Den rika överklassens idag pågående lyxkonsumtion är förvisso inte förenlig med värnandet av drägliga levnadsvillkor för kommande generationer. En synnerligen radikal jämlikhetspolitik måste bli arbetarrörelsens första steg i kampen för vår jord och mänskligheten.

eFOLKET:s chefredaktör: Evig tillväxt är omöjlig!

Sju förlorade år för människan, jorden och klimatet

För drygt sju år sedan skrev jag en ledare i dagstidningen FOLKET, som handlade om avgörande frågor om vårt sätt att leva som vi  i den rika delen av världens måste ställa.

Sedan flera decennier förbrukar vi mer av jordens resurser än vad som återskapas och att “bygga en politik på att lova högre materiell standard till sina väljare i Sverige är idag att föra dem bakom ljuset.”

Under de sju år som gått sedan dess har vår konsumtion per invånare i Sverige ökat med ungefär en procent per år. Vi är alltså i genomsnitt sju procent mer välställda nu. Men det har skett genom att vi förtär allt mer av jordens kapital i form av råvarutillgångar och naturliga miljöer.

Eftersom alla människor i världen som redan har en hög – eller rättare sagt allt för hög konsumtion har gjort precis som vi svenskar, så har förbränningen av de fossila bränslena, olja och naturgas också ökat med över tio procent. Utsläppen av växthusgaser därför ökat, trots alla löften från politikerna om att minska utsläppen och rädda klimatet.

Den text jag skrev den 21 juli 2011 är lika aktuell idag som den var då, Vi har endast upplevt ytterligare sju förlorade år i kampen för att rädda jorden och alla levande varelser från en katastrof. Med stor sorg kan jag bara konstatera att utvecklingen under de här sju åren har gått åt fel håll. Läget är ännu allvarligare nu än det var 2011. Därför repriser jag denna text här:

 

Evig tillväxt är omöjlig

Vi har glömt bort att vi förbrukar en ändlig resurs, oljan.

Vid mitten av 1800-talet framställdes fotogen av råolja för första gången. Fotogenlampan uppfanns och en industriell borrning efter olja startade i Tyskland och i USA vid 1850-talets slut. Den tyske uppfinnaren Nicolas Otto konstruerade och fick patent på en bensinmotor 1876, som sedan kom att kallas Otto-motorn efter honom. En annan tysk uppfinnare – Rudolf Diesel – uppfann 16 år senare 1892 en annan motor som drivs med olja. Den kom därför att kallas Dieselmotor.

Bägge uppfinningarna var omstridda eftersom liknande motorer vid samma tid också konstruerades av andra uppfinnare i Europa. Men oavsett vem som uppfann dessa motorer som drivs av olja, så har de och den industriella utvinningen av råolja förändrat världen och utgjort grunden för den enorma ekonomiska tillväxt som ägt rum under de senaste 150 åren.

Oljan har flödat i allt ymnigare strömmar. Oljekällorna har till synes varit outsinliga. Världen har utvecklats av denna energirika källa. Förbränning av en liter olja kan åstadkomma samma arbete som det skulle krävts hundratals mantimmar att utföra. Och eftersom tillgången på olja har varit nästa obegränsat och lättåtkomligt har priset varit mycket lågt.

Detta har präglat hela vårt sätt att leva. Tillgången på billig energi för uppvärmning, transporter och drivande av maskiner har gjort livet lättare för många människor. I Västvärlden har vi vant oss vid en hög ekonomiskt tillväxt som medfört att levnadsstandarden mätt i konsumtion av varor och tjänster ständigt har ökat. Men vi har också glömt bort att denna utveckling i hög utsträckning har byggt på att vi förbrukare en ändlig resurs, oljan.

Den olja som har bildats av förmultnade växtdelar och djur under hundratusentals år förbränner vi under ett par hundra år. Ändå lever vi som om oljan alltid skulle finnas. Hur mycket förbrukningen än har ökat så har det alltid gått att vrida upp tappkranarna ett varv till och få fram mer olja – ända fram till 2007. Då gick det inte längre, istället ökade priset på olja till nivåer som låg skyhögt över tidigare priser. Den ekonomiska krisen 2008 fick sedan efterfrågan att minska och priset att gå ner, men nu har vi åter nått ett högt pris.

Svaret på denna utmaning har blivit att utveckla nya energikällor. Men det finns under överskådlig tid ingen energikälla som kan ersätta olja fullt ut. Det finns ingen energikälla som har samma egenskaper att ge så mycket energi per liter och som är så lätt att transportera. När tillgången på olja minskar och priset ökar så kommer naturligtvis dyrare energikällor att kunna användas, men effekten blir ändå densamma. Priset för transporter, tillverkning och uppvärmning kommer att öka. Det kommer att ligga på en så hög nivå att vi inte längre kan räkna med att den ekonomiska tillväxten ständigt kommer att öka.

Men istället för att inse att vi måste anpassa oss till det som varit människors normala situation i årtusenden, nämligen att standardökningar går väldigt långsamt eller att inte alls, så fortsätter politiker i alla läger att tala om ökad tillväxt. Ökad tillväxt har blivit ett mantra, ju svårare det blir att uppnå tillväxt ju mer tycks politikerna tala om detta.

Istället borde politikerna ha modet att säga till sina väljare att evig tillväxt i en ändlig värld inte är möjlig. Vi som lever i den rika världen konsumerar sedan flera decennier mer av jordens resurser än vad som återskapas och det gäller då inte bara olja utan även många andra råvaror. Att bygga en politik på att lova högre materiell standard till sin väljare i Sverige är idag att föra dem bakom ljuset.

Istället för att tala om högre tillväxt borde våra egna politiker inom arbetarrörelsen börja diskutera hur vi kan skapa ett bättre, mjukare och mer rättvist samhället trots att det inte längre går att utlova ständigt ökande materiell standard.

Hans Foste Hjälte

Chefredaktör, eFOLKET

Före detta ledarskribent på tidningen FOLKET

Liknande artiklar: