Från vänster Majo Brostedt, kommunalråd (S) och ordförande i Vård- och omsorgsnämnden, Åsa Strahlemo DHR, Marie Svensson, kommunalråd (S) och ordförande i Kultur- och fritidsnämnden och Ingvar Edin ordf. DHR Sörmland. Foto: Rolf Waltersson.

DHR-dialog på Lokomotivet i Eskilstuna

eFOLKETs Rolf Waltersson har redan i en tidigare artikel skrivit om konserten med Jesper Odelberg och Bandet går – Inte helt 100% som gavs på Lokomotivet i Eskilstuna den 8 oktober.

Jesper Odelberg och Bandet Går – Inte helt 100 – DHR firar 100 år

Spelningen ingick i den rundresa i landet som DHR just nu genomför med anledning av att DHR firar 100 år som organisation.

DHR står idag för Delaktighet-Handlingskraft-Rörelsefrihet. Tidigare stod initialerna för De Handikappades Riksförbund. Nämnas kan att när organisationen föddes för hundra år sedan hette den Kamratföreningen De Vanföras  Väl.

Den 8 oktober gästades alltså Eskilstuna av DHR:s ordförande Åsa Strahlemo.

Hon och DHR hade inbjudit lokalpress och lokala partiföreträdare till ett samtal om de funktionshindrades situation och DHR:s politik. Tyvärr uteblev av okända anledningar många av de inbjudna. Från partierna kom endast Socialdemokraterna och från media endast eFOLKET.

Socialdemokraterna representerades av Marie Svensson, kommunalråd och ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, och Majo Brostedt, kommunalråd och ordförande i Vård- och omsorgsnämnden. Från de funktionshindrade deltog också DHR: ordförande i Sörmlandsdistriktet Ingvar Edin.

Ingvar Edin tog upp begreppet “universell utformning”. Med det menas att när man planerar byggnader och miljöer ska man inte i efterhand lägga till förändringar för funktionshindrade man förstår rör sej i miljöerna. Byggnader och miljöer ska från början utformas så att det blir möjligt för alla att utnyttja dem. Han tog exemplet fjärrstyrda dörröppnare. Dom ska inte läggas till i en bostad när man fått information om att det bor en funktionshindrad där. Dom ska vara standard.

Åsa Strahlemo pekade på hur funktionshindrade också som grupp är ekonomiskt eftersatta. Och statistik visar också att den genomsnittliga hälsan är sämre än hos befolkningen i stort.

När det gäller den ekonomiska diskrimineringen kom man in på den s.k. Funkisskatten. Det handlar inte om en skatt i egentlig bemärkelse utan om det faktum att funktionsnedsatta som inte är i den öppna arbetsmarknaden med lön ställts utanför de så kallade jobbskatteavdragen. I snitt betyder det en lägre årsinkomst på 1800 kronor. Regeringsföreträdare har talat om att det rör sej om “några hundralappar”. För den som lever på samhällets lägsta inkomster är “några hundralappar” inget som man kan rycka på axlarna åt, menade Åsa. Många har bara 12 000 kronor i månaden före skatt.

Regeringens tal om att “arbetslinjen måste försvaras” avfärdade Åsa Strahlemo. Vi talar om många med medfödda funktionshinder som gör att de inte kan få anställningar påpekade hon.

Bland de funktionshindrade som kan arbeta är deltidsanställningar mycket vanliga. Ingvar påpekade att många har lönebidrag som inte följt med i inkomstutvecklingen.

På eFOLKET:s fråga om bidrag till anpassad bil svarade Åsa att även detta är ett problem. Man måste ha ett arbete för att få ett bidrag till anpassad bil.

Man kom också in på det som benämns välfärdsbrotten. Fusk med bidrag, personlig assistans med mera. Majo Brostedt och Marie Svensson påpekade att grunden var privatiseringen av den offentliga sektorn. Denna har möjliggjort fusket och att rent kriminella nätverk kunnat nästla sej in.

Familjer med funktionshindrade barn är överrepresenterade när det gäll barnfattigdom. Föräldrar i sådana familjer söker ofta inte idag hjälp. Hur når vi dessa barn och familjer?

Ingvar Edin vill se riktade insatser till föreningar för att ge funktionshindrade bättre fritidsmöjligheter.

Åsa menade att man inte vill ha kvoteringar, utan “universalitet”.

När det gäller verksamheter så menade Åsa att samhället inte får vara fixerade på idrott. Det finns massor med andra områden där funktionshindrade måste få möjligheter att delta.

Och när det gäller FN-konventionen om funktionshindrades rättigheter menar Åsa att man borde gå igenom lagboken för att kolla vad som måste till. Island har gjort det och Norge är på väg.

Diskussionsdeltagarna funderade på om det är dags för att mobilisera till demonstrationer igen.

Från vänster Majo Brostedt,, Åsa Strahlemo, Marie Svensson och Ingvar Edin. Foto: RW.

eFOLKET:s Rolf Waltersson tog upp frågan om den yttre miljön i Eskilstuna. Har det inte i själva verket blivit så att gångvägar och cykelbanor blivit sämre ur de funktionshindrades perspektiv?

Ingvar Edin menade att det var så. Man har ett annat synsätt nu. Filosofin om “enkelt avhjälpta hinder bör återupptas” underströk Edin.

Samtalsdeltagarna pekade på att anpassning av fastigheter bestäms av fastighetsägarna. En enskild butiksägare som själv vill göras sin butik mer anpassad kan inte besluta om detta. Åsa pekade på att även om den goda viljan finns så fattas ofta kunskap.

Det blev så dags att bryta samtalet, konserten väntade. Man kan konstatera att det blev ett samtal med förhoppningar men också med insikt att kampen fortsätter. 100-åringen har fortfarande mycket att uträtta.

Peter Widén

Lästips:

You May Also Like