Tag: dikt

Jag vill inte visa min oro
men du fångar den
med dina antenner.

Aldrig skulle jag
läsa din dagbok
man måste få ha
sina hemligheter.

Men dagboken
finns uppslagen
i dina ögon.

Lena Staaf … Läs mer “Dagboken”

Knack
knack knack
en liten rörelse
en kraftigare
där inifrån
som en fisk
som slår med stjärten
en del av mig
en bättre del
hoppas jag.

En som snart tittar fram
med förvånade ögon
en som snart kommer ut
och fyller mig med glädje
och fruktan
åh mamma hjälp!

Min mage som ett klot
en jordglob
som rymmer … Läs mer “Förväntan”

Som flodens vatten rinner
som blodet rinner i våra ådror
som tankarna rinner upp
och flödar vidare
i våra huvuden.

Så måste vi röra oss
framåt och vidare
ändå hade vi redan
nyligen gett oss av
från våra hem.

De varnade oss
en halvtimme innan
nu vandrade vi söderut
vår cancersjuka mamma
kunde inte gå.

Vi slog upp … Läs mer “Röra oss”

Vi älgar är måna om att bevara demokratin
särskilt demonstrationsfriheten
jag putsar min krona så den blir extra fin
en dag som denna gäller största prydligheten.

De dräktiga korna kommer långsamt vaggande
och vi tjurar nickar vänligt till varandra
för vi är just i dag så otroligt taggade
med klapprande klövar hörs vi alla framåt vandra.

Vi måste … Läs mer “Älgarna demonstrerar”

Som om det inte räckte
med alla dessa dofter
och solens mjuka värme
och nyss avtagna koftor.

Så ser jag pigga myror
som vänder raskt på klacken
och bygger för en framtid
med nya barr på stacken.

Med sirligt höga knälyft
i vårliga romansen
och rusigt stolta, gälla skrik
så bjuds oss tranedansen.

För allting föds på nytt … Läs mer “På nytt”

Man kan odla sin trädgård
sin skog eller sin åker
som man matar med konstgödsel
som rest över havet.

Man kan föda upp barn
och mata dem med det man odlat
eller med djur som ätit soja
från Brasiliens nedbrända skogar.

Man kan mata lax med soja
och nermald strömming
och spruta in röd färg
så de blir … Läs mer “Odling”

En flicka hade flyttat in
i grannhuset
hon heter Älgen
ropade vi skrattande
till varandra
men mamma sa
att hon hette Eljen
eller Ajliin
Eileen stavades det
men Älgen var roligare
vi lekte att vi var jägare
som skulle skjuta Älgen
vi pepprade henne
med snöbollar
hon gav igen
det får man ge henne
fast hon var ensam… Läs mer “Älgen”

När du hackat hål på skalet
som skyddat dig
och låtit dig växa
spärrar du upp ögonen
mot en förunderlig värld.

Du står vid kanten
bländad av morgonrodnaden
och brer ut dina vingar
du vill både flyga
och stanna kvar.

Vid horisonten
ser du rök och dimma
du kniper igen ögonen
någon ger dig en knuff
och du … Läs mer “Flygande”

Hon sitter på marken
vinterkylan går igenom kroppen
snålblåst
sneda blickar
några nyfikna
några leende
några med strama ansikten
bortvända.

Men det är bara en liten tjej
med prydliga flätor
gör väl ingen förnär
med sin skylt
”Skolstrejk för klimatet”.

Men de är rädda
de som företräder fossilbolagen
de som har pengarna och makten
de som har allt … Läs mer “Flätor”

Det är så många som är döda
alla gamla föräldrar
far- och morföräldrar
det var naturligt
men inte desto mindre sorgligt.

Och de som inte
var fullt så gamla
han som var min man
och fick cancer
som också jag fick
fast jag överlevde.

Han som var min bror
snubblade över rullatorn
på sjukhuset och kvävdes
många brukar … Läs mer “Levande och döda”

Vi väljer våra liv
alla dagliga beslut
alla korsvägar
ändringar av flöden
alla ja, nej eller kanske.

Hon kunde valt en annan man
i stället för att ramla ner
i passionens slukhål
där hon inte skymtade
varggropens spetsar.

Hon kunde ha valt
att inte vara så tillitsfull
när hon betalade
sin del av hyran till honom
som lovat … Läs mer “Livsval”

Människan lever inte av bröd allena
men lite bröd måste hon ha
och inte alltför lite
och kanske fisk någon gång
men våra fiskare besköts
när de rörde sig nära den havsgräns
som Israel hade fastställt.

Förutom mat
måste människan också ha
rent vatten i tillräcklig mängd
men vattenledningarna
var förstörda
och en stor del
av vattnet otjänligt… Läs mer “Långt innan den 7 oktober”

Det är ofullständigheten
och omöjligheten
som vi brottas med
det som ger oss
motsägelsefulla besked
ett mål vi vill eftersträva
men som samtidigt
får oss att bäva.

Det är det omaka
det grumliga och opaka
det som ska redas ut
men som bibehåller
knut efter knut
det vi tränger igenom
och söker att nå
och åtminstone i viss … Läs mer “Djungelvandring”

Jag är en liten bjäbbig mops
skäller och gnäller
och lägger mig i
vill göra skillnad fast jag vet
att ensam inte är stark
utan det är tillsammans
med de andra mopsarna
pudlarna och schäfrarna
som vi kan uträtta något.

Ibland får jag pudla
när jag har gjort fel
men den som aldrig vågar
sätta nosen i en … Läs mer “Mopsen”

Att vapen smids i övermått
det leder knappast till nåt gott
militarismen tar alla chanser
gnuggar händer och firar seanser.

Döden både här och där
har alltid varit en god affär
trots att statsfinanserna är skrala
så finns ett folk som får betala.

Och för detta tidsfördriv
andra offrar sina liv
när får vi se en sorts förvandling… Läs mer “Heja militarismen! (Eller hejda militarismen?)”

När jag behandlar
tillvarons besvikelser
med strykjärnets hetta
och tyngd
slätas de ut och blir blanka
och sugs bort i en rymd
och rosornas
röda färg bleknar
då ångrar jag mig sen
och veknar
och kramar min tillvaro
till en boll
och tänker
det spelar ingen roll
om det blir skrynkligt
eller slätt
för livet är inte lätt… Läs mer “Ostruket”

Viktigast i livet
att bry sig om varann
att hejda timglaset en stund
det som är fyllt med sand
viktigast i livet är
när ondskan hålles kort
och viktigt är när orosmoln
och smärta tonar bort

Viktigaste är ett liv
som fyllts av fantasi
att formulera livet
till ett färgrikt broderi
viktigast att bo i land
som har … Läs mer “Viktigast”

När katten dog
var det vinter
marken var hårdfrusen
det gick inte att gräva
men gödselstacken ångade
där fick hon vila
vi hade en odramatisk syn
på våra djurs död.

Gödseln skulle tillbaka
till jorden på våren
jag skottade och grävde
rätt som det var
dök det upp ett kranium
med vassa tänder
fast några var borta.

Det … Läs mer “När katten dog”

Den våren
då jag låg uppsprättad
och ihopsydd
stirrade på en grå vägg
utanför sjukhusfönstret
tiden mellan hägg och syren
som blommat ut
när jag äntligen
fick åka hem.

Sommaren så praktfull
från min stol i skuggan
försiktiga steg med rollatorn.

Värken av cytostatikan
fladdrade bort
med den flammande lönnens blad.

Sedan kom den dimmiga
jublande novemberdagen
med … Läs mer “Jublande november”