Partiledardebatt i Agenda

Jag följde partiledardebatten i Agenda SVT2 söndag 9 maj. Upplägget var som tidigare med en uppdelning i fyra ämnesområden som inleddes med en “duell” mellan två partiledare.

De fyra ämnena den här gången var Nato, Integration, Pensionerna samt Energi och miljö.

Jag ska enbart presentera några korta små iakttagelser under respektive ämne.

Det började med Integrationen där allt i stort sett var en upprepning av vad som sagts tidigare, alltså en betoning på kriminalitet och gängkriminalitet, rån, skjutningar, upplopp, stenkastning och brända bilar. Som om alla invandrare sysslar med sådant.

Det var framför allt från borgerligt håll man höll sig till den vinklingen och beskrivningen av invandring och integration och att “hårdare tag” är lösningen på problemen.

Märta Stenevi (MP) använde ordet “eftersatta områden” i stället för “utsatta områden”, vilket är en sannare beskrivning eftersom de flesta som bor i dessa områden är socioekonomiskt svaga. Det vill säga låga inkomster, trångboddhet, föräldrar med låg utbildning, dåliga skolbetyg med mera. Alla “ingredienser” som pekar mot att man lättare hamnar på kant i livet, jämfört med de som bor i mer “välmående” områden

Även Nooshi Dadgostar (V) pekade på vikten av att man måste satsa mera på dessa områden, samt att återta kontrollen över den marknadsskola där vinstinhämtning är viktigare än kunskapsinhämtning.

Pensionerna började med en “duell” mellan Nooshi Dadgostar (V) och Johan Pehrson (L) som handlade om vilka som har bäst politik för pensionärerna. De 4 borgerliga partierna L, KD, M och SD hade ju samma dag skrivit ihop sig om ett gemensamt alternativ. Vad de borgerliga utlovade var mera pengar till alla pensionärer, bland annat genom sänkt skatt. Sänkt skatt innebär oftast per automatik mest till de som har mest, alltså rejäla skattesänkningar även till de med höga pensioner.

Förslaget från V, S, Mp ger mest till de med lägsta pensionerna. I snitt 750 kr skattefritt per månad och 1000 kr skattefritt till fattigpensionärerna.

Det borgerliga motförslaget skulle ge 400 kronor till fattigpensionärerna, skattefritt eller inte vet jag inte.

Från borgerligt håll var en kritik att regeringen nu “rundat” pensionsgruppen, och att det är fel att driva pensionsfrågor utanför pensionsgruppen. Detta trots att pensionsgruppen, när den bildades 1994 bara bestod av de partier som stod bakom den nya pensionsreformen, d.v.s. S, M, C, Fp och KD. Senare blev Mp inbjudna av S när S och Mp bildade regering. S tyckte väl att det såg “konstigt ut” om ett regeringsparti var utestängt från pensionsgruppen.

Nu står alltså 2 riksdagspartier utanför pensionsgruppen. Hur gör man då för att driva pensionsfrågor inom pensionsgruppen? På detta gavs inget svar.

En lite lustig kommentar från Annie Lööf © var att hon gällande pensionerna varnade för inflytande från “ytterkantspartierna”. Det innebär att Annie Lööf nu även räknar in L, KD och M som “ytterkantspartier”, i alla fall i pensionsfrågan.

Nu hänger det på Annie Lööf och C vilket av de två pensionsförslagen som röstas igenom i riksdagen.

Natodebatten gav inga nyheter. Vi vet att L, C, KD, M och SD vill in i Nato. V och Mp säger nej till Natomedlemskap. Magdalena Andersson (S) hade av “förståeliga skäl” ingen åsikt, hon inväntar resultatet av partiets “dialogmöten”.

V och Mp betonade att Natomedlemskap innebär att vi underordnar oss en militär kärnvapenallians och att möjligheterna att bedriva ett aktivt kärnvapenmotstånd försvagas, eller helt försvinner. Som Natomedlem får man ju inte ens underteckna FN-konventionen om förbud mot kärnvapen.

Jag noterade också att Ulf Kristersson (M) myntade ett nytt ord i Natodebatten genom att konsekvent säga “allianslöshet” i stället för alliansfrihet. Bland annat sa Ulf Kristersson; “Sverige blir det enda land i världen som står allianslöst om Finland går med men inte vi”.

Under avsnitten energi och klimat tillförde inte heller debatten något nytt. Det pratades om att vi måste göra oss oberoende av Putins olja, gas och uran och att vi måste köpa uran från andra länder.

Jag tycker att alla som förespråkar kärnkraft och utbyggnad av kärnkraft också ska tala om varifrån uranet ska komma. Ska vi enbart köpa uran från länder som Australien, Kanada, Namibia, Sydafrika, Kazakstan med flera, där vi vet att uranbrytning och urangruvor ställer till med enorma miljöproblem. Problem som inte minst drabbar urbefolkningen eftersom de “råkar” bo inom områden där urangruvor öppnas.

Eller borde vi bryta vårat eget uran. Sverige har ju stora urantillgångar. Varför vill inte kärnkraftsförespråkarna att vi använder vårat eget uran i stället för att att fördärva miljön för människor och djur i andra länder.

Jag undrar varför den frågan aldrig ställs till kärnkraftsanhängarna när det pratas om att bygga ut kärnkraften. Eller varför de inte själva tar upp den i konsekvensens namn.

Min slutsats den här gången är som vid tidigare partiledardebatter i Agenda. Upplägget är som bäddat för käbbel när tiden är kort och man vill säga mycket, man pratar i munnen på varandra. Samma klyschor återkommer gång på gång. Just nu är favoritklyschan från Ebba Busch;

“Vad hjälper det om gräset är grönt när kon är död”.

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like