I november 2019 publicerade Wikileaks över 30 000 dokument om det isländska företaget Samherjis verksamhet i Namibia. Dokumenten hade Wikileaks fått av en före detta anställd vid företaget, Johannes Stefánsson, och rörde företagets verksamhet i Namibia under åren 2010 till 2016, under den tid då verksamheten byggdes upp. Samherji är nu Namibias största fiskerättsinnehavare.
2016 sparkades Stefánsson för “misskötsel av företaget”.
Dokumenten visar att företaget mutat såväl tjänstemän som politiker i Namibia för att få fiskerättigheter och att löften om att skapa arbetstillfällen inte hållits. I stället fördes vinster ut via Cypern.
Samherji beskyller Johannes Stefánsson för att som ansvarig för verksamheten i Namibia, ligga bakom mutorna. Själv påstår han sig ha fått i uppdrag av företagets VD Thorsteinn Már Baldvinsson att överlämna dem.
Samherjis verksamheten i Namibia har skötts via företag på Cypern, företag som i sin tur haft andelar i företag i en rad andra länder. Både namn och ägare har ändrats under tiden, vilket tyder på att ledningen har haft kunskap om att fuffens förelåg. Upplägget döljer ägandet, kan användas för minska skatterna och att göra tveksamma affärer utan att företaget kan knytas till dem.
Själv säger sig Stefánsson hjälpa utredarna. Myndigheter i Dubai, Mauritius, Cypern, Norge och Island samarbetar för att ta redan på vad som hänt.
Samherji har anlitat en norsk juristfirma med internationell inriktning, Vikborg Rein, för att reda ut vad som hänt. Man påstår också att verksamheten i Namibia håller på att avvecklas. Företaget är ett stort multinationellt konglomerat med verksamhet i flera länder och kan lätt fortsätta via bulvaner. Bland de avslöjade dokumenten finns en del som talar om verksamhet i Västsahara.
Ett antal personer anhållits och utreds för tagande av muta, bland annat Namibias fiskeriminister Bernhard Esau och justitieministern Sacky Shangala. Det handlar också om fiskerättigheter i angolanska vatten, deras tidigare fiskeriminister nämns i dokumenten.
Man skulle kunna tro att de personer i ledande ställning som anhållits, blev lite försiktigare när Wikileaks släppte dokumenten, men då återstår en del att berätta om.
Efter att läckan publicerats gav Al Jazeera två personer i uppgift att utge sig för att vara kinesiska investerare i fiskeribranschen. De tog kontakt med ministeriet. Fiskeriministern Bernhard Esau lovade dem fiskeritillstånd mot ett litet bidrag på 200 000 dollar till Swapos valkampanj. Pengar som skulle tvättas vi en fastighetsaffär och komma till Swapo via ett förtroendekonto tillhörande Sisa Namandje, en advokat med direkt knytning till Namibias högsta ledning. Samtidigt som Esau varnade “investerarna” för att bidraget skulle kunna var riskabelt glömde han bort att kolla vilka de var. “Investerarna” filmade mötet.
Siv Aksila
