Fejkval i Bananrepubliken

Idag är det val i USA, horder av svenska journalister har rest dit för att bevaka valet. På så sätt bidrar de till att ge bilden av att detta val på något sätt skulle vara demokratiskt.

Ingenting kan vara mer fel. Miljoner saknar rösträtt. Den största grupp som förvägras rösträtt i USA är invandrarna, det är över 40 miljoner människor som arbetar och betalar skatt men som inte kan delta i valen. Utvandrade som återvänder hem och människor som har suttit i fängelse för grova för brott har också fråntagits rösträtten – nästan 6 miljoner enligt den senaste folkräkningsuppgiften.

I enlighet med fängelsesystemets rasistiska karaktär påverkar detta svarta människor hårdast. Nästan 8 procent av afroamerikanerna är förbjudna att rösta, och i Florida är det så många som 23 procent som har berövats rösträtt.

Privata pengar kan obegränsat doneras för att påverka ett val. Hundratals miljoner dollar flyter in i de demokratiska och republikanska politikernas kampanjer varje valomgång, främst från de rika och företag.

I nästan alla länder hålls val på helger eller så förklaras valdagen som helgdag. Men i USA sker omröstningen på tisdagar, vilket är mycket opraktiskt för arbetare som pendlar mellan jobb, familj och har ansvar för barn.

Ännu märkligare och odemokratiskt är elektorsvalsystemet. Ett arv från 1700-talet. På den tiden med mycket sämre kommunikationer var det kanske nödvändigt att den rösten i varje delstat utsåg representanter som sedan reste den långa vägen till Washington DC för att där rösta om vem som skulle utses till landets president. På den tiden hade vi ett liknande system i Sverige: representanter för de fyra stånden, adel, präster, borgare och självägandebönder reste till Stockholm för att hålla rikdag.

“Den US-amerikanska konstitutionen är en konservativt verkande konstruktion. En författning ämnad att dämpa motsättningar inom den härskande klassen och ämnad att göra det oerhört svårt att genomföra radikala förändringar. Men de konservativa krafterna i USA sitter inte lugnt tillbakalutade och litar på att deras konstitution ska skydda dem. De verkar hela tiden aktivt för att stärka sina positioner”, skriver Peter Widen.

Idag kan vi svenska väljare redan under valnatten se resultatet i valet och inom en vecka kan en ny riksdag grundad på valresultatet vara på plats. I USA kan det ta veckor innan de definitiva resultatet är klart, som det gjorde 2000 när Al Gore fick fler röster i USA än George Walker Bush, men ändå förlorade tack vare att Bush vann flera elektorsröster.

Valet avgjordes egentligen på grund av många oklarheter kring rösträkningen i delstaten Florida. Det drog ut på tiden innan Bush på dubiösa grunder tilldelades Floridas elektorsröster. Det finns nog inget annat land än USA där det dessutom tar över två månader innan den nyvalde presidenten intar sitt ämbete.

Valsystemet innebär att det i många stater är avgjort långt på förhand – vilket kan bidra till att färre personer bryr sig om att rösta i dessa stater. I de stater där kampen är jämn blir istället röstfiskandet uppdrivet.

Den allvarligaste kritiken mot presidentvalet i USA är naturligtvis inte själva valprocessen utan det är den ekonomiska makten som styr. Det är endast personer som har stöd från den US-amerikanska penningaristokratin- det vill säga de superrika som har möjlighet att kasta sig in i presidentvalskampanjerna.

Bananrepubliken

USA är inte en demokrati, det vill säga långt ifrån de ideal om allas lika rättigheter. Landet har istället blivit ett land styrt av en liten härskarklass av mäktiga män som utövar total kontroll över befolkningen – en oligarki, enigt den nya forskningsrapport som Princeton och Northwestern Universities publicerat.

Dessutom är de US-amerikanska medierna och journalisterna en del av denna ekonomiska makthierarki, Gleen Grewalld, skriver i boken Storebror ser dig:

Många av USA:s mest inflytelserika journalister är idag mångmiljonärer, de bor i samma områden som den politiska och finansiella elit det är meningen att de ska granska, de går på samma middagsbjudningar, känner samma människor och deras barn går i samma elitskolor.

Detta är en anledning till att journalister och ämbetsmän så enkelt kan byta jobb med varandra. Svängdörrarna leder mediemänniskorna direkt in på höga positioner i Washington, liksom ämbetsmännen ofta lämnar sin post för ett lukrativt kontrakt inom media.

Den etablerade amerikanska mediekåren har ingen outsiderfunktion överhuvud taget: den är en del av nationens dominerande politiska makt. Kulturellt, känslomässigt och socioekonomiskt är de en och samma.

Rika, välkända journalister som tillhör den inre kretsen vill inte störa den jämvikt som belönar dem så generöst. Som alla lakejer är de angelägna att skydda det system som tillhandahåller deras privilegier och misstänksamma mot alls som utmanar det.

Klyftorna har växt snabbt

När jag själv växte upp på 1950-talet var USA ekonomiskt starkt och ett välfärdssamhälle, där stora delar av den vita befolkningens levnadsstandard ökade och de kunde njuta frukterna av den goda ekonomiska utvecklingen. Men detta är flydda dagar. Sedan dess har klyftorna växt enormt i USA. Den rikaste femtedelen av befolkningen i USA äger omkring 80 procent av landets totala privata förmögenhet.

Den rikaste hundradelen av USA:s befolkning äger cirka 30 procent av förmögenheten. Sedan 1980-talet har klyftorna växt och de mest rikas andel har ökat kraftigt: den rikaste procenten har sedan dess tredubblat sin andel av förmögenheten.

USA som hade världens i särklass starkaste ekonomi och högsta ekonomiska tillväxt i början av 1950-talet har nu tappat sitt försprång och har gått från att var världens tillväxtmotor till att bli importörer av högteknologi och industrivaror och exportör av jordbruksprodukter.

Försämrad konkurrenskraft har medfört handelsunderskott, ökad arbetslöshet. USA statsskuld har dessutom ökat explosionsartat under senare år.

Trots låga investeringar var USA tvungna att låna massivt utomlands: de senaste uppgifterna visar utländsk upplåning till nästan 500 miljarder dollar per år, med en ökning på mer än 10 procent av USA:s nettoskuldsättning endast på ett år. Likaså har Trumps handelskrig, inte lyckats med att minska det amerikanska handelsunderskottet, vilket var 25 procent högre under 2018 än det var 2016. Underskottet i varuhandel med utlandet 2018 var rekordstort. Under Coroankrisen har dessutom USA statsskuld skenat, på knappt ett år har den ökat med 4 000 000 000 000 dollar till över 27 tusen miljarder dollar.

I sin bok “Our malady – Lessons in liberty and solidarity” räknar Tomoty Snyder upp exemplen som skiljer ut folkhälsan i USA från resten av världen. Amerikaner har kortare medellivslängd än nästan samtliga länder med jämförbara förhållanden och är ensamt bland världens rikaste länder om att ha en befolkning där medellivslängden minskar i stället för att öka.

För en vit amerikan i medelåldern är sannolikheten att dö mer än dubbelt så hög som för en invånare i Sverige. För kvinnor, särskilt i den svarta befolkningen, är risken att dö i barnsäng högre än i jämförbara länder. USA konsumerar 80 procent av världens receptbelagda smärtstillande medel trots att man bara är 5 procent av jordens befolkning. Människor dör av överdoser, av luftföroreningar och av självmord.

Bedrägeri ligger i det här landets DNA. Det är ett land som grundades på tanken att det är bra, viktigt och rentav ädelt att se en möjlighet och ta det man kan. Historien går tillbaka till den första tacksägelsen. Både bedragaren och hans måltavla vill dra nytta av en situation; skillnaden mellan dem är att bedragaren lyckas. Finanskrisen 2008 var en långdragen, praktfull demonstration av att den bästa chansen till ekonomisk trygghet i USA är att bli riktigt bra på att utnyttja andra människor. Detta har alltid varit fallet, men det börjar genomsyra i princip hela samhället. Och det är inte särskilt bra att lära sig den läxan så som millenniegenerationen gjorde – precis när vi blev vuxna,

—skriver Jia Tolentino i boken Falsk spegel.

Coronapandemin har visat hur skört det US-amerikanska samhället är. Den har förvandlats USA till en social krutdurk. Precis som under början av 1990-talet befinner sig landet i lågkonjunktur. Krisen har slagit hårdast mot USA:s svarta befolkning, som drabbats av arbetslöshet, bristande tillgång till sjukvård, hemlöshet och ökande fattigdom.

Den US-amerikanska polisens reaktion har varit brutal mot protestdemonstrationerna. Polisen har använt tårgas, pepparsprej, våld mot journalister och sjukvårdspersonal, gummikulor skjuts blint in i folkmassor, gripande och misshandel av folk som promenerar fredligt på gatorna. Poliserna är utklädda som ockuperande arméer, skriver Jakob Pettersson i en granskning av reaktionerna på mordet på afroamerikanen George Floyd.

Under de nio veckorna från 18 mars till 21 maj, som coronapandemin har drabbat USA hårt, ökade USA:s dollarmiljardärer sina förmögenheter med 15 procent, det vill säga med 434 miljarder dollar.

Dagens USA visar alla tecken på de stater i främst Latinamerika, men också i Afrika och Asien, som kan kallas “Bananrepubliker”, där en liten superrik överklass styr och ställer medan befolkningen lider under fattigdom, förtryck och maktlöshet.

Den rika överklassen anordnar då och då val, som borde kallas fejkval, för att deras undersåtar ska övertygas om att de lever i en demokrati. Ofta har överklassen i dessa länder dessutom fått hjälp av USA för att hålla sig kvar vid makten och manipulera valen. Idag liknar USA i hög grad dessa banrepubliker – även de så kallade demokratiska valen i USA är numera uppenbart “fejkval”, som enbart är till för att ge en legitimitet åt den superrika klassen som styr i USA.

Därav titeln på den här krönikan: “Fejkval i Bananrepubliken”

Foste Hjälte

You May Also Like