Den tyske socialisten Karl Liebknecht sa en gång att ungdomen är revolutionens stormsvala. Vi har sett det så många gånger förut i historien hur unga gått före den äldre generationen. De har brutit sig loss från föräldragenerationens stelbenthet. Men det har också betytt att de kommit i konflikt med rådande värderingar och ibland även med stelbenta, antikverade mönster och fyrkantiga institutioner. Miljörörelsen i form av de gröna partierna har gått från vildvuxen optimism och aktionsbenägenhet till att bli en del av det etablissemang. Och nöjt sig med småsmulor från de styrandes och mäktigas bord.
Historien har en förmåga att överraska. Vi har sett det förut och vi ser det nu mitt för våra ögon. Vi såg det hända 1968 när ungdomarna i hela västvärlden protesterade och gick ut på gatorna. Då var det Vietnam-kriget och nu är det klimatkrisen. Det var oorganiserat till att börja med. Det gav i sig inga kortsiktiga framgångar, men det gav långsiktiga förändringar i tankemönster och syn på samhället. Utan majrevolten 1968 skulle inte arbetarna i de norrländska gruvorna gått ut i en vild strejk december 1969. Inte för att arbetarna hade solidariserat sig med studenterna på Stockholms kårhus eller för den delen studenterna 1968 i Paris. Utan för att de såg att det var möjligt att ta strid för sina krav.
Men stormsvalans effekt var att något ändrades och plötsligt blev det möjligt att tänka annorlunda och att våga inse att något måste göras mot orättvisorna. Gruvstrejken 1969-70 blev delvis en seger. I varje fall i den betydelsen att den radikaliserade socialdemokratin och även fackföreningsrörelsen. Hela 1970-talets arbetsmarknadslagstiftning hade aldrig kommit om inte den strejkvåg som startades december 1969 funnits där. I grunden var det stormsvalan som förebådade det som skedde under 1970-talet och den dramatiska förändring som skedde i demokratisk riktning men också hur jämlikhet, rättvisa och solidaritet blev det som var politikens inriktning.
Greta Thunberg har ensam varit katalysator för den största och viktigaste ungdomsrörelsen sedan 1968. Miljoner unga människor protesterar och lutar sig på vetenskapens analyser. De kräver att deras framtid ska räddas, att planeten som de ärver från oss ska ha en framtid.
Även då rynkade stora delar av föräldragenerationen, de etablerade partierna, de tunga politikerna och övriga förståsigpåare på näsan. Liksom 68-generationen förändrade historiens gång kommer den nya ungdomsrörelsen svepa med sig de etablerade, fackföreningarna, de insiktsfulla politikerna och vuxna. De kan inte stå emot den flodvåg som nu sveper över världen.
Greta Thunberg kommer att ges en i framtiden historisk roll då världen bytte spår och med nödvändighet insåg att det elände och den misär som i grunden handlar om ekonomisk galenskap måste tyglas för att rädda vår värld från ekologisk katastrof. Mot sig har hon och klimatrörelsen ett förbund av högerpopulister, klimatförnekare samt tunga och stora ekonomiska intressen.
Är förstummad över det hat som sprids mot Greta Thunberg på sociala medier. Är förskräckt över att annars förnuftiga människor börjar använda högerpopulistiska megafoners rykten och påhitt för att tysta den växande rörelse som Greta vara katalysator till. Klimatrörelsen är den största politiska rörelsen på 50 år. Den är global och den växer som en lavin. Den inger mod och hopp och bryter de senaste decenniernas uppgivenhet. Den är välkommen – det är ett nytt politiskt landskap vi ser, början till en grön global vänster. Men samtidigt inte förvånad för klimatrörelsen utmanar starka intressen och de ser sig hotade då de förstår vad det som är i rörelse kan i ett längre perspektiv kan leda till.
65 000 var med i manifestationen för klimatet fredag den 27 september. Det var i Stockholm. 65.000 bara i Stockholm! Hur många miljoner deltog runt världen är oklart än så länge. Uppgifter talar om fem till sju miljoner människor. Fackföreningsinternationaler ställde sig bakom uppmaningen till klimatstrejk. Detta är osannolikt – ingen kunde ha förutsagt detta för ett år sedan. Absolut ingen.
Ett engagemang utan gräns och inte minst gränser som lovar gott för framtiden. Det är den generationen som nu går ut på gatorna som ska i framtiden ta över vår värld. Vi lämnar bromsklossarna som visar upp sina sämsta sidor och inte förstår hur väldig denna globala rörelse är. Hur stor potentialen är att kraven på en annan inriktning på en grön socialism med nödvändighet kommer att växa fram för klimatmålen är inte förenliga med den råa okontrollerade kapitalismens varande får framtiden utvisa.
Vi lever i en spännande och i grunden optimistisk tid. Framtiden kan aldrig förutses.
Ingemar E L Göransson
