Ska vi bekämpa fattigdomen eller de fattiga? Den frågan måste – återigen – ställas efter att Dokument Utifrån visat den tyska dokumentären De försvunna kvinnorna. Etthundrasjuttio miljoner kvinnor saknas i Asien. Det är inte lite. Programmet förklarar varför. Se det!
Upprinnelsen till det hela var en helt berättigad oro för jordens befolkningstillväxt. En oro som funnits ända sedan Robert Malthus lade fram sina teorier i början på 1800-talet. Maten skulle inte räcka till. Då bortsåg han från den mänskliga kreativiteten. Vi har hela tiden skjutit problemet framför oss genom att, på att ett för naturen brutalt sätt, öka skördarna.
Och nu skulle det lösas genom att sätta ett stopp för befolkningsökningen med hjälp av preventivmedel och aborter. Aborter därför att familjerna där borta i östern i första hand önskade sig manliga arvingar.
Att rika människor i USA dövar sina samveten genom att starta stiftelser för att rädda världens fattiga är inget nytt. Ford. Rockefeller. Gates.
Att fossiler som Ford och Rockefeller deltog i kvinnofridskränkningarna i Indien är inte unikt, att de därtill lyckades få Nixon att påverka den kinesiska ledningen att införa enbarnspolitiken var en nyhet för mig. Då var jag, lika lite som resten av vänstern, införstådd i vart folkrepubliken var på väg. Ännu värre är att både svenska SIDA och UNFPA medverkat i spektaklet och att det fortsätter.
Och nu tänker man sig en fortsättning i Afrika. Som om inte Afrikas kvinnor fått tillräckligt med käftsmällar. Effekten av den här politiken – såväl i Indien (våldtäkter) som i Kina (kvinnohandel, kidnappning av flickor) – har varit förödande för jämställdheten på kontinenten. Att exportera den till Afrika är en riktig dålig idé. Jag trodde att Bill Gates var en modern människa.
Kampen mot befolkningsökningen kan bara vinnas via fattigdomsbekämpning. Kvinnor som befrias från onödigt betungande arbete, som att bära hem vatten eller ved; kvinnor som får utbildning och lär sig om hälsovård såväl som de egna rättigheterna; kvinnor som får möjlighet att försörja sig själv och sina barn och bli oberoende av våldsamma och förtryckande äkta makar; kvinnor som får kunskap om ett annat sätt att leva och slipper se sina barn som enbart en arbetskraftsreserv; kvinnor som inte är rädda för ålderdomen; dessa kvinnor föder inte fler barn än nödvändigt.
Afrika är världens befolkningsreserv, sägs det, eftersom födelsetalen sjunker i de “rikare” delen av klotet, men hur har herrarna i Ford, Rockefeller och Gates Foundation tänkt sig det hela? Vill de skicka de arbetskraftskrävande jobben dit? Jobb som numera utförs av robotar på ett både bättre och billigare sätt? Eller tänker de låta afrikanerna komma hit för att ta hand om våra gamla? Då passar sig inte den människosyn som blir resultatet av dessa respektlösa kampanjer mot befolkningstillväxten, särskilt bra.
Siv Aksila
