Den individuella friheten

Jag har nyligen tittat på en amerikansk dokumentärserie som behandlar Rnb-artisten och världsstjärnan R Kellys sexövergrepp på unga flickor. R Kelly är en av USA:s, i antalet sålda skivor, mest framgångsrika artister, med hitlåtar som I Belive I Can Fly och Bump n Grind. De sista tio åren har det dock inte varit Kellys musik som skapat rubriker, utan istället de övergreppsanklagelser som riktats emot honom. För att sammanfatta det kort har R Kelly i nästan 30 år manipulerat, utnyttjat och våldtagit tonårstjejer. Han har metodiskt riktat in sig på hängivna fans med ostabila livsförhållanden, som han med lätthet snört kring sina fingrar och gjort till sexleksaker. Anklagelser kring detta har riktats mot Kelly sedan början av 00-talet, och han har vid ett par tillfällen blivit åtalad i domstol, men hitintills aldrig blivit dömd. Anledningen till att han inte dömts är att offren vägrar att vittna mot Kelly, både offren och deras familjer har med alla medel försökt att fly medias strålkastare. I dokumentären får vi se hur föräldrar desperat försöker att få tag i sina tonårsbarn, som för tillfället lever isolerade i någon av R Kellys alla lyxbostäder runt om i USA. På nätet har Kelly låtit publicera videor där flickorna berättar att de alls inte hålls hos Kelly mot sin vilja, men många, och så även jag, ser att videorna är regisserade och att det bakom kameran står manipulerade, nedbrutna och nedtryckta offer.

Med detta fall som utgångspunkt tänker jag nu reflektera över vad jag ser som en väsentlig orsak till att Kellys övergrepp mot tonårsflickor får fortsätta år efter år.

Individens okränkbara frihet

Samtliga personer inblandade i fallet Kelly – bortsett från Kelly själv – verkar vara överens om att flickorna blir torterade och fråntagna sitt mänskliga värde av RnB-artisten. Bevisen är överväldigande i att R Kelly faktiskt förgriper sig på flickor, då det för ett antal år sedan cirkulerade videor på när Kelly under sexuella akter förnedrar flickor. En av flickorna var så ung som 14 år. Vad alla vettiga sinnen borde tänka (och förmodligen gör) är att polisen ska storma Kellys bostäder och lyfta ut flickorna därifrån. Men mellan denna åtgärds teori och praktik står en hög med hinder, och dessa hinder vill jag hävda till viss del byggs av de nedbrutna flickornas okränkbara fria vilja. Det är oerhört svårt att inom det juridiska systemets lagar förklara Kelly skyldig för övergrepp så länge offren själva inte kliver fram och talar om vad som faktiskt har hänt. Med de juridiska glasögonen kan vi med andra ord endast se en rik och framgångsrik man som lever ihop med en grupp tonårstjejer. Vi tillåts inte dra några ytterligare slutsatser inom det juridiska systemet. Hur mycket vi än moraliserar och spekulerar i hur rätt det vore att tvinga flickorna ur klorna på Kelly, hindrar vår respekt för den juridiska konsensusen oss från att göra det. Gedigna försök att bevisa Kellys barbariska råhet har gjorts, men de har varit lönlösa. Vi lämnas därmed inför en enda lösning på denna djupt tragiska händelse. Flickorna måste utnyttja ett annat av vårt samhälles konsensus – flickorna måste utnyttja sin okränkbara frihet att själva bestämma hur de vill leva sina liv.

Individens frihet har sedan upplysningen varit grundstommen i liberalismen, försvarandet av den individuella friheten utgör, enligt liberalismen, dess existensberättigande. Det finns teorier inom sociologin som menar att kristendomen har bytt skepnad, och att det idag är individen istället för Gud som dyrkas. Individen är någonting heligt som inte får kränkas. Några exempel på hur dyrkandet av individen tar sig uttryck är det enorma administrativa system som byggt upp för att skydda individen från kränkande behandling. Ett annat enormt system som verkar i den individuella frihetens tjänst är de institutioner som arbetar för att individen ska kunna erhålla den information och kompetens som krävs för att vara kapabel att verka som en fri och självständig individ. Dessa system är något som vi i allmänhet uppskattar och som vi ser som hörnstenar i vår demokrati.

Men precis som kristendomen kritiserades på 17 och 1800-talet så måste liberalismen kritiseras. Kan den individuella friheten tolereras i fallet Kelly, när nästan alla förstår att den är en bidragande orsak till att många människor får sina liv söndertrasade? Det finns andra exempel som jag menar sätter vårt dyrkande av individen i gungning. Ett exempel är när missbrukare tar återfall. Vi vårdar missbrukare för att få dem drogfria, till en stor kostnad av pengar och resurser. Trots att vi vet att missbrukarna vid återfall kommer att skada sig själva och andra, hindrar den individuella frihetskonsensusen oss från att stoppa dem i sitt destruktiva antågande. En annan form av självdestruktivitet, orsakad av den individuella friheten, är när en individ lägger allt för tungt ansvar på sina egna axlar, bränner ut sig själv och kraschar in i den så kallade väggen. Den individuella friheten gör också att vi i denna digitala tid måste acceptera att ett stort antal människor lägger ner mycket energi på att attackera och nedgöra andra människor på nätet. Då talar jag inte om de direkt kränkande och kriminella attackerna, utan istället de attacker som håller sig inom lagens ramar, men som ändå är laddade med oerhört människoförakt.

Som vi kan se är det inte svårt att finna bevis på att den individuella friheten, inte bara är ett demokratisk fundament, utan också en källa till stort trassel. Fallet Kelly får betraktas som ett extremfall i denna diskussion. Samma diskussion har på sistone aktualiserats i den svenska debatten. Den 24 januari uppmärksammade eFOLKET att en grupp på 87 “influencers” uppmanar statsminister Stefan Löfven att “köra över sitt folk” för att rädda vår miljö – denna uppmaning får ses som en kritik mot den individuella valfrihetens konsekvenser. Inom rättspolitiken diskuteras att det ska bli tvingande att vittna i mål som rör grova brott. Och slutligen, i och med att kultureventet Folk och Kultur hålls i Eskilstuna, återupplivas den gamla debatten om ifall politiken ska få gå in och styra det fria skapandet inom kulturlivet.

Tillsynes är det liberala idealet om individuell frihet idag ifrågasatt från många håll, inte minst från de allt fler högerauktoritära regeringar som tillträtt de senaste åren. Jag tror vi får räkna med en utökad diskussion kring den individuella friheten. En diskussion där vi måste gå in och försvara, men också kritisera den.

Linus Bouvin

Liknande artiklar: