Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.
London 1923
Virginia Woolf (Nicole Kidman) skriver en roman. Clarissa Dalloway köper blommor till sin man Richards fest.
Los Angeles 1951
Dan Brown köper blommor till sin egen fest. Hans fru Laura (Julianne Moore) är gravid och läser “Mrs Dalloway”.
New York 2001
Clarissa Vaughan (Meryl Streep) köper blommor till sin ex-man Richards fest. Han (Ed Harris) är en framstående författare, döende i Aids. När Richard säger sig bara leva för att tillfredsställa Clarissa blir hon upprörd. Men de försonas med en kyss och han lovar komma.
Moderskap är den första röda tråden. Laura får besök av grannen Kitty. Hon har en svulst i livmodern och tror den vara orsak till sin barnlöshet. “Du är lycklig, Jag tycker inte du kan kalla dig kvinna, förrän du är mor.” Problemet är bara att Laura inte är lycklig.
Vanessa Bell (Miranda Richardson) kommer på besök. Barnen leker i trädgården och hittar en död fågel, som de begraver tillsammans. Virginia beter sig allt märkligare. Barnen blir rädda och familjen hastar därifrån. Besöket blir misslyckat.
Självmord är den andra röda tråden. Virginia tänker först ta livet av Clarissa Dalloway, men ändrar sig. Istället dör poeten och visionären Septimus Smith.
Laura stoppar piller i en väska och lämnar sonen till en granne. Han skriker högljutt, när hon far iväg. Laura kör i ilfart till ett hotell och knäpper upp kjolen över sin växande mage. “Det är möjligt att dö.” Men hon ångrar sig och kommer tillbaka.
Virginia rusar iväg. Leonard får panik och rusar efter, men finner henne på tågstationen. Hon vill tillbaka till London. Han påminner henne om att det var London, som gjorde henne sjuk. “Du kan inte finna frid genom att undvika livet.” Märkligt uttalande av någon, som försökt ta livet av sig två gånger.
Först när Richard, författaren med Aids, tittar på ett foto, förstår man att Laura Brown är hans mamma. När Clarissa Vaughan kommer tillbaka är han inte klädd. Istället har han blandat två mediciner och river ner gardiner för att få ljus. Richard sätter sig i ett öppet fönster och efter ett kort samtal kastar han sig ut. Festen ställs in.
I slutet får Clarissa Vaughan besök av Laura Brown. Hon har överlevt sin familj, mannen och dottern är redan döda. Efter Richards systers födelse rymde Laura till Toronto och fick jobb på ett bibliotek. “Det var döden, jag valde livet.” Clarissa har också en dotter, som heter Julia. Fadern är en donator, som hon aldrig träffat.
På morgonen den 28 mars 1941 gick Virginia till sitt arbetsrum. Där skrev hon två brev, ett till Leonard och ett till Vanessa – de människor hon älskade mest. Texten återgavs på svenska i förra krönikan, men här följer den i original.
I feel certain that I am going mad again. I feel we can’t go through another of those terrible times. And I shan’t recover this time. I begin to hear voices, and I can’t concentrate. So, I am doing what seems the best thing to do. You have given me the greatest possible happiness. You have been in every way all that anyone could be. I don’t think two people could have been happier till this terrible disease came /…/
You see I can’t even write this properly. I can’t read. What I want to say is I owe all the happiness of my life to you. You have been entirely patient with me and incredibly good. I want to say that—everybody knows it. If anybody could have saved me it would have been you. Everything has gone from me but the certainty of your goodness. I can’t go on spoiling your life any longer. I don’t think two people could have been happier than we have been.
Virginia tvingade ner en sten i jackfickan och vandrade ut i floden Ouse. Kroppen hittades inte förrän 18 april och Leonard begravde den i trädgården.
Analys
Filmen “Timmarna” är baserad på Michael Cunninghams roman med samma namn. Det var också Virginia arbetsnamn på “Mrs Dalloway”. Romanerna speglar tre kvinnors hela liv på en enda dag. Filmen innehåller också korrekta biografiska detaljer ur Virginias liv, till exempel konflikträdslan med tjänstefolket.
Filmen är en av få med tre kvinnliga huvudroller, därtill porträtterade av världens bästa kvinnliga skådisar (Kidman, Moore och Streep). De vävs dessutom samman av en fjärde kvinnlig huvudperson, romankaraktären mrs Dalloway. De manliga karaktärerna/skådisarna är också viktiga, men bara som biroller.
Väninnan, som jag ser filmen med, påpekar att Clarissa Dalloway är fast i traditionella mönster, medan Clarissa Vaughan är hennes moderna alter ego. Laura Brown är bryggan mellan dem, fast i en tid som började bli men inte riktigt var mogen. Ändå tar hon steget, som senare möjliggör Clarissa Vaughans. Självständighet. Oberoende.
Den första röda tråd jag valt att lyfta är moderskapet. Lauras granne Kitty slår fast vad som gäller. Hon vill ha barn, men kan inte få. Laura har ett barn och ett på väg, men är inte lycklig. Tvärtom. Hon bryter ett av våra största tabun och överger dem. Det anses nog mer accepterat av en man/far, än kvinna/mor?
Leonard och Virginia övervägde att skaffa barn, men avstod på grund av sinnessjukdomen. Hon älskade Vanessas barn, men avundades också hennes moderskap. Clarissa Vaughan har skaffat dottern Julia genom en donator hon aldrig träffat. Tack vare de tidigare kvinnornas pionjärskap har hon kunnat välja.
Den andra röda tråd jag valt att lyfta är självmordet. Inte som en risk, utan möjlighet. Clarissa Dalloway överväger självmord, men avstår. Istället dör Septimus Smith. Laura Brown överväger självmord, men avstår. Istället dör hennes son. Någon måste dö för att vi andra ska kunna uppskatta livet.
Virginia valde, likt många intellektuella personer på 1940-talet, att ta sitt liv. Chocken över Andra världskriget kan ha spelat in, men också nära vänners dödsfall. En månad senare dog Karin Boye. Självmord riskerar att överskugga författarnas verk och romantiseras, vilket så klart är fel. De är alltid tragiska.
Av Tobias Persson
Källor:
Mrs Dalloway av Virginia Woolf
Timmarna (2002, regi: Stephen Daldry)
Serien “Kvinnliga pionjärer”
FogelstadSex i folkhemmetMoa MartinsonDen okända Astrid Lindgren 1Den okända Astrid Lindgren 2Virginia Woolf 1Virginia Woolf 2: Mrs Dalloway
Läs också:
