Bruno Bran om ”tusenden missilers vingesus”

En angelägen dikt om ett synnerligen oroväckande tillstånd –  vilket ingiver stort bekymmer, varför Brans dikt även bär på budskapet att kraftfullt och samfällt motstånd nu är av nöden anbefallt

SOM EN SPINDEL.

(Fritt efter ”Fritiof i Arkadien”, Evert Taube.)

Mig lyster det att ruva som en spindel

Över Jorden som förvandlas till ett nät.

Och i en smått berusad svindel

Jag ser mig själv som ensamt majestät.

I mitt hjärta ljuder ett vibrato,

Tusenden missilers vingesus.

En sång om stridens dånande staccato

Hälsar er, så sant jag heter NATO:

Happy days are here again!

 

Överallt i världen syns jag ila

Överallt jag är i var sekund.

Visar skärpan på min bila

Och vyssjar västerlandets barn som John Blund.

Jag ger medierna rätt att granska

Hur jag ockuperar för demokratin.

Ty pressen är förbjuden att förvanska

Våra syften, rent amerikanska

När Happy days are here again!

 

NATOS tanks och NATOS fartyg

NATOS flygplan, NATOS kärnvapen, ja se

Hur våra drönare gör slut på fanstyg!

Fredsgudinnan har all orsak till att le!

När vi någon gång blir tvungna till att röja

Alltför våldsamt för oppositionens dom

Så har vi ingen anledning att sörja,

Vi säger: Det var ryssarna som börja!

Ja, Happy days are here again!

 

En gång röt lilla Sweden som en tiger

Mot vår stolta krigiska kultur.

Numer artigt bockar man och niger,

Följer husse som ett mysigt gosedjur.

Vi behöver detta land i promenaden

Mot seger för vår världsordnings system.

Om fienden vill bomba huvudstaden

Vi litar på den tappra Vaktparaden

Som spelar Happy days are here again!

Bruno Bran.

Liknande artiklar:
Den rödaste solnedgång jag har fotat. Foto: Rene Forsman.
William Faulkner och Harper Lee är omistliga vittnen när det kommer till rasismens rötter och
eFOLKET trummar vidare med Månadens Band. Den här månaden söker vi oss en bit utanför
Scenkonst Sörmland har under vintern och våren arrangerat sex lunchkonserter med väldigt blandad musik. Sist