En angelägen dikt om ett synnerligen oroväckande tillstånd – vilket ingiver stort bekymmer, varför Brans dikt även bär på budskapet att kraftfullt och samfällt motstånd nu är av nöden anbefallt
SOM EN SPINDEL.
(Fritt efter ”Fritiof i Arkadien”, Evert Taube.)
Mig lyster det att ruva som en spindel
Över Jorden som förvandlas till ett nät.
Och i en smått berusad svindel
Jag ser mig själv som ensamt majestät.
I mitt hjärta ljuder ett vibrato,
Tusenden missilers vingesus.
En sång om stridens dånande staccato
Hälsar er, så sant jag heter NATO:
Happy days are here again!
Överallt i världen syns jag ila
Överallt jag är i var sekund.
Visar skärpan på min bila
Och vyssjar västerlandets barn som John Blund.
Jag ger medierna rätt att granska
Hur jag ockuperar för demokratin.
Ty pressen är förbjuden att förvanska
Våra syften, rent amerikanska
När Happy days are here again!
NATOS tanks och NATOS fartyg
NATOS flygplan, NATOS kärnvapen, ja se
Hur våra drönare gör slut på fanstyg!
Fredsgudinnan har all orsak till att le!
När vi någon gång blir tvungna till att röja
Alltför våldsamt för oppositionens dom
Så har vi ingen anledning att sörja,
Vi säger: Det var ryssarna som börja!
Ja, Happy days are here again!
En gång röt lilla Sweden som en tiger
Mot vår stolta krigiska kultur.
Numer artigt bockar man och niger,
Följer husse som ett mysigt gosedjur.
Vi behöver detta land i promenaden
Mot seger för vår världsordnings system.
Om fienden vill bomba huvudstaden
Vi litar på den tappra Vaktparaden
Som spelar Happy days are here again!
Bruno Bran.
