Den färdiga kompositionen med Greta Thunberg och de skällande “världsledarna” upphöjda på piedestal. Foto: Rolf Waltersson.

Offentlig konst i Årbytunneln – Presentation av tre av de färdiga kompositionerna

Jag har i några tidigare inlägg i eFOLKET skrivit och visat bilder om konstprojektet i Årbytunneln i Eskilstuna. Ett projekt som går ut på att barnteckningar överförts till 180 betongplattor som nu bildar 24 olika kompositioner.

De gråa betongplattorna patineras i olika färger och nyanser.

I vissa kompositioner är det en enda barnteckning som utgör den färdiga kompositionen.

I andra fall är det flera barnteckningar som konstnärerna Stanislaw Lux och Telma Castro pusslat ihop till en komposition. Dessutom har de lagt till egna tankar och idéer, så att den färdiga kompositionen blir en sammanflätning av barnens och konstnärernas gemensamma tankar, fantasier och skaparglädje.

Jag vill lägga till att de 24 kompositionerna inte enbart är “barnsliga figurer”, utan det finns en tanke och ett budskap bakom det hela.

Jag ska försöka beskriva tre kompositioner där jag visar några av de ursprungliga barnteckningarna – den färdiga kompositionen – samt även funderingar som spontant flyger upp i mitt huvud.

Den första kompositionen börjar med Victorias teckning som visar en mobbad och ensam liten pojke. Hans enda vän är en fantasikompis, en gris, som han är ute och går med. De håller varandra i handen.

Bilden därefter visar den färdiga kompositionen.

När jag såg bilden och fick höra Victorias förklaring, kom jag osökt att tänka på Alfons Åberg, som Gunilla Bergström skriver om i sina böcker. Alfons har ju också en hemlig och osynligt kompis, en kompis som heter Mållgan.

Nästa komposition är gjord utifrån Alexandras teckning som visar Alexandra med sin hund och några kompisar. Till höger är en utomjording, en fantasivarelse. Förmodligen bara en tillfällighet. Men en tillfällighet som ser ut som en tanke. Att låtsaskompisar finns med på två kompositioner, som dessutom råkar vara placerade snett emot varandra i tunneln så att de kan se varandra.

För jag tar för givet att de båda osynliga kompisarna, grisen och rymdvarelsen, ser varandra.

Den tredje kompositionen visar Greta Thunberg. På barnteckningen har Greta en sol på huvudet som visar att hon är upplyst. Hjärtat är inte rött, som ett hjärta ska vara. Gretas hjärta är blått därför att hon är ledsen och besviken. Hon är ledsen och besviken på alla makthavare som mest babblar tomma ord, Bla, Bla, Bla, utan att göra något radikalt gällande klimatet.

De skällande bestarna är också gjorda efter en barnteckning.

Citatet, som Stanislaw lagt in i sin komposition, är från klimatmötet i FN där Greta Thunberg ger en rejäl känga till rika länder, företagare och politiker som inte tar klimathotet på allvar:

“Hur vågar ni! Ni har stulit mina drömmar och min barndom med era tomma ord”.

Det är ungefär som H.C Andersens saga “Kejsarens nya kläder”. Alla vuxna ser att kejsaren är naken, men ingen vågar säga det. Bara det lilla oskuldsfulla barnet som ropar: “Han har ju inga kläder på sig”.

Lästips:

PS.

Invigningen av Konst i Årbytunneln är 11 november klockan 14. Hela Årbyskolan har fått ledigt så att alla skolungdomar har möjlighet att vara med vid invigningen.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar