Högt spel om oljan

Om USA anfaller Iran drabbas Europa

Ett militärt angrep från USA mot Iran skulle inte bara få ohyggliga konsekvenser i Iran och omgivande länder utan också indirekt drabba Europa. Oljepriset är nämligen känsligt för internationella konflikter som drabbar oljeproducerande länder.

USA är naturligtvis inte beredd att stödja de iranier som nu protesterar mot mullornas diktatur, bristen på yttrande och pressfrihet samt strejkrätt, samt den ökade exploatering de utsätt för på grund av nyliberalismens framväxt. USA är precis som i andra delar av världen ute efter att kontrollera viktiga råvarutillgångar.

Ett angreppskrig mot Iran från USA, Saudiarabien eller Israel skulle få väldigt stora konsekvenser, inte bara i Iran utan i hela världen. Iran ligger nämligen vid Hormuzsundet som går mellan Iran och Oman. Genom sundet, som är knappt fem mil brett, skeppas 90 procent av all olja från länderna vid Persiska viken.

Och dessa länder svarar dessutom för 30 procent av världens oljeutvinning, och en ännu större del av världens oljeexport. Exporten av LNG, det vill säga nedkyld naturgas från Qatar skulle också drabbas av stängda transporter genom Hormuzsundet.

Om en enda oljetransport drabbas eller hotas på grund av kriget, så kommer trafiken att stängs helt, eftersom inget bolag då kommer att vara beredda att försäkra fartyg och last. Detta skulle drabba Kina och Japan, men även Europa, hårt. Och framför allt skulle priset på olja öka, när dessa länder skulle bli tvungna slåss om importen från oljekällor i andra länder.

I Europa skulle detta säkert leda till drivmedelsransonering. Och till och med ransonering av elanvändning. EU är numera helt beroende av import av gas och olja för sin energiförsörjning. Förmodligen skulle oljebrist ge ett stort uppsving för alternativa energikällor, men de skulle också visa hur otillräckliga dessa ännu är för att driva dagens energislösande industrisamhälle.

Kina skulle hamna i ett liknande läge som EU, men har mer muskler, det vill säga mer råd än de flesta EU länder att betala för dyrare olja och naturgas. Dessutom är nu en ny oljeledning, Eastern Siberia–Pacific Ocean, ESPO, klar att leverera olja från Ryssland till Kina. Redan innan dess har Ryssland tagit över från Saudiarabien som den största oljeexportören till Kina.

Det är mot den här bakgrunden som flera europeiska ledare, har hållit en mjuk ton mot Iran och förordat en dialog med Irans ledare. Frankrikes president Emmanuel Macron har talat med Irans president Hassan Rouhani och ”uppmanade honom att respektera yttrandefriheten”.

EU:s utrikeschef Federica Mogherini säger att under de senaste dagarna har vi haft kontakt med iranska myndigheter. ”I den öppna och respektfulla anda som präglar vår relation, förväntar vi oss att alla inblandade avstår från våld och att yttrandefriheten respekteras”, heter det i ett uttalande från Mogherini,  enligt Dagens Nyheter. Både förtryckare och de förtryckta uppmanas att hålla sig lugna.

EU:s ledare vill ha goda relationer med Iran, oavsett härskare, speciellt nu då Iran är på väg att öppna sig för det utländska kapitalet. Förmår regimen bara erbjuda goda villkor för kapitalet, så vill de inte låta sig störas av arbetarprotester. De vill också i dagsläget distansera sig från USA i en förhoppning att detta ska bidra till en avspänning.

Dagens Nyheter skriver också, 5 januari, att ”Oroligheterna i Iran har pressat upp oljepriset till den högsta nivån på tre år.” Detta påstående är dock en våldsam överdrift.

Fakta är att oljepriset ökade med 20 dollar per fat olja eller med 45 procent från midsommar till julafton i år – under en period då inget tydde på att någon konflikt i Iran var under uppsegling.

Från sista december 2017 till igår hade priset ökat med 1,3 dollar, en ökning mindre än 2 procent. Idag, 5 januari 2017 ligger oljepriset på mindre en en dollar högre än innan den senaste krisen i Iran. Än är påverkan på oljepriset av händelserna i Iran relativt liten, men skulle de bli en militärkonfrontation mellan Iran och USA är läget ett helt annat.

Hans Hjälte

Liknande artiklar: