Oceanhamnen i Helsingborg. Lägg platsen på minnet. Där byggs just nu ett nytt bostadsområde som låtit tala om sig redan på planeringsstadiet. Området har ett unikt avloppssystem.
Matresterna mals ner av avfallskvarnar i lägenheterna och går direkt till återvinning i en för ändamålet konstruerad ledning. Toalettavfallet hamnar också i en separat ledning vilket gör det enklare att ta bort medicinrester, och annat, för att sedan återvinna kemikalierna. Det renare vattnet – från duschar och tvättstugor – hamnar i en tredje ledning.
En uppdelning av avloppsvattnet som denna, ger goda förutsättningar för återvinning av bland annat fosfor – fosfor är en bristvara – och har diskuterats under ett antal år. Oceanhamnen i Helsingborg blir, så vitt jag vet, först ut att utveckla metoden här i Sverige.
Jag kom att tänka på detta igår när jag läste en helt annan berättelse om mänsklig avföring. En artikel i Svenska Dagbladet (21/11) om de arma satar som tömmer avloppsbrunnarna för hand.
Undermåliga avloppssystem – där allting bara spolas direkt ut i vattendragen – tillhör fortfarande vanligheten i en stor del av världen. Lika vanligt är det att avföringen hamnar i ett hål i marken.
När det inte finns plats för nya hål måste de gamla tömmas. Vem som ska tömma dem glöms lätt bort. Slamsugningsutrustning saknas. Därför utförs tömningen ofta manuellt med hinkar.
Bajs innehåller ammoniak. Den som andas in ammoniak kan drabbas av astma eller svinna. Även om avföring enligt nutida rön innehåller en del nyttiga bakterier så är det knappast dem latrintömmarna utsätts för när de trampar runt i människoskiten. I Indien dör enligt officiella siffror en sanitetsarbetare var femte dag.
Fint ord, sanitetsarbetare.
En av tre människor saknar sanitära inrättningar. Tillgång till vatten och sanitet är ett av de 17 mål FN har satt upp för global hållbarhet.
Undrar om Leif “vad fan får jag för pengarna?” Östling kan tänka sig att bidra med några miljoner för att åstadkomma en förändring?
Siv Aksila
