Bloomsbury-grupp-medlemmar; gruppsamtal, typ … Bild från lithub.com, Literary Hub.

Bloomsbury-gruppen – andra delen

Läs den första delen av Bloomsbury-gruppen.

Den här artikeln kommer framförallt att handla om de författare filosofer och konstnärer som förekom i utkanten av den inflytelserika så kallade Bloomsburygruppen.

Det var inte bara personerna tillhörande gruppens kärna som besökte gården Charleston, belägen i Sussex i södra England. Dit kom även i bland till exempel filosofen Bertrand Russell (1872-1970). Han var redan då i början av 1900-talet en känd akademiker och samhällsdebattör.

År 1910 hade han publicerat logik-ämnets bibel Principia Mathematica, och genast genom den boken fått ett aktat namn i den akademiska världen. Bertrand Russell ansåg även att lönearbete inte var livets mening, en åsikt som inte sågs med blida ögon inom konservativa kretsar och bland dem som på på grund av förmögenhet inte arbetade men vilka som klass var beroende att andra arbetade åt dem.

Under första världskriget åkte Bertrand Russel runt i England och höll föredrag om radikalpacifism, vilket ledde till att han fick sparken från sin tjänst som professor vid Cambridge universitet.

År 1950 fick han mottog nobelpriset i litteratur. På 60-talet tog han strid mot USA:s militarism. Han blev ordförande i Russell-tribunalen, som undersökte USA krigsförbrytelser i Vietnam.

Han hade en kärleksaffär med Ottoline Morrell som hade en viktig fuktion för alla i Bloomsburygruppen eftersom hon blev en viktig samordnare av olika utställningar inom design och konst.

Ottoline Morrell levde mellan åren 1873 till 1938.

I den här yttre kretsen av Bloomsbury-medlemmar fanns också författarinnan Vita Sackville West (1892-1962). Hon var vid början av 1900-talet en bästsäljare av stora mått. Hennes romaner – sammanlagt 20 stycken – bidrog till att Hogarth Press, som var Leonard Woolf och Virginia Woolfs bokförlag gick med vinst. De romaner som Virginia Woolf skrev vid samma tid blev inte storsäljare förrän långt senare.

Vita Sackville West var gift med diplomaten och författaren Harold Nicholson. De båda köpte ett gammalt ruckel till slott i Kent, som de sedan renoverade. De anlade dessutom trädgårdar som nuförtiden lockar tiotusentals turister till Sissinghurst, som trädgårdarna kallas för. Det har gjorts program i bland annat svensk teve därifrån. Kan tilläggas att innan Vita Sackville West gifte sig med Harold Nicholson hade hon och Virginia Woolf en kort kärleksaffär. De fortsatte dock att vara vänner efter Sackville West och Nicholsons giftermål.  Ja alla dessa trassliga kärleksaffärer, som ett av kapitlen i en av Ingela Linds böcker om Bloomsbury-gruppen lyder.

För att gå vidare och titta på några till som var på Charleston så var författarinnan Katherine (eg Kathleen) Mansfield också där ibland. Hon var född och uppväxt på Nya Zeeland. Hon dog i lungblödning 1923, blott 34 år gammal.

Ytterligare en mycket inflytelserik person vid samma tid var filosofen G E Moore.Han stod för det sanna förnuftet i sina teorier och vetenskapliga avhandlingar.

Moore föddes 1873 och dog 1958. Han var kompis med Bertrand Russell.

En av de kanske mest kända bohemerna, tillika författarna, som åren före sekelskiftet besökte Bloomsbury-gruppen ibland var Oscar Wilde (1854-1900). Han var redan tidigt ute med sin homosexuella läggning vilket ledde till fängelse och utvisning från England. Men innan dess han han ge ut sina klassiker Dorian Grays porträtt (1891) och The Importance of Being Ernest (1895). Oscar Wilde dog fattig i Paris. Han hyllades av Bloomsbury-gruppen för att ha stått upp för sin avvikande sexuella hållning. Det gjorde dock inte det officiella England som levde kvar i det gamla victorianska tänkesättet. Det dröjde ända fram till 1967 innan det blev så att säga lagligt att vara homosexuell i England.

En viktig sak när det gäller dessa nu historiska personer var även att de bekämpade antisemitismen på 1920- 30- och 40-talet. De var dessutom för kvinnlig rösträtt. Som exempel kan nämnas att Lytton Stracheys mor var en av de ledande suffragetterna i London. Flera i Bloomsburygruppen hade som nämndes i den fösta artikeln bott och vistats i Indien bland andra då Leonard Woolf. Han tjänstgjorde i sju år på SriLanka (Ceylon) som administratör men hoppade av och flyttade hem till England. Han tröttnade på “det där imperialistiska projektet” sa han efteråt. E M Forster  var starkt kritisk till hur London styrde över halva världen däribland ibdien vilket han sedan beskrev i romanen En färd till Indien.

Hur var det nu då med Ellen Key? Eftersom hon reste mycket runtom i t.ex. England vid den här tiden, så kan man ställa sig frågan. Träffade hon någon från Bloomsburygruppen? Och hur var det med Elin Wägner? Som ung journalist bodde hon i London ett halvår, precis i början av 1900-talet. Mötte hon någon av alla dessa “Bloombury-kändisar?”

Ytterligare en fråga man kan ställa sig är denna: Hade Bloomsbury-gruppen och Fogelstad-gruppen i sörmländska Julita någon kontakt? Det är några frågor och funderingar som vi kanske aldrig får svar på …

Kjell Andersson

You May Also Like