Segraren skriver, och har alltid skrivit, den historiska skildringen av händelserna. De gånger jag försökt sätta mig in i utvecklingen i Sapmi, genom att läsa texter skrivna av historiker, är det alltid härskarna som formulerat det nedtecknade. Med fakta, argument och överenskommelser.
Det går att följa mönstret, från det som ursprungligen kan ses som ett samarbete, till en överhöghet som bestämmer vad som ska ske utan att lyssna på den samiska befolkningen. Från början månar makthavarna om renskötseln eftersom den ger skatteinkomster, men snart utnyttjas samer brutalt – som när de tvingades frakta silver men inte gavs möjlighet att ta hand om renarna – tills överheten helt enkelt beslutar sig för att renskötseln saknar framtid.
Segrarens berättelse har ofta en objektivitet som utesluter de problem som offren får.
Elin Anna Labbas “Herrarna satte oss hit” skildrar tvångsförflyttningarna i början på 1900-talet. Tvångsförflyttningar som blev följden av gränstraktaten 1751 och av renbeteskonventionen 1919 – som i sin tur var en följd av unionsupplösningen och av att renbeteslanden definitivt fanns inom fyra olika territorialgränser. Sverige, Norge, Finland och Ryssland.
Dåtidens nationalistiska och rasistiska tänkande skiljer sig från vårt men det hindrar inte den svenska överhögheten från att agera på ett sätt som liknar förfädernas. Med vilken rätt kritiserar Sveriges regering andra länders behandling av ursprungsbefolkningen? Sverige var drivande när FN-konventionen om ursprungsbefolkningars rättigheter antogs. Varför har vi inte ratificerat den? För att en gruva i Kallak skulle skapa nya jobb? Hur nödvändig är en uppstart av den gruvan globalt sett? Går det inte att ta hänsyn till renarnas vandringsleder när vindkraftverken byggs?
Elin Anna Labba berättar om hur svår flytten var. Familjeband kapades. Släkter slogs sönder. Kvinnans ställning bland samerna påverkades negativt. Barnen tvingades att gå på internatskolor. Tvingades att lära sig svenska.
Hon berättar också om hur svårt det var att få renarna att gå söderut. Om hur stora flockar av renar bröt sig loss och återvände mot norr.
Hon berättar om mötet med andra samer, med andra arbetsordningar, om land som inte räckte till åt alla renarna och om hur oförberedda de samer som fanns i området var på att det skulle komma fler samer.
För första gången får vi samernas version av händelserna. Inte enbart objektiva fakta utan också den mänskliga bilden som berättar hur illa individerna for.
Fortsätt skriva Elin Anna Labba! Det finns mycket mer att säga om det som sker och har skett i Sapmi. Din berättelse påverkar.
Siv Aksila
