Redan när Coronaviruset började spridas utanför Kina tycks panik ha utbrutit i ledningen för flera av de Afrikanska staterna. I nuläget, när Afrika närmar sig den kyligare delen av året och det finns risk att spridningen kan ta fart, har viruset fortfarande kunnat hållas under kontroll. Vad har hänt?
Farhågor finns för att de åtgärder som vidtagits har – eller kommer att få – lika stora negativa konsekvenser för befolkningen än ett virusutbrott. Hade de för bråttom?
I åtta av kontinentens stater överstiger antalet dödsfall i nuläget hundra. Värst drabbat är Egypten med strax över tusen döda. Sydafrika och Algeriet har sex till åttahundra. Det kan givetvis finnas fler, många fler, dödsfall som aldrig diagnosticerats. Hur har regimerna då agerat? Jag ger några exempel hämtade ur olika massmedier.
Enligt Afrikagrupperna hade Sydafrika varit nedstängt i åtta veckor i slutet på maj. De som har jobb får gå till dem, inköp av livsmedel är tillåtet. Skolorna är stängda. Människorna får röra på sig under tre timmar – mellan 6 och 9. Utegångsförbud råder mellan 20.00 och 5.00. Sextio miljoner människor ska övervakas av 80 000 militärer och polis.
Andra länder följde efter, Kenya och Nigeria till exempel, utan att göra någon ordentlig analys av konsekvensen av nedstängningen. Matpaketen räcker inte till. Svält hotar. Matpriserna stiger.
I Kenya får den som vistas på offentlig plats utan mask betala 200 dollar i böter – eller sitta 6 månader i fängelse. Omvärlden – SIDA:s tidning – berättar att organisationer som arbetar med att informera om, och hjälpa unga flickor med, mensskydd har fått problem med att nå fram. Nu måste både mensskydd och ansiktsmasker sys.
Ghana tvingades ge upp efter tre veckor. 36 döda nu.
Smittspridningen av Covid-19 i Somalia beskrevs i början på maj som katastrofal men siffrorna från den 2 juni talar om endast 79 dödsfall. Betydligt värre är att de stängda skolorna ger möjligheter för personer som tjänar pengar på könsstympning. De går runt och knackar dörr, frågar om det finns några flickor som ska ”behandlas”. 97 procent av de somaliska flickorna könsstympas trots att det är förbjudet enligt grundlagen.
Unicef – och andra organisationer – varnar för att de afrikanska flickor som nu utestängs från skolorna aldrig kommer tillbaka dit. Erfarenheterna från ebola-epidemierna visar att de gifts bort och får barn vilket är illa eftersom utbildning av flickor är det bästa sättet att skapa utveckling i ett fattigt land.
Situationen är komplicerad
I många av länderna är sjukvården bristfällig. Sjukdomar som Aids, ebola och mässlingen bekämpas sedan länge med små resurser. Vaccinationskampanjer räddar liv – om de är möjliga att genomföra. I till exempel Etiopien ställs vaccinationskampanjer nu in. Barn kommer att dö i mässlingen i stället för covid-19.
En stor del av Afrikas befolkning är ung men den är också undernärd, därför kan sjukdomen slå hårdare mot Afrikas barn i jämförelse med välnärda barn i norr.
Befolkningen lever tillsammans i flera generationer. Barn och åldringar umgås intimt. I länder där AID:s härjar tar ofta mor- och farföräldrar hand om barnbarnen. Händer det gamlingarna någonting står dessa barn helt utan vårdnadstagare.
Stadsbefolkningen bor tätt tillsammans, i undermåliga bostäder, vatten är en bristvara och möjligheten att tvätta händerna begränsad. Att hålla avstånd är en lyx. Landsbygdsbefolkningen har där en stor fördel men för att det ska vara en fördel måste de känna till att en pandemi sprider sig och hur man undviker att bli smittad. Det är inte självklart att den kunskapen finns.
85 procent av befolkningen i Afrika försörjer sig genom arbete på den informella sektorn. De är daglönare, säljer kontantkort eller kanske frukt eller en enkel maträtt som de själva lagar till. Det är arbeten där de ofta befinner sig mycket nära människor. De lever dag för dag och saknar besparingar.
Ekonomin i de afrikanska länderna var redan tidigare på väg ner. Nu strandar den helt.
Samtidigt rapporteras om terroristattacker i länder som Mali, Burkina Faso och Burundi, och oroligheter i Etiopien. För att inte tala om korruptionsskandalen i Sydafrika.
Den svenska regeringen har hittills lovat 714 miljoner i bistånd för att bekämpa viruset. Besvikna SIDA-medarbetare konstaterar dock att större delen är en omfördelning av redan budgeterade medel.
Afrika tar ett kliv bakåt.
Siv Aksila
