Det sköts tidigare och jag förstod inte då, det skjuts fortfarande och jag gör ett nytt försök att förstå. Jag läser 350 sidor av Diamant Salihus verk Tills Alla Dör.
Från bokomslagets baksida: Men bortom den spektakulära fasaden av droger, vapen och rapmusik som visas upp på sociala medier hänger frågan obesvarad i luften: Varför mördar ni varandra?
I Järvaområdet, de delar som består av Rinkeby, Husby och Tensta, pågår ett krig. Och i krig skadas och dör människor, de som deltar och men även delar av de som ingår i samhället runt omkring skadas.
Rinkebykonflikten började mitt i sommaren 2015. Ett Forexkontor rånas, Izzy är en ledande gestalt i genomförandet av detta rån i Täby centrum. Lyckan är fullständig över de dryga två miljoner de får med sig. En lycka som avtar när Maslah från samma kompisgäng får vetskap om att vad som hänt, och känner sig kränkt över att han inte var bjuden att delta i rånet. Inte för att han missat pengarna, han blir erbjuden delar av rånsumman. Maslah ville vara delaktig, han är sexton år och lättkränkt.
Detta är upptakten till att Izzy blir skjuten. Och när dödsbudet kommer börjar unga killar att beväpna sig, de steppar upp från att ha varit småtjuvar och pysslat med knark i olika former. Det blir mörkare och snart är stora delar svärtade.
Maslah som strax ska fylla sjutton år blir skjuten och dör på sjukhuset.
De begravs samma dag, bredvid varandra. Vittnen “saknas” och de polisiära resurserna ger inga resultat som kan leda till åtal i detta fall.
Och där någonstans börjar kriget, ett krig på liv och död för fler inblandade. Gäng, Shottaz och Dödspatrullen, står mot varandra.
Subkulturer skapas i ingenmanslandet som uppstår när kulturer inte möts på ett inkluderande sätt. Sedelbuntar, guldkedjor och fina bilar ger status åt de unga männen, kvinnor har det värde männen sätter på dem och är tillbehör i tillvaron. De kvinnor som är gängmedlemmars mammor rår inte på sina söner längre och många pappor är frånvarande. Segregation i skolan och boende förvärrar läget ytterligare.
Diamant Salihu: Senare har det hela utvecklat sig till en av landets blodigaste gängkonflikter, med en till synes aldrig sinande tillströmning av beväpnade pojkar och unga män som inte förväntar sig att leva till sin 25-årsdag.
Senare vävs strömmen av namn och händelser om vartannat in i berättelsen.
Någonstans där börjar också Diamant Salihus, journalist på SVT, berättelse – en resa han gör för att han vill också försöka förstå. Han söker upp miljöer i Järva och folket som bor där, han umgås med gäng och dess medlemmar. Han berättar hur det ser ut, tar inte ställning i konflikterna och bjuder in läsaren till de miljöer han besöker.
Diamant Salihu intervjuar 130 människor, många timmar ägnas åt att läsa förundersökningar och domar. Berättande journalistik och samhällsanalys blandas.
Rapparen Yasin finns med, som musik och en spelare i bakgrunden – som en svårgreppbar skugga.
Det handlar inte om pengar utan principer. Det handlar om pengar och principer.
Diamant Salihu skriver här berättelser som fortsätter där rubriker och ingresser i de vanliga dagliga nyheterna tonar ut. Det här är också berättelsen om det som fler nu ser som ett hot mot vårt samhälle. Berättelsen om det som fler politiker vill fronta när det gäller att stapla åtgärder mot.
Det skjuts, inte bara i Järvaområdet, i Eskilstuna snurrar ett nytt ärende på nyheterna.
En del av mig som människa är att jag vill förstå, jag vill dela en tid med andra människor som kan leda mig i detta – en fördel med att bo i ett samhälle. En liten del av min tid i Eskilstuna ägnar jag åt lokala nyheter och ibland är en stor del av det lokala nyhetsflödet ägnat år skjutningar.
Ja, jag vill så gärna förstå men jag kommer inte så långt. Men jag kommer tillräckligt långt med Diamant Salihus verk Tills Alla Dör för att jag ska förstå lite mer.
Och när polisen i slutet frågar Jaffar Byn vad lösningen på konflikten är svarar han att det inte finns några lösningar.
– Ska det fortsätta så här tycker du?
– Ja.
– Hur länge då?
– Tills alla dör.
Tommy Fredriksson
