Raul Castro på de Icke-Allierade Staternas toppmöte i Venezuela

Underskatta inte den enorma styrkan om vi 120 icke-allierade stater agerar samordnat. På vårt toppmöte i Havanna 2006 förkastade vi försöken till ”regimförändring” och uppmanade till garantier för att alla länder skulle avstå från aggression och våldsanvändning.

Vi är vittnen till ökande attacker mot Venezuelas och Kubas oberoende och självständighet. Kuba försäkrar sitt ovillkorliga stöd till Venezuelas folk och regering…Vi fördömer den parlamentariska-juridiska statskuppen mot Brasiliens president Dilma Rousseff. Kuppen visar brist på respekt för viljan hos de över 53 miljoner som röstade på henne.

Vår brodernation Colombia kommer att få allt stöd från Kuba för att komma framåt på den svåra vägen att implementera fredsavtalet och konsolidera en rättvis och varaktig fred som dess folk förtjänar. Vi uttrycker vårt förtroede för att Arabrepubliken Syriens folk kommer att kunna lösa sina problem själva, utan inblandning utifrån som syftar till regimförändring.

Det är oacceptabelt att det palestinska folket fortsätter att vara offer för ockupation och våld, samt att ockupationsmakten fortsätter att hindra skapandet av en oberoende palestinsk stat med Östra Jerusalem som sin huvudstad. Alla försök att garantera självbestämmande till det plågade västsahariska folket har misslyckats och kräver handling från det internationella samfundet.

Vi solidariserar oss med det Puerto Ricanska folkets historiska krav på självbestämmande och oberoende. Vi stöder också Argentinas krav på Islas Malvinas, Södra Sandwich och Syd Georgien.

För Kuba innebär alliansfriheten kamp för att radikalt förändra den ekonomiska världsordningen som de stora makterna påtvingat oss och som medför att 360 personer har en årlig rikedom större än 45 % av jordens befolkning. Klyftan mellan rika och fattiga länder ökar. Globaliseringen gynnar en liten grupp industrialiserade länder. Länderna i Syd har ständigt ökande skulder och de är sammanlagt mer än 1 700 miljoner miljoner (biljoner) dollar. 2,9 miljarder människor är arbetslösa och lever i extrem fattigdom. Flera miljoner barn dör årligen på grund av hunger eller sjukdomar som kan förebyggas. Närmare 800 miljoner människor kan varken läsa eller skriva samtidigt som 1,7 miljoner miljoner (biljoner) dollar avsätts till militärutgifter.

Klimatförändringarna förvärras och i de rika länderna fortsätter ledarna den irrationella produktionen av konsumtionsvaror som hotar människans existens.

Förverkligandet av mänskliga rättigheter fortsätter att vara en dröm för många miljoner i hela världen. USA och EU manipulerar, använder sig av dubbelmoral, hyckleri och politiserar frågan samtidigt som vågor av flyktingar slås mot Europas murar utan att rättvisa, stabila och permanenta lösningar skyddar liv och värdighet.

Kuba kommer att fortsätta att kräva att den ekonomiska, komersiella och finansiella blockaden hävs. Denna åstadkommer skador såväl för oss som andra länder genom sin extraterritoriella tillämpning. Vi fortsätter att kräva att vi återför vår suveränitet över det illegalt ockuperade territoriet i USAs marinbas i Guantanamo. Utan detta blir det inga normala relationer. Dessa är inte heller möjliga om inte andra åtgärder vidtas mot politik som är riktade mot Kubas suveränitet, exempelvis subversiva program och inblandning i våra interna affärer. Vi bekräftar vår vilja att ha relationer och ett civiliserat utbyte med USA, men Kuba kommer inte att göra några som helst eftergifter vad gäller vårt oberoende och suveränitet. Det kommer inte att backa i försvaret av sina revolutionära och antiimperialistiska ideal, inte heller vad gäller stödet till folkens självbestämmande.

Det enda alternativet inför de enorma faror och utmaningar som vi har framför oss är enhet och solidaritet i försvaret av våra mål och våra gemensamma intressen.

You May Also Like