Yasar Kemal växte upp i en fattig region av Turkiet och han hade kurdiskt påbrå i sin släkt. Yasar Kemal började redan som liten pojke att skriva dikter och när han var i tjugoårsåldern fick han sin första diktsamling utgiven. Dikterna var influerade av den kurdiska folkdiktningen.
År 1947 översattes hans första novellsamling till svenska. Yasar Kemals anknytning till Sverige skulle dock få en mer dramatisk inriktning några årtionden senare. Kemal var socialist och blev tidigt i sitt författarskap kritiserad och förföljd av den turkiska staten. Det ledde till att han gick i landsflykt och hamnade i vårt land på 70-talet.
Hans stora genombrott som författare skedde 1955 med romanen Låt tistlarna brinna. Den följdes sedan upp av romanen Och de brände tistlarna. Innehållet i de två böckerna är en kritisk granskning av makten i det forna Turkiet. Vilket ledde till författarens landsflykt. Han hade även kastats i fängelse för sina åsikters skull.
De båda böckerna skildrar den förtryckta lantbruksbefolkningen som hotas och förföljs av de så kallade agorna. Det var ett slags fogdar som styrde arbetet med hårda metoder ute på den vida Cukurova-slätten i södra delen av Turkiet. Kemals berättande visar på vilket förtryck de fattiga bomullsplockarna utsattes för.
Till sin hjälp får de hjälten Magre Memed. Han är ständigt den oppositionelle figuren och hyllas av de förtryckta människorna. Magre Memeds äventyr får läsaren följa i de båda böckerna. Han kommer tjugo år senare tillbaks i den digra romanen Magre Memeds hämnd.
Yasar Kemals produktion blev omfattande. Här är några av hans övriga romaner: Jord av Järn himmel av koppar, Bomullsplockarna, Hav av eld, De tusen tjurarnas berg samt Araratbergets legend. Tilläggas ska också att Yasar Kemals namn nämndes mot slutet av sjuttiotalet som en tänkbar nobelpristagare i litteratur… Det blev dock aldrig så, men hans namn räknas ändå in bland de allra främsta europeiska författarna under hela 1900-talet.
Kjell Andersson
