Ny musik i maj månad

Efter att ha gjort ett svep över vad som släppts under maj månad är det bara att konstatera en sak, det är helt fantastiskt hur mycket bra musik det släpps hela tiden. Ibland kan det vara svårt att begränsa sig, något jag inte tänker göra den här gången. Här följer mängder med tips på ny musik i maj.

Världen Brinner – Åsögatan

eFOLKET har uppmärksammat Världen Brinner tidigare och nu är det dags igen i samband med deras nya singel Åsögatan. Efter albumet Vi äger natten från 2020 har de släppt ett par låtar på engelska men nu är de tillbaka med en låt på svenska, “som ni önskat”, säger bandet. Ja jag tillhör skaran som tycker att Världen Brinner är som bäst när de sjunger på svenska. Den här gången läggs de tunga ämnena åt sidan och istället får vi en låt som är 100% ös och festkompatibel i sann Världen Brinner-anda.

Eva Eastwood – The Many Sides Of Eva Eastwood

När Rock-Olga lämnade jordelivet tog Eva Eastwood över kronan och titeln som Sveriges rock and roll-drottning. Det här är en samlingsskiva med det bästa mellan 2006-2012. Här samsas rockabilly, rock and roll samt en del country. Eva har verkligen en röst som hämtad från 60-talet. Jag föredrar skivans första halva med låtar som den poppiga countrylåten “Like that no more” men framför allt doo wop-låten “Don’t love me”. Skivans andra halva blir lite har en lite modernare prägel med mer distade gitarrer, det är inte riktigt min melodi.

The Rumjacks / Flatfoot 56

Här har vi en split där The Rumjacks från Australien möter Flatfoot 56 från USA och då handlar det om Celtic punk. Båda banden spelar tre låtar var och för den som gillar till exempel Dropkick Murphys och Greenland Whalefishers kommer inte att bli besvikna här. The Rumjacks kickar igång med en streetpunklåt innan de låter de irländska tonerna ta vid i de två andra låtarna. Det här är ett band som jag bara tycker blir bättre och bättre trots att det ibland blir aningen tillrättalagt. Flatfoot 56 är helt ok, de låter som ett något blekare The Real McKenzies med sina säckpipor.

Horseface – Sanakirjan Takana

Det här är ett band från Umeå som sjunger på finska och spelar en väldigt experimentell elektronisk postpunkliknande musik. Mina tankar drar lite mot det mycket speciella bandet Stereo Total, “Jokin meni rikki” skulle utan tvekan kunna vara en låt med Stereo Total. Jag tycker att det här albumet, som är deras andra, är väldigt intressant och det finns en melankoli i musiken som passar väldigt bra både till sången och till finska språket. Det är helt enkelt briljant och vackert.

Vihan Muna – Ajan Sävel

När vi ändå är inne på det finska spåret kör vi väl lite mer av den varan. Vihan Muna betyder Jag Hatar Ägget enligt Google Translate, märkligt kan tyckas men förklaringen är att det här är punk med spår av både postpunk och new wave. Jag har nog aldrig hört något liknande förut, tempot är överlag ganska lågt och de har en sångare som låter som att han inte riktigt vill vara med. Det skulle inte förvåna mig om de tog slaskinspelningen och bestämde sig för att köra på den. Men just allt det gör det här väldigt annorlunda, i alla fall för mig. Ge det en chans.

The Stroppies – Levity

Ibland kanske man känner för att ta sig an ett nytt indiepopband, då kan jag rekommendera The Stroppies från Australien. Bandet startade som ett DIY-projekt men har enligt de själva blivit ett riktigt band nu och det här är deras andra album. Det är väldigt gitarrbaserat med mycket slingor, en stil som utvecklades under 80-talet och går under namnet janglerock där gitarrljud och melodier är hämtade från 60-talet.

The Boneshakers – Off the cuff

Här har vi en rockabillytrio från Tyskland som kör helt akustiskt med gitarr, trummor och kontrabas. Trots att de gör det så enkelt låter det så bra. Det är väldigt klassiskt men de har ändå något som fångar mig och förhoppningsvis har de fler besökare på sina konserter än vad de har spelningar på Spotify. Det är rätt häftigt att sångerskan även spelar trummor, ståendes så klart. Kolla in The Boneshaker om ni gillar rock and roll och rockabilly.

Dålig Isolering – Krossa Kapitalismen

Det här är ännu ett nytt ungt gäng som har förstått att det är punk man ska spela och Dålig Isolering gör det med den äran. Jag tycker att Krossa Kapitalismen påminner om Ebba Grön-låten Ung och sänkt med det där råa och skitarga, det här är hur bra som helst. Det går inte att låta mer äkta. Ofta ställs frågan om vad som är punk, Dålig Isolering är punk… i kubik.