Ett Sverige i kris och förfall – Send in the marines

Kris i Sverige och krig i vissa förorter? Dessa frågor kryper inpå en när man läser rubriker och löpsedlar. Vissa bloggar, twitterflöden och övrigt mediabrus rapporterar dagligen om gängkriminalitet, skjutning och bombdåd. Trycket ökar på politiken att komma med lösningar.

Och visst är det sant att det skjuts och bombas, men hur är det med proportioner i rapporteringen? Journalisten Maria Robsahm tar fram aktuell statistik och ser en minskning över tid. Men en dödsskjutning är en för mycket, så är det bara. Och naturligtvis ska det inte vara så även om det hörs från visst håll att det är ok så länge de kriminella skjuter och bombar varandra. Enligt lagen är  dock detta förbjudet och ska lagföras. Så är det!

Lagar finns som ska slå mot kriminalitet, lagen är inte problemet. Är det fel lagar, ska de lagar som finns ändras, mera lagar?

Problem med det? Inrikesminister Mikael Damberg i spetsen som representant för ett av regeringspartierna lägger örat mot rälsen och inser att det finns en oro i samhället som måste lyssnas på, kallar till möte med representanter från nästan alla andra partier. SD exkluderas med motivation bland annat att deras lösningar inte passar på ett komplext problem som detta. SD:s Jimmie på yttersta högerkanten knyter offerkoftan hårdare till sig.

Bland annat kommer regeringen fram med ett förslag innefattande 34 punkter, sexprocentiga KD surar för att de inte får gehör för 50 procent av sina förslag, M kan tänka sig gå med på regeringens 34 punkter men hoppar av vidare samarbete när de inte ens får hälften av sina tio punkter med på listan.

Listan med 34 punkter innehåller en blandning av riktade socioekonomiska insatser och vidare hela skalan till juridiska/politiska ingrepp parat med förslag på allmänt hårdare syn på lagöverträdare.
Satsa långsiktigt på skolor och socialtjänst i socialt utsatta områden, samordnade insatser för barn och unga i riskzon, skärpta straff är några delar av förslagen.
Så ska vi ha’t men var ska vi ta’t?

Förskoleupproret. 8000 saknade lärarstudenter. 10 000 fler polisanställda till 2024. Domstolar hinner inte med. Detta och mycket mera signaleras via media och kommer fram utan större möten med partirepresentanter.

Allt ovan kan enkelt sammanfattas med resursbrist/resursfördelning, vi vet vad vi har och vi vet i stort hur vi ska lösa det men vi har inte resurserna till det.

Att använda militär i utsatta områden var en tanke som slapp ur vissa politiker.

– Det är inte min första åtgärd att sätta in militär, men jag är beredd att göra vad som behövs för att se till att den grova organiserade brottsligheten ska bort, sade Stefan Löfven till TT efter en partiledardebatt i riksdagen.

Och här sätter statsministern en tanke i rullning – använd militären. Men inte militären som sådan, använd de resurser som krigsminister Peter Hultqvist får tilldelat via budgeten. Varför ta in hela raden med representanter för de övriga partierna (utom Jimmie) när han kan ta det internt i partiet, krigsministern har ju stålarna.

Ställ frågan “Vad behöver ni?” till representanter för barn o hälsovård, förskolan och hela vägen upp i utbildningsväsendet inklusive kriminalvård och vi kommer att få många rätta svar. Varför krångla till det. Det löser naturligtvis inte allt men kan vara en stark bra start.

Tommy Fredriksson

Liknande artiklar: