en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Jag narras i mitt narrativ
och spelar ut mitt inspel
så utmanas mitt trista liv
så slätas ut mitt minspel
min tunga är så mjuk och smord
den spottar lätt ut modeord
den är min hemliga resurs
som vårdas väl i min diskurs.
Lena Staaf… Läs mer “Fikonspråk”
Ett streck över relationen
som ett pojkstreck
som en plump med bläck
när relationen sprungit läck.
Man bör ta sig i akt
när man börjat gå i otakt
reda ut rätta till
känna efter vad man vill.
Knyta upp en knut
innan allt har tagit slut
spana inåt spana ut
för att ta ett gott beslut.
Ja för … Läs mer “Streckat”
När det blivit kväll
under tidig höst
hörs råbockens skall
med en hiskelig röst
att detta vackra djur
har en ton så rå
är svårt att riktigt
förstå sig på.
Han ropar
och klagar och hotar
och gör allt
på samma gång
stötvis hörs
hela kvällen lång.
råbockens rårivna
klagosång
Håren reser sig
på min hud
likt min … Läs mer “Råbocken”
Efter korselden
i huvudet och kroppen
skulle han till
återfallspreventionen
men den var full.
Lena Staaf… Läs mer “Nyktert konstaterande”
Den torra marken
får ståpäls
sörplar girigt i sig dropparna
vänder ansiktet mot molnen
låter glädjetårar strömma.
Lena Staaf
Han kör en Alfa Romeo
snoppen växer
när han trampar på gaspedalen
flera kvinnor gillar hans bil
och kanske honom också
han låter en och annan åka med
bilens fjädrar gnekar
när de ligger i baksätet
Han gör våghalsiga omkörningar
andra måste bromsa
några harar blir nermejade splash
men vildsvinen och grävlingarna
är för tjockskalliga
det smäller till … Läs mer “Alfahannen”
Jag sitter och bläddrar bland gamla bilder och hittar en selfie (en självis) som jag tog för 10 år sedan. Det är en spegelbild från det ombyggda Fristadstorget här i Eskilstuna. Byggnaderna ser lite sneda, vinda och fallfärdiga ut där de speglar sig i Pin Point, som är det stora och höga konstverket i rostfritt stål som sattes … Läs mer ““Jag står här på ett torg” – En antimilitaristisk klassiker”
Han ville slå ihjäl tiden
oj, vet han vad han gör
en sådan marodör.
Hur ska jag hinna med
allt det jag vill göra
tid vill jag aldrig förstöra.
Tiden fylld i en tillbringare
tid som inte räcker till
jag vill inte ha nåt spill
Kyssa, leka, vila
lära något nytt
bli som förbytt.
En dag tar tiden … Läs mer “Tidsspillan”
Snart snart snart
ska jag försvinna
jag ska bara dammsuga
laga middag
ringa svärmor
sedan ska jag långsamt
men snart snart snart
sjunka ner i soffan
och försvinna
i en bok.
Lena Staaf … Läs mer “Försvinna”
Alla dessa likes
som gör att vi
känner oss bekräftade
eftersom uppskattning
i den fysiska vardagen
är så svår att ge.
Nu kommer det dopamin
och serotonin
i dusch efter dusch
tvättar bort obehagliga tankar
och smeker våra egon
snart drunknar vi.
Vi fastnar i cybervärldens
bottenslam
luftbubblor stiger upp
når himlen och spricker
vi minns dimmigt
de … Läs mer “Dopamin”
Mina barn
har aldrig svultit
och de har inte blivit av med
sina armar och ben.
De kan sträcka fram en hand
till en vänlig hälsning
knyta en näve
eller sträcka ut armen
till en fascistisk pose
som de ändå inte skulle göra
för de har sina huvuden
i behåll.
Men de jobbar
tills de blir 75 år… Läs mer “Mina barn”
Peter Danngren:
Våra liv
är våra andetag
så lyder
livets
enkla lag
Och för varje
färg du ser
av livet
ser du mer
När vi lånar
en stund av
evigheten
då gryr
en ny morgon
Våra själar är
bloss
i evigheten
när den vilar sig
inom oss
En kosmisk
omständighet
har gett oss
denna planet
Att älska
Och … Läs mer ““Det är allt””
Ni hade inga vingar
och behövde inte tänka på
att vaxet smälter
om man flyger för nära solen
men ni måste röra er uppåt
i bygghissen
våning för våning
första, andra, tredje fjärde, femte
i ett växande hus drivet av
en, två, tre, fyra, fem
tjugofem underentreprenörer
i en kedja som inte är starkare
än sin svagaste länk… Läs mer “Dikt: Vingklippt”
Nu behöver jag syre
för att slippa
kvävningskänslorna
jag går ut i skogen
och andas
skapar min egen
fotosyntes
mina näsvingar fladdrar
medan jag iakttar
fågelvingarnas flykt
grenarna och luften
som rör sig
syresätter blodomloppet
bladens kapillärer
kämpar mot nedfallet
sväljer koldioxiden
medan träden
brer ut sina armar
och omsluter mig.
Lena Staaf … Läs mer “Syre”
Ljusa nätter
kan inte sova
prov i morgon
läst för lite
sång här ute
näktergalen
stör min nattsömn
jag blir galen
stänger fönstret
öppnar åter
ljuv syréndoft
milda nattluft
slutet nalkas
på terminen
snart slår klockan
för sommarlovet!
Lena Staaf… Läs mer “Insomnia”
Ovännens idéer
är ofta uppe i det blå
och allt som denne säger
det retar jag mig på
och ovännens små tankar
är av bedrövlig sort
som jag vill skjuta ifrån mig
men det vill ej falla bort
det klistrar sig fast
och gör mig sur och tvär
men stångas med min ovän
är ändå kärt besvär
hen … Läs mer “Ovännen”
Jag vill inte visa min oro
men du fångar den
med dina antenner.
Aldrig skulle jag
läsa din dagbok
man måste få ha
sina hemligheter.
Men dagboken
finns uppslagen
i dina ögon.
Lena Staaf … Läs mer “Dagboken”
Knack
knack knack
en liten rörelse
en kraftigare
där inifrån
som en fisk
som slår med stjärten
en del av mig
en bättre del
hoppas jag.
En som snart tittar fram
med förvånade ögon
en som snart kommer ut
och fyller mig med glädje
och fruktan
åh mamma hjälp!
Min mage som ett klot
en jordglob
som rymmer … Läs mer “Förväntan”
Kan en fästing känna
livslusten spritta
trots att den bär på
en livsfarlig smitta?
Kan den känna glädje
skräck eller mod
då den borrar sig ner
i sin jakt efter blod?
Kan den jämföras med
hur vi människor gör
när vi utan att blinka
nån annan förstör?
När vi för en idé
utgjuter blod
låter markerna dränkas
av … Läs mer “Fästingen”
Som flodens vatten rinner
som blodet rinner i våra ådror
som tankarna rinner upp
och flödar vidare
i våra huvuden.
Så måste vi röra oss
framåt och vidare
ändå hade vi redan
nyligen gett oss av
från våra hem.
De varnade oss
en halvtimme innan
nu vandrade vi söderut
vår cancersjuka mamma
kunde inte gå.
Vi slog upp … Läs mer “Röra oss”
Vi älgar är måna om att bevara demokratin
särskilt demonstrationsfriheten
jag putsar min krona så den blir extra fin
en dag som denna gäller största prydligheten.
De dräktiga korna kommer långsamt vaggande
och vi tjurar nickar vänligt till varandra
för vi är just i dag så otroligt taggade
med klapprande klövar hörs vi alla framåt vandra.
Vi måste … Läs mer “Älgarna demonstrerar”
Som om det inte räckte
med alla dessa dofter
och solens mjuka värme
och nyss avtagna koftor.
Så ser jag pigga myror
som vänder raskt på klacken
och bygger för en framtid
med nya barr på stacken.
Med sirligt höga knälyft
i vårliga romansen
och rusigt stolta, gälla skrik
så bjuds oss tranedansen.
För allting föds på nytt … Läs mer “På nytt”
Varför måste man längta
efter det man inte kan få?
Varför rör sig ens drömmar
alltför mycket i det blå?
Varför drivs man av en oro
och kan inte sitta still?
Varför är det för mycket
i livet som man vill?
Varför blir man aldrig nöjd
och slår sig sen till ro?
Varför vill man veta
och ej … Läs mer “Varför … ?”
På morgonen
spår efter nattpatrullen
tvåtåiga efter älgarna
rådjuren och hjortarna
som läst av blodtryck
vänt på kroppar
bytt kateter
tröstat sömnlösa
medan vi andra
intet ont anande
har sovit vidare.
Lena Staaf
… Läs mer “Nattpatrullen”
Man kan odla sin trädgård
sin skog eller sin åker
som man matar med konstgödsel
som rest över havet.
Man kan föda upp barn
och mata dem med det man odlat
eller med djur som ätit soja
från Brasiliens nedbrända skogar.
Man kan mata lax med soja
och nermald strömming
och spruta in röd färg
så de blir … Läs mer “Odling”
En flicka hade flyttat in
i grannhuset
hon heter Älgen
ropade vi skrattande
till varandra
men mamma sa
att hon hette Eljen
eller Ajliin
Eileen stavades det
men Älgen var roligare
vi lekte att vi var jägare
som skulle skjuta Älgen
vi pepprade henne
med snöbollar
hon gav igen
det får man ge henne
fast hon var ensam… Läs mer “Älgen”
När du hackat hål på skalet
som skyddat dig
och låtit dig växa
spärrar du upp ögonen
mot en förunderlig värld.
Du står vid kanten
bländad av morgonrodnaden
och brer ut dina vingar
du vill både flyga
och stanna kvar.
Vid horisonten
ser du rök och dimma
du kniper igen ögonen
någon ger dig en knuff
och du … Läs mer “Flygande”
Hon sitter på marken
vinterkylan går igenom kroppen
snålblåst
sneda blickar
några nyfikna
några leende
några med strama ansikten
bortvända.
Men det är bara en liten tjej
med prydliga flätor
gör väl ingen förnär
med sin skylt
”Skolstrejk för klimatet”.
Men de är rädda
de som företräder fossilbolagen
de som har pengarna och makten
de som har allt … Läs mer “Flätor”
Det är så många som är döda
alla gamla föräldrar
far- och morföräldrar
det var naturligt
men inte desto mindre sorgligt.
Och de som inte
var fullt så gamla
han som var min man
och fick cancer
som också jag fick
fast jag överlevde.
Han som var min bror
snubblade över rullatorn
på sjukhuset och kvävdes
många brukar … Läs mer “Levande och döda”
Vi väljer våra liv
alla dagliga beslut
alla korsvägar
ändringar av flöden
alla ja, nej eller kanske.
Hon kunde valt en annan man
i stället för att ramla ner
i passionens slukhål
där hon inte skymtade
varggropens spetsar.
Hon kunde ha valt
att inte vara så tillitsfull
när hon betalade
sin del av hyran till honom
som lovat … Läs mer “Livsval”
