– Det är ju mer spindelnät än inte spindelnät här, säger min vän när vi kliver ut på balkongen.
– Det har du rätt i.
– Sitter du aldrig härute?
– Jodå, varje dag så här års.
– Och du märker det inte?
Äsch… Man kan likna det vid ett skrivbord. Ett tomt skrivbord är ett tecken på ett tomt huvud.
– Jaa… Näten får väl väga upp för alla de blommor som du inte har!
– Du glömmer kaktusen som står därinne.
– Den är ju alldeles rutten. Gör dig av med den!
– Jag har haft den sen jag var 5. Kaktusen och jag har levt och ruttnat tillsammans. Den kan jag inte slänga!
– Du har då ett svar på allt!
– Bara på de onödiga frågorna. Hur jag ska få de här fönsterna rena har jag t.ex. ingen aning om.
– Du skulle behöva nån som styrde upp här hemma.
– Du menar en partner?
– Ja.
– På den frågan har jag inget svar.
Två skator slåss i trädet mittemot. Nedanför oss far en katt in i skuggan. Det är sommar och spindlarna gömmer sig för solen.
—Linus Bouvin
Läs också: Lägenheten som Gud glömde – Minnen från en bortglömd dagbok
