Finns det splittringar inom feminismen? Står den feministiska kampen inför ytterligare motsättningar och hinder utöver dom som ingår i kampen mot det patriarkala samhället? För svar vänder vi oss till Nina Björk som den 20 november föreläste på ABF i Eskilstuna.
Nina Björk slog med sin bok “Under det rosa täcket” (1996) igenom med dunder och brak på den feministiska scenen, och har sedan dess räknats som en av Sveriges mest framträdande feministiska debattörer. Hon har sedan sitt genombrott på 90-talet allt mer fördjupat sig i och skrivit om marxistisk teori. Marxismen har varit en inspirationskälla och något som utgjort en grund för dom feministiska teser som Björk lagt fram under 2000-talet. Denna marxistiska skolning kan vara roten till den distansering som Nina Björk gjort från det hon kallar “den breda feminismen”. Denna distansering var vad mycket av hennes föreläsning på ABF kom att handla om.
Nina Björk tar under sin föreläsning upp av hennes allra mest kontroversiella uttalanden hon gjort under sin tid som debattör. Det Björk sa i detta uttalande var att föräldrar så långt det går bör ta hand om sina barn själva, istället för att lämna dom på förskola. Detta uttalande ledde till ramaskri, främst bland feminister, som menade att Björk attackerat den institution som haft mest betydelse för jämställdheten, en institution som gjort att även kvinnor kan ta plats på arbetsmarknaden och skapa sig självständiga, ekonomiskt oberoende liv.
Björk poängterar att hon inte på något sätt förnekar förskolans betydelse för jämställdhetens utveckling i vårat land. När Björk klargjort detta dyker hon ner i den tes som hon med marxismen som analysverktyg arbetat fram gällande könsfrågan och jämställdheten.
Ett ledord i Nina Björks tes är oberoende. Dagens samhälle präglas av ett individualistisk ideal som går ut på att individen ska sträva efter att bryta sig loss från sociala restriktioner och med egen kraft forma sitt eget liv. Arketypen av denna idealmänniska är en oberoende individ som inte styrs av andra, en individ som skapar sina egna mål och sin egen tillvaro. Detta ideal går hand i hand med dom ideal som genomsyrar det kapitalistiska klassamhället. Inom den kapitalistiska ideologin är det individuella oberoendet det samma som ekonomiskt oberoende. Världen präglas av konkurrens och det gäller att satsa på sig själv för att inte bli styrd av andra och på så sätt förlora sitt oberoende. Enligt den kapitalistiska ideologin är en karriär på arbetsmarknaden det enda medlet för att forma ett oberoende och fulländat liv.
Nina Björk menar att det allmänna feministiska medvetandet – det hon kallar “den breda feminismen” – har fogat sig efter denna kapitalistiska uppfattning om hur en fulländad människa ska vara. Ofta hör vi hur feminister kämpar för att fler kvinnor ska bli delägare i börsbolag och chefer för statliga myndigheter. Feminister som kämpar för att kvinnor ska få samma möjlighet att klättra på samhällsstegen. Feminister som kämpar för att eliminera alla faktorer som i kvinnans liv håller henne tillbaka från att göra karriär – där rätten att ha sina barn på förskola är en viktig faktor för att uppnå oberoende.
Björk menar att feminismen springer i kapitalismens löpband när den kämpar för denna typ av idealmänniska. Människan är inte på något sätt skapad till att vara oberoende, snarare är vi alla sammanvävda i ett beroende till varandra. Ett spädbarn skulle aldrig överleva ifall inte andra individer såg till att ta hand om barnet. Och detta beroende fortsätter under resten av livet. Ett exempel ger Björk gällande kärlek, där hon menar att kärlek aldrig kan uppstå i ett tillstånd av oberoende, utan är något som alltid är beroende av en motpart, en annan individ. Med detta statement ger Björk en känga åt dom kvinnliga, heterosexuella feminister som propagerar för att kvinnor ska bryta sig loss från den patriarkala formen av kärlek och leva sina liv oberoende av män.
Kontentan av Nina Björks resonemang är att den individualistiskt präglade feminismen reproducerar det kapitalistiska klassamhället. Björk menar att detta perspektiv premierar en världs – och människosyn som utgår från att det är den enskilde individen som är drivkraften i all utveckling. På bekostnad av detta reduceras kollektiva aspekter, aspekter som enligt Björk är en nödvändighet för all form av existens.
Och det är väl här Nina Björks marxism lyser igenom allra tydligast. Hon belyser att kapitalismens ideologi tränger sig in överallt, till och med i dom politiska rörelser som kallar sig progressiva. Och med detta har vi fått dom två frågor som vi inledde denna artikel med besvarade. Ja, det finns splittringar inom feminismen, och ja, feminismen står inför fler utmaningar än dom som ingår i kampen mot patriarkatet – det vill säga så länge det finns feminister som anser att kampen ska utgå från kollektivets bästa istället för individens.
Vi tackar Nina Björk för att hon kunde komma till Eskilstuna och hjälpa oss reda ut detta.
Linus Bouvin
