en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Det är så många som är döda
alla gamla föräldrar
far- och morföräldrar
det var naturligt
men inte desto mindre sorgligt.
Och de som inte
var fullt så gamla
han som var min man
och fick cancer
som också jag fick
fast jag överlevde.
Han som var min bror
snubblade över rullatorn
på sjukhuset och kvävdes
många brukar … Läs mer “Levande och döda”
Vi väljer våra liv
alla dagliga beslut
alla korsvägar
ändringar av flöden
alla ja, nej eller kanske.
Hon kunde valt en annan man
i stället för att ramla ner
i passionens slukhål
där hon inte skymtade
varggropens spetsar.
Hon kunde ha valt
att inte vara så tillitsfull
när hon betalade
sin del av hyran till honom
som lovat … Läs mer “Livsval”
Människan lever inte av bröd allena
men lite bröd måste hon ha
och inte alltför lite
och kanske fisk någon gång
men våra fiskare besköts
när de rörde sig nära den havsgräns
som Israel hade fastställt.
Förutom mat
måste människan också ha
rent vatten i tillräcklig mängd
men vattenledningarna
var förstörda
och en stor del
av vattnet otjänligt… Läs mer “Långt innan den 7 oktober”
Det är ofullständigheten
och omöjligheten
som vi brottas med
det som ger oss
motsägelsefulla besked
ett mål vi vill eftersträva
men som samtidigt
får oss att bäva.
Det är det omaka
det grumliga och opaka
det som ska redas ut
men som bibehåller
knut efter knut
det vi tränger igenom
och söker att nå
och åtminstone i viss … Läs mer “Djungelvandring”
Jag är en liten bjäbbig mops
skäller och gnäller
och lägger mig i
vill göra skillnad fast jag vet
att ensam inte är stark
utan det är tillsammans
med de andra mopsarna
pudlarna och schäfrarna
som vi kan uträtta något.
Ibland får jag pudla
när jag har gjort fel
men den som aldrig vågar
sätta nosen i en … Läs mer “Mopsen”
Att vapen smids i övermått
det leder knappast till nåt gott
militarismen tar alla chanser
gnuggar händer och firar seanser.
Döden både här och där
har alltid varit en god affär
trots att statsfinanserna är skrala
så finns ett folk som får betala.
Och för detta tidsfördriv
andra offrar sina liv
när får vi se en sorts förvandling… Läs mer “Heja militarismen! (Eller hejda militarismen?)”
När jag behandlar
tillvarons besvikelser
med strykjärnets hetta
och tyngd
slätas de ut och blir blanka
och sugs bort i en rymd
och rosornas
röda färg bleknar
då ångrar jag mig sen
och veknar
och kramar min tillvaro
till en boll
och tänker
det spelar ingen roll
om det blir skrynkligt
eller slätt
för livet är inte lätt… Läs mer “Ostruket”
Viktigast i livet
att bry sig om varann
att hejda timglaset en stund
det som är fyllt med sand
viktigast i livet är
när ondskan hålles kort
och viktigt är när orosmoln
och smärta tonar bort
Viktigaste är ett liv
som fyllts av fantasi
att formulera livet
till ett färgrikt broderi
viktigast att bo i land
som har … Läs mer “Viktigast”
När katten dog
var det vinter
marken var hårdfrusen
det gick inte att gräva
men gödselstacken ångade
där fick hon vila
vi hade en odramatisk syn
på våra djurs död.
Gödseln skulle tillbaka
till jorden på våren
jag skottade och grävde
rätt som det var
dök det upp ett kranium
med vassa tänder
fast några var borta.
Det … Läs mer “När katten dog”
Hur kan man ha förtroende
för ett privat vårdboende
som låter de gamla dö i covid
och inte lyfter ett finger därvid?
Och Stine, när du höjde din röst
för att få problemet löst
när läget var mer än akut
då var det DU som åkte ut.
De sa att du var illojal
fast egentligen var du fenomenal… Läs mer “Stine”
På sommaren fladdrar det fjärilar
vid sjöar som lockat till bad
på hösten med kallare väder
fylls luften av dalande blad
snart nog ser vi flingor som singlar
och så inom kort ges vi chans
bland vackra vita kristaller
förenas i virvlande dans.
När tårar fått för sig att falla
och sorgen slår klor i mitt bröst
då … Läs mer “Singlande”
Den våren
då jag låg uppsprättad
och ihopsydd
stirrade på en grå vägg
utanför sjukhusfönstret
tiden mellan hägg och syren
som blommat ut
när jag äntligen
fick åka hem.
Sommaren så praktfull
från min stol i skuggan
försiktiga steg med rollatorn.
Värken av cytostatikan
fladdrade bort
med den flammande lönnens blad.
Sedan kom den dimmiga
jublande novemberdagen
med … Läs mer “Jublande november”
Att söka efter svampar
och att skriva en dikt
är något som är
varandra rätt likt.
Du spanar under granar
för att en svamp få se
och vips så har du samtidigt
fått en ny idé.
Och innan dagens slut
har din lycka blivit gjord
du hittat några svampar
och till dikten fina ord.
Lena Staaf… Läs mer “Svamplycka”
När det oerhörda sker
terror
horror
error
tremor
blir jag förlamad av sorgen
stämbanden förtvinar
av förtvivlan
skrik som inte främst är mitt
utan offrens.
Gränsöverskridande
barbariskt
och ociviliserat
att attackera civilbefolkning
försvarslösa.
Krigets lagar
kan tyckas onödiga
eftersom det inte
borde finnas några krig
men dessa lagar
ska ändå begränsa det värsta.
Nu har krigets lagar
pulveriserats … Läs mer “Terror”
Kärlek är
att brinna
men inte bli utbränd
att lyftas till höjder
och att lyfta den andre.
Kärlek är
att äga samhörighet
men inte
äga varandra
att vakna
tillsammans
men inte vaka
på varandra.
Kärlek är
att tröstas
vid sjukdom
men inte invaderas
av svartsjuka.
Kärlek är
av förklarliga skäl
oförklarlig.
Lena Staaf… Läs mer “Kärlek är”
Jag håller dig
och du håller mig
tillsammans är vi bara
så hållbara
vi sitter här
på min veranda
och håller försiktigt
men ändå stadigt
i varandra
i ett varande
i ett bevarande
av en hållbar känsla
stadigvarande.
Lena Staaf… Läs mer “Hållande”
All denna strävan
all denna bävan
all vår polityr
som våra handlingar styr.
Allt som vi bär med oss
allt som vi bär oss åt
allt som vi försöker läka
med vår oförlösta gråt.
All denna längtan
all denna växtkraft
som vi inte visste
att vi någonsin haft.
Lena Staaf… Läs mer “All denna strävan”
På förskolan
blir du förevisad
förvisad
ensam bland många
mamma, pappa, borta
bara tanter
på alla håll och kanter.
På förskolan
ska du förenas
förargas
av barn som låter
skrattar och gråter
snart nog du känner
nya vänner.
På förskolan
ska du förvånas
förnimma
livet på sagostunden
bli en del av världen
under den trevande
färden.
Lena Staaf… Läs mer “Förskolan”
När mörkret står kompakt
utanför fönstret
är det lite lättare
då kryper jag in i
min lilla cirkel av ljus
en vila och en hemtrevnad.
Men just i skymningen
kommer skuggorna vandrande
ibland smygande
ibland dundrande
med kraftiga kängor
övermodiga i farstun.
Då försvinner alla färger
jag är tillbaka
inne i ett vacuum
där det bara finns smärtor… Läs mer “Skuggorna”
Du ligger i livmoderns
skyddande kammare
den som ska rusta dig
för livet
en livrustkammare
du mumsar
på moderkakan
till navelsträngens
pulserande ackord.
Så stöts du ut
med konvulsioner
du skriker
men har inte tid
att sörja
nu måste du suga
och för din överlevnad
göra vad du kan.
Du blir vägd och mätt
du döps och stöps… Läs mer “Födslovåndor”
Jag vill se
men inte vara sedd
jag vill gå ut
utan att bry mig om
hur jag är klädd
jag vill röra mig
helt oförmärkt
och av era andetag
och ord bli stärkt
sedan efter mig
hur långt jag än går
kommer vinden
till slut
att sudda ut
mina spår.
Lena Staaf… Läs mer “Oförmärkt”
Min oro
var en dimma
som skymde sikten
smakade beskt
och gav kväljningar.
Men så snart
som jag tagit del av
din oro
ändrade min oro färg
och blev flytande.
Vår gemensamma oro
blev melerad
och fick nya
kemiska egenskaper
i det periodiska systemet.
Vi skakade om varandra
och upptäckte
att oron hade fått fast form
då tog … Läs mer “Oroande”
Här flyger vi till söderns värme
men kom till helvetet som brinner.
För helvetet sig Gud beskärme,
vi flyger hem så fort vi hinner.
Där faller planet genom molnen
och föll att syndafloden möta.
Vi ser väl aldrig mera månen
och allihopa blir vi blöta.
Runtom turisten gapar natten,
han drömmer resor på verandan.
Turisten trotsar eld och … Läs mer “ENVIS DJÄVUL”
Delad glädje
är dubbel glädje
men skadeglädje
glädjeflickor
och glädjebetyg
är en skum glädje
i smyg.
Den blir till sorg
för någon ann´
en solkig glädje
som inte är sann
som inte
tar varsam hänsyn
till varann.
Lena Staaf… Läs mer “Glädje”
Alla ord som vill ut
i en ström utan slut
ångestbubblorna
som desarmeras
medan nya tankar formuleras
Han tuggar och spottar
jag tar emot och måttar
kvarnstenar mal
när han ger svar på tal
kärnor krossas och drömmar
svåra minnen ömmar.
Inga genvägar för bearbetning
ihärdigt gräva med skattletning
motståndet övervinns
för vi minns att guldet finns.
Lena … Läs mer “Bearbetning”
Vi behöver inte vara överens
även om du tror det
att oenighet är farligt
återvändsgränder
som signalerar ensamhet.
När jag säger emot
betyder det inte
att jag inte gillar dig
det betyder
att jag vill tänka vidare.
Problematisera
utforska
vrida och vända
hitta andra möjligheter
testa hypoteser.
Det handlar inte om
att vinna en diskussion
inget om nedlagda … Läs mer “Att utmana konsensus”
Ack penningarnes fel och vanker
regerar varje plätt på jorden.
Är alltså våra kära banker
så stora som de är i orden.
Och således behagar skämta
och sprida allsköns villoläror
att fattiga har mer att hämta
ju rikare de rika äro.
Ack människornas fel och vanker
ger inget hopp om gott att vänta.
En helig önskan blott att … Läs mer “STORVINST”
Min skog, min skog
varför har du övergivit mig
varför lät du dig skövlas
av de ohövligaste?
Det sägs
att du ska återuppstå
men knappast den stig
som jag nyss
vandrade på.
Ingen hemtam vistelse
för vilda djur
bara en steril
monokultur.
Det sägs
att den här markplätten
skyddas av äganderätten
att dess skogar och ängar
genererar pengar.… Läs mer “Min skog”
Var fjärde månad
kollas cancern
en späckhuggare
som lurar i vassen
beredd att hugga till
hotande men bortmotad
gnisslande tänder
bidar sin tid.
Resan går som på räls
fast i bil
alltför snabbt närmre
tom vägbana
inga älgar
ingen ko på isen
skenbart lugn.
Sjukhuset tornar upp sig
ska bara låna mig
den här gången
någon annan har … Läs mer “Var fjärde månad”
Den vitala vakenheten
den vulgära vämjeligheten
den virila vettlösheten
den vågade vanskligheten
den vämjeliga vräkigheten
den vingliga våpigheten
den vitala våldsamheten
den vresiga vardagligheten
den vettiga vaksamheten
den välkomnande vissheten
den valhänta verkligheten
den vilsamma vänligheten
den varsamma värdigheten.
Lena Staaf… Läs mer “Villkor”
