Det är ett år sedan min första serie “Andlighet” och nu kommer en uppföljare i sex delar. Jag stör mig på hur vi å ena sidan skryter över vårt sekulära samhälle. Å den andra pekar finger åt andra religioner (läs islam). Kanske är det kväkaren eller läraren i mig, jag vet inte. Men debatter om “klansamhällen”, “hederskultur”, “sharia” och “jihad” hamnar snett när vi inte känner till eller ser likheter i vår egen historia eller kultur. Genom serien hoppas jag kunna bidra med nya perspektiv.
Filmen
1901–02 skrev Selma Lagerlöf romanen Jerusalem i två delar. 1996 kom en film av Bille August. Skolmästaren Storm (Björn Granath) meddelar kyrkoherden (Max von Sydow) om byggandet av ett missionshus. Han blir upprörd och varnar för följderna. Allt är dock frid och fröjd, tills den mystiske predikanten Hellgum (Sven-Bertil Taube) dyker upp och tar över.
Han predikar jordens undergång och Guds rike, som var populärt på 1800-talet. (Många av dagens sekter: mormonerna (egentligen Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga), Jehovas vittnen med flera uppstod då.) Hellgum har ägt en fabrik och suttit i fängelse i Chicago. Där träffade han mrs Gordon och grundade en koloni.
Hellgum kartlägger böndernas ekonomi och grundar en andra koloni. Efter ett slagsmål, där han nästan dödas, blir det bråttom. Hellgum samlar anhängarna. Han har hört Guds röst och ska lämna dem. Men det finns hopp om frälsning i Jerusalem (likt det fanns för jihadkidsen i Raqqa). “Valet” att resa med är “frivilligt” men blir, på grund av församlingens sociala press, i praktiken ett tvång.
Tre månader senare landstiger bönderna i Jaffa hamn. Hellgum väntar och för dem till en tredje koloni, där mrs Gordon (Mother kallad) väntar. Alla kallas bröder och systrar. Pengar samlas in. Män, kvinnor och barn placeras i skilda sovsalar, men snart skärps tonen. Hellgum har förbrukat sin roll. Mother behöver honom inte längre och vill inte ha konkurrens. Han skickas iväg och försvinner ur historien.
Verkligheten
I fotoboken Drömmen om Jerusalem skildras verkligheten bakom romanen och filmen. Hellgum hette egentligen Olof Henrik Larsson och ledde mycket riktigt en koloni i Chicago. Vid ett besök i Nås (Dalarna) börjar han predika läran om jordens undergång och Guds rike, men plötsligt blir det bråttom. I hans frånvaro har kollegan Anna Spafford, verklighetens mrs Gordon, börjat ta över församlingen.
Anna Spafford var norska, född i Stavanger 1842, men flyttade till Chicago. Under en överfart till Europa sjunker båten. Hon överlever, men förlorar sina fyra döttrar. Åter i USA får Anna och hennes make två nya döttrar och en son, men han dör. Familjen flyttar till Jerusalem, där maken dör i malaria. Vid ett besök i Chicago 1894 träffar Anna Olof.
De beslutar sig för att leda församlingarna, de i Chicago och Nås, till Det Heliga Landet. Ett möte likt det i filmen äger rum. Vem har modet att förverkliga sina religiösa fantasier? Vem vågar trotsa kallelsen och stanna kvar? Anhängarna prövar sin tro, men beslutar sig för att resa, till hela byns och särskilt de anhörigas sorg. Tre veckor senare (månader i filmen) landstiger bönderna i Jaffa.
De välkomnas av bröder och systrar på en borggård. Banderoller hälsar välkomna på engelska och svenska, men bakom kulissen gror redan den teokratiska diktaturen. Mrs Sparfford vill kallas Mother och klargör att det är hon, som är sektens ledare. Anhängarna lämnar ifrån sig pengar och placeras i skilda sovsalar. Kolonin följer ett inrutat och klosterlikt dagsschema. Spafford fortsätter predika jordens undergång och Guds rike, men Jesus dröjer. Istället utvecklas ett kollektiv, kibbutz eller kolchos.
Judar har funnits i Sverige sedan 1500-talet, men i Palestina bör bönderna träffat muslimer för första gången. I kolonins skola gick både judiska och muslimska barn. I slutet av 1800-talet hade Jerusalem 46 000 invånare: 9000 muslimer, 9000 kristna och 28 000 judar. Den siffran ökade genom invandring, sionism och drömmen om ett eget land.
1900 besöker Selma Lagerlöf kolonin och blir imponerad. Att Olof Henrik Larsson lever som paria i ett plåtskjul bakom huset noterar hon inte. (I filmen skickas han därifrån.) Men under ytan gror missnöjet mot Spaffords diktatur. En efter en försöker medlemmarna ta sitt liv eller lämna kolonin.
Nina Paley har gjort en sammanställning över Palestinas historia. När Nåsbönderna kom var Det heliga landet en provins i det Osmanska riket (dagens Turkiet). Efter första världskriget gick riket under och britterna ockuperade Palestina. 1917 lanserade de Balfourdeklarationen, att skapa ett hemland för världens judar. Däri ligger mycket av grunden till dagens konflikt.
1923 avlider sektmodern Anna Spafford och efterträds av äldsta dottern Bertha, men kolonins dagar är räknade. Fler och fler medlemmar lämnar eller utesluts. Genom diverse rättsprocesser delas tillgångarna upp. I samband med staten Israels grundande 1948 delas Jerusalem i en judisk och en palestinsk del. Kolonins hus ligger kvar än idag, men är numera ett lyxhotell.
Ingmarsspelen
Förra sommaren åkte min sambo och jag till Ingmarsspelen, som varje år uppförs i Nås. Folkets park ligger vackert på stranden vid Västerdalälven. Mycket folk är där. Det säljs mat, dricka och glass. Utställningar med konst och de verkliga böndernas öden. Vi strosar runt och super in atmosfären.
Jag tänkte tolka för min sambo, som inte har svenska som modersmål, men Nåsdialekten är så kraftig att jag knappt förstår själv. Tims Halvar (filmens Tim Halvors) är huvudkaraktär, medan Ingmar (filmens huvudroll) har en sidoroll. Vidare är det märkligt hur Hellgum (också sidoroll) så snabbt får så stort inflytande över byn, trots att ingen egentligen känner honom. Däri ligger en del av radikaliseringens gåta.
Sambon och jag imponeras av hur mycket ensemblen får ut av den relativt enkla rekvisitan. Några fäbodar, hästar och ett spelmanslag (vi är ju ändå i Dalarna). Långsamt suggereras en stämning fram, där bönderna inte har något annat val än att emigrera. Pjäsen beskriver naturligt nog inte resan till eller vistelsen i Palestina. Vi åker hem med en märklig känsla och många nya tankar kring radikalisering.
Andra exempel
Väckelserörelsen runt förra sekelskiftet var stark och mångfasetterad. På Upplandsmuseet ser min väninna och jag en utställning om erikjansarna. Likt Nåsbönderna emigrerar de, fast västerut till Nordamerika och bygger en koloni, Bishop Hill utanför Chicago. I början ser allt bra ut, gemensamt arbete och bön, men sedan kommer motgångar och sjukdomar, bland annat kolera.
Sekten blir, likt den i Jerusalem, allt mer extrem och sluten. En liten grupp tar makten, men spänningarna växer mellan dem. Medlemmarna accepterar inte äktenskapsförbudet och börjar lämna Bishop Hill. Spekulationer dränerar ekonomin och tömmer kassan. 1862 upplöses kolonin och medlemmarna sprids för vinden.
Jag tänker också på morbror Danjel i Mobergs Utvandrarsvit. Enligt Konventikelplakatet fick inga andra än präster predika. Trots varning fortsätter han dela ut nattvard till de inneboende, bland andra horan Ulrika. När prosten Brusander mitt i natten stormar in med länsman och kyrkvärden Per får hon nog av hyckleriet. “Kommer du ihåg när du kom med riksdalern i ena handen och kuken i den andra. Och bad att jag skulle ligga på rygg en stund åt dig. Då var du beskedlig”.
Mitt i natten söker Danjel upp Karl-Oskar och Kristina. Likt Olof Henrik/Hellgum har Gud befallt honom att lämna fäderneslandet. På båten över förlorar Danjel sin fru och kort därefter sin nyfödda dotter. Ändå förlorar han inte tron, utan fortsätter följa Gud och tacka honom. Väl framme möter invandrarna pastor Jackson, som förebådar den väckelserörelse (baptismen), som skulle förändra Sverige.
Man måste förstå världen dessa bönder levde i. Å ena sidan var den begränsad och många lämnade sällan häradet. Å den andra nådde emigrationen, öster- men främst västerut, sin höjdpunkt och vidgade den. Å ena sidan var tillgången på utbildning begränsad. De flesta kunde läsa, men hade bara några års folkskola. Å den andra kom folkrörelserna (nykterhet, väckelse och arbetare) med nya idéer och bildning.
Jag tror radikaliseringen idag funkar likadant. Ungdomar lämnar Sverige av arbetslöshet, segregation, diskriminering och hopplöshet, satsar allt för ett bättre liv någon annanstans. Med bristande språkkunskaper och vaga begrepp om vad eller var. Ibland lockade av karismatiska förkunnare mot släktens vilja. I sjätte och sista delen tar vi upp tråden genom SVT:s hyllade, men också kritiserade, serie Kalifat.
Tobias Persson
Källor
Jerusalem (1996, regi: Bille August)
Drömmen om Jerusalem av Mia Gröndahl
Serien “Andlighet”
- Korståg 1
- Korståg 2
- Jerusalem
- Schartauanism
- Den skötsamme arbetaren
- Kalifat
