Jag ser på nätet ett klipp från studenten. Flera av dom mössprydda blir intervjuade. Dom är glada och skådar en ljus framtid. Framtiden ligger inför deras fötter. Dom intervjuade vittnar om tre slitsamma år som nu äntligen är över. Tre år som nu kan förträngas i lastbilsflakens vrål. Jag stänger av datorn och tänker:
ifall tre års gymnasiestudier kan ge upphov till så mycket slit, och så mycket glädje, hur högt kommer då inte studenterna att tjuta ifall Moderaterna får igenom sitt förslag om studentexamen? Kommer lastbilschaufförerna att stå ut med deras tjut?
För reportern avslöjade en student sina planer om att börja studera på universitet. Målet med studierna var att bli framgångsrik förklarade han, och på frågan om hur man når framgång var studentens svar: “det gäller att kämpa varje dag och varje sekund”. Innan jag såg klippet från studentfirandet hade jag läst en artikel om en mor och en dotter som i flera veckor vandrat från Guatemala till USA, i hopp om en bättre tillvaro. Väl i USA grips mor och dotter av gränspolisen, som av President Trump givits nya direktiv om att föräldrar och barn som illegalt tar sig över gränsen omedelbart ska separeras från varandra vid gripandet. Alla dom åtskilliga dagar och sekunder som mor och dotter kämpade sig igenom var förgäves. Efter att min dator slocknat tänker jag:
kampen för framgång ter sig verkligen annorlunda i vår värld.
I klippet från studentfirandet visar bilderna hur tre år av studier avslutas med ett stort glädjeinferno där dom nu befriade springer mot sina nära och kära. Glädjen som studenterna besitter kommer att hålla i sig hela dagen och den kommer att transportera dom in i nästa dag, där vuxenlivet tar vid. Studenterna har verkligen framtiden inför sig. Sveriges ekonomi går som tåget och förutsättningarna för en student att få jobb är extremt höga. På väg ut ur mitt rum stannar jag upp och tänker:
vad dessa glädjebilder inte visade var dom ungdomar som inte fick ta på sig mössan och kalla sig student, dom som inte tagit sig igenom tre år av slit. Dom ungdomar som nu tillhör gruppen icke-examinerade. Dom ungdomar som idag utgör en stor andel av den grupp som kallas arbetslösa.
Jag ägnar dessa ungdomar en extra tanke innan jag fortsätter dagen.
Linus Bouvin
