Karta över Kom Te Måtta. 1931.

Fogelstad efter rösträtten

Efter att man kämpat hårt för något kommer ofta ett bakslag. Det går inte så lätt, blir inte som man tänkt sig. Klasskillnader och utbildningsbrist försvinner inte genom ett trollslag. Grupper går inte och röstar bara för att de kan. En grupp kvinnor insåg vikten av att skola andra till medborgare. De kallades Konstellationen och grundade Kvinnliga medborgarskolan Fogelstad. Tre av dem har vi redan talat om.

De fem grundarna av Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad. Stående från vänster: Elisabeth Tamm, Ada Nilsson, Honorine Hermelin, Elin Wägner. Sittande i en vit korgstol: Kerstin Hesselgren. B7b, FII:5.

Elisabeth Tamm (1880–1958) var liberal och en av de första kvinnorna i andra kammaren. “Utan henne hade det inte blivit något” säger man och så är det verkligen. Det var nämligen hon som ägde Fogelstad och stod för det mesta av pengarna, både till skolan och en tidskrift som hette Tidevarvet.

Ada Nilsson (1872–1964) var en av Sveriges första kvinnliga läkare. Honorine Hermelin (1886–1977) var skolans rektor och den förmodligen minst kända. Hon gifte sig med den danske religionshistorikern Vilhelm Grönbech och var tillsammans med Elin Wägner, den ende som gifte sig. Äktenskapet varade dock bara åtta månader då Vilhelm dog.

Elin Wägner (1882–1949) var journalist, författare (bl.a. till Pennskaftet) och andra kvinnan i Svenska akademin. Hon som sitter ner heter Kerstin Hesselgren (1872–1962) och brukar kallas “Den Första”. Det är otroligt att slå så många rekord av samma person. Första yrkes-och bostadsinspektris, första kvinnan i första kammaren och en av våra första diplomater i NF (föregångaren till FN). Född i Torsåker, nära där jag bor.

Medborgarkunskap

Hjärna, hjärta/ande och hand utgick från Ellen Key. Man skulle jobba med hela kroppen intellektuellt, emotionellt och praktiskt. Till hjärnan hörde Medborgarkunskap, en kombination av samhälls-, stats- och kommunalkunskap, eftersom kvinnorna skulle ta plats i valda församlingar. Eftersom sådana fungerar som föreningar krävdes mötesteknik (skriva protokoll, stadgar) och retorik (argumentera, debattera).

Detta tränades i låtsaskommunen Komtemåtta, ett levande rollspel, lajv skulle vi nog säga idag. Där låg allt, som finns i en vanlig kommun: sockenstuga, barn- och ålderdomshem, läkarbostad, pensionat och nykterhetsloge. Eftersom politiken var viktig fanns partier, valrörelser och demonstrationståg. Förändringar i riket återspeglades i mandatfördelningen i Komtemåttas valda församlingar.

Förutom kunskap gav den kvinnorna självförtroende. Ruth Gustafson, som skulle hålla tal, var så nervös att knäna skakade, men nöp sig i armen. “Kom ihåg att det inte är du, som ska tala nu, det är prosten i Komtemåtta!” Många deltagare åkte hem, blev invalda i kommun- och landstingsfullmäktige och omsatte rollspelet i verkligheten.

Till hjärtat hörde själs- eller livskunskap. Psykologi, sociologi och kanske religion. Förhållandet mellan individ och kollektiv. Hur fungerar vi människor ensamma och i grupp? Man kan gå vidare, göra Medborgarkunskap hur stort som helst och utvidga det till jämlik- och jämställdhet, sex och samlevnad, mänskliga rättigheter och antirasism.

Sång

Handen får representeras av sången. I vintras föreläste jag om Fogelstads pedagogik för Vänföreningen, höll upp Arbetarrörelsens “Nya Tidens Sångbok” och Nykterhetsrörelsens “Folkrörelsesångboken”. Vi diskuterade varför folkrörelserna blivit så tysta och vad det gör med dem? Linnea Risinger Nathanson gick steget längre och sjöng in skolans egen “fogelsång”.

Händelsen upprepades två månader senare, när jag föreläste för Kväkarna. En deltagare skrev en text i vilken hon funderade kring gemenskap och medborgarskap. Sång kan vara ett sätt att förena individer i upplevelsen av en kollektiv identitet. När Martin Luther King sjöng “We Shall Overcome” vid Lincolnmonumentet 1963 funkade det. Birgit Friggebos försök i Rinkeby 1992, mindre lyckat.

Folkrörelserna har alltid sjungit. Arbetar-, nykterhets- och inte minst väckelserörelsen, både den inom- och frikyrkliga. Freds- och protestvisor, progg, punk eller Joe Hills texter till frälsismelodier. Rösträttsrörelsen använde både översatta och specialskrivna stycken, både skrivna av kvinnor och män som Hugo Alfvén.

Fogelstad finansierades uteslutande av Elisabeth Tamm och 1954 var pengarna slut. Skolan lades ner och Konstellationen spreds för vinden. Elin Wägner var redan borta, hon dog i cancer 1949. Elisabeth och Honorine ligger begravda tillsammans i Julita. Kerstin i Kungsgården nära där jag jobbar. Cirka 2000 deltagare hann passera de 29 år som skolan fanns. Många av dem blev själva kända, som Moa Martinson och Siri Derkert.

Dagens olika verksamheter

En intresserad blivande medlem kan ha svårt att orientera sig bland dagens Fogelstads olika verksamheter. Först finns en 25 år gammal kulturförening, som sköter en utställning och butik i det gamla skolhuset, även kallat Mejeriet eller Rosenhane. Ordförande är Ebba Johannesson.

När den gamla rektorsbostaden, kallad Lilla Ulfåsa, skulle säljas bildades en stiftelse, som samlar in pengar till drift och underhåll. Ordförande är Tjia Torpe. Samtidigt bildades en vänförening, ordförande Anna Magnusson. Det är främst den som driver verksamhet. Möten, föreläsningar och arbetshelger etcetera.

Slutligen finns en musikteater, ordförande Marie Selander och en kör, som uppstår vid behov. Åter sångens betydelse för gemenskap. Verksamheterna och deras inbördes relation är krånglig, men jag har försökt förklara. Dessutom sker samarbeten med kommuner, folkhögskolor och andra föreningar.

Konstellationen levde långt från arbetarklassens kvinnor, de hade inga barn och pigor som skötte allt. De hade tid och möjlighet att ägna sig åt rösträttskampen.

Absolut, jag förstår hur du tänker. Håller både med och inte. Å ena sidan kan man undra om de haft tid att driva allt annars. Elin Wägner var den ende som var gift någon längre tid, men förblev barnlös vilket hon sörjde. Å andra sidan kom flera deltagare från arbetarklassen, hade män och barn. Moa Martinson till exempel har skrivit:

Vid Fogelstad togs nya skikt i min hjärna i bruk. Det jag läst och lärt på egen hand borta i torpet kom till nytta. Jag fick resonans för det jag talade om… Stora luckor hade jag i min uppfostran, litterärt och akademiskt sett. Men det fanns stora luckor i de bildades vett också, vad gällde samhället och anonymt folk, så det jämnade ut sig.

Du sade att svensk demokrati firar 100 år, men det stämmer inte. Minoriteter, som romer och samer, fick inte rösträtt förrän 1975.

Den som googlar får ofta svaret 1959, men rösträtt är kopplat till mantalsskrivning. Romer nekades länge fasta bostäder och därmed folkbokföring. Den andra gäller medborgarskap. Eskilstunas romer t.ex. är ofta finska medborgare och får rösta i president- men inte (svenska) riksdagsval. Alla romer, likt alla invandrare, får rösta till kommun och region, men man kan nog anta att få gör det: se När fick romer rösträtt?.

Fler grupper har svårt att utnyttja sin rösträtt, de med intellektuell funktionsnedsättning t.ex. Mina synskadade vänner uppger att valsedlar på punkt ofta saknas. Några år runt 2010-talet hade Fogelstad medborgarkurser för nyanlända kvinnor i samarbete med kommunen och nu verkar de återuppstå. Ett annat hot är mäns våld mot kvinnor.

Har Medborgarskolan något med studieförbundet att göra?

Fogelstad stod främst på (social)liberal grund. Syftet var att bilda kvinnor till medborgare. Studieförbundet Medborgarskolan grundades 1940. Det är partipolitiskt och religiöst obundet, men står Moderaterna (dåvarande Högern) nära. Varför studieförbundet heter så vet jag inte men nej, de har inget med varandra att göra.

—Tobias Persson

Litteratur:

  • Drömmen om kamratsamhället av Lena Eskilsson

Tidigare artiklar:

Artikeln som föreläsning:

Liknande artiklar