Maj Sjöwall 1935 – 2020
Maj Sjöwall som nyligen avled hyllas nu i internationell press som deckardrottningen från Sverige.
Hon skrev tillsammans med sin livskamrat och skrivarkollega Per Fredrik Wahlöö tio deckarromaner, under åren 1965 till 1975. Dessa tio deckare har sedan dess översatts till hela 40 språk och getts ut i miljonupplagor. Per Wahlöö avled strax efter att deras tionde roman getts ut 1975.
Båda ansåg ansåg att kriminalgenren vi 60-talets mitt bara bestod av borgerliga deckare skrivna av anglosaxiska författare, från framförallt England och USA. Detta ville Sjöwall Wahlöö ändra på. Inte bara rent ideologiskt. Maj Sjöwall och Per Wahlöö hade en klar vänsterprofil i sina böcker och sågs med rätta som röda. De ville också förnya språket i deckarvärlden, och fördjupa miljöbeskrivningarna.
Innan Sjöwall och Per Wahlöö började skriva böckerna följde de arbetet inom polisväsendet och deltog i kriminalarnas arbete ute på fältet. Så när de sedan satte sig ner och började skriva hade de bra kunskap om hur polisen arbetade; både ute på gatan och i polishusets korridorer.
En av deras mest kända och uppskattade böcker är Polis Polis Potatismos från 1970. Vi möter i den en handfull medelålders män som alla arbetar med att lösa svåra brott. En är chefen för mordkommissionen Martin Beck. Han är en slags antihjälte, som ständigt tvivlar på sig själv som chef. Sen har vi hans närmaste kollega Lennart Kollberg. Han bär av princip aldrig vapen i tjänsten. Vilket de andra i gruppen anser vara ganska korkat. Den tredje är Gunvald Larsson, som är Kollbergs raka motsats. De hatar varandra.
Gunvald Larsson är en klädsnobb, stöddig och arrogant. Och han drar sig inte för att slå folk på käften om de enligt hans mening behövs. Han är inte heller främmande för att spöa upp tjuvarna i arrestlokalen. Kort sagt: En otrevlig typ.
Gunvald Larsson närmaste vapendragare heter Einar Rönn. Han är bosatt i Vällingby och längtar hem till Arvidsjaur.
Den siste i den här gruppen av mordutredare är den unge Benny Skacke. Han anses väl inte vara någon stjärna av de övriga men han siktar i alla fall på att bli polischef så småningom…
Boken Det slutna rummet inleds i Malmö. Där mördas en man på Hotell Savoy av en okänd person som försvinner på en cykel spårlöst från platsen. Ingen hann uppfatta hur han såg ut eller varifrån han kom. Den mördade, Viktor Almgren, är en högt uppsatt och respekterad direktör.
För att förstärka utredandet av mordet skickas Martin Beck ner till Malmö för att hjälpa till i mordutredningen. På plats finns redan Benny Skacke och Månsson, som är chef för kriminalarna i rikets tredje stad.
Samtidigt börjar en annan del av utredningen av mordet uppe i Stockholm. I den håller Kollberg, Gunvald Larsson och Rönn. När de ska göra några hembesök hos några misstänkta personer som finns i Viktor Palmgrens närhet så kommer Sjöwall/Wahlöös kritiska syn på det dåtida Sverige fram. Vi får följa Gunvald Larsson när han besöker en flott villa ute på Lidingö samtidigt som Lennart Kollberg besöker ett arbetarhem i närheten av Odenplan.
Språket är rappt och målande och miljöerna är väl beskrivna. Och Viktor Palmgren har, visar det sig, haft skumma affärer med den då rasistiska apartheidstaten Sydafrika.
Läsaren får i dessa böcker en bra inblick i hur en mordutredning kan gå till. Här finns miljöer från både polishuset på Kungsholmen och från det södra polishuset, beläget i Västberga söder om huvudstaden. Det här var också ett sätt för de båda författarna att kritisera det då dåligt skötta polisväsendet och de inkompetenta cheferna. Överhuvudtaget var författarduon mycket kritiska till hur vårt land då var på väg rent ideologiskt. Tilläggas kan att avslutningen av boken Polis Polis Potatismos blir något överraskande.
Det blev tio romaner, under samlingsrubriken Romaner om ett brott.
Det slutna rummet gavs ut 1972. Här finns då förstås samma grupp av mordutredare som i de övriga romanerna. Boken börjar med att ett rån begås mot en bank i Stockholm. Alla vittnen till rånet tror att det är en man som har begått brottet men i slutet av romanen visar det sig att det är helt fel. Tills dess så får läsaren stifta bekantskap med den ensamhet och utslagning som fanns även i början på 70-talet.
Det var alkoholister och knarkpåverkade personer satte skräck i allmänheten. Vilket bidrar till att Det slutna rummet blir lite mer politiskt inriktad jämfört med Polis Polis Potatismos. Författarparets samhällskritik blir mer tydlig i Det slutna rummet. För övrigt så är boken välskriven med både språkligt och vad gäller miljöerna i Stockholm. Den tål också en omläsning så här 40 år senare.
De övriga romanerna i serien Romaner om ett brott är Roseanna, Mannen som gick upp i rök, Mannen på balkongen, Den skrattande polisen, Brandbilen som försvann, Den vedervärdige mannen från Säffle, Polismördaren samt Terroristerna.
Som väl alla känner till så har Sjöwall Wahlöös tio Romaner om ett brott blivit film både i Sverige och utomlands. Ett stort antal av våra mest kända skådespelare har varit med i dessa filmer bland andra Carl Gustaf Lindstedt, Gösta Ekman, Kjell Bergkvist, Rolf Lassgård, Sven Wollter, Thomas Hellberg, Mikael Persbrandt och Peter Haber. I augusti kommer en nyskriven biografi ut om Maj Sjöwalls och Per Wahlöös gemensamma författarskap. Titeln på biografin blir Biografin om Beck.
Kjell Andersson
Jan Olof Strandberg 1926- 2020
Jan Olof Strandberg var en av vårt lands mest omtyckta och respekterade skådespelare. Han hade en väldigt lång karriär bakom sig. Han var dessutom en omtyckt teaterchef och regissör.
Jan Olof Strandberg gick på Dramatens elevskola 1948 till 1951. Därefter var han på Uppsala stadsteater 1955 till 1964. Sedan på 1960-talet var Strandberg på Dramaten. Där gjorde han 88 roller fram till 1999. Strandberg var också chef för Dramaten åren 1975 till 1981.
Han fick också ett flertal erbjudande om filmroller i Hollywood, men tackade nej till dessa. Pengar utgjorde ingen stor lockelse. Jan Olof Strandberg föredrog då istället att vara med i den omtyckta TV serien Goda grannar som visades i Sveriges Television åren 1987 till 1988. Lena Endre, välkänd skådespelerska från både Dramaten och filmduken, säger så här om den nyss avlidne Jan Olof Strandberg:
“Han var en varm och go kollega och han var en makalöst skicklig skådespelare…”
Kjell Andersson
