Den 11 september 2001 på eftermiddagen var jag klar med dagens ledare i Västerbottens Folkblad. Jag beslöt mig för att gå och ta mig en fika och läsa genom min text innan jag skickade den till redigeringen på centralredaktionen. I fikarummet stötte jag på tidningens vaktmästare som just slog på TV-apparaten. Han berättade att han hört på radion att ett flygplan hade flugit in i en skyskrapa.
Jag tänkte att det var väl något tokig sportflygare som av någon orsak hade kommit ur kurs med sitt plan. Men TV-bilderna visade något annat: ett stort plan som rände rakt in i byggnaden. Jag förstod att något stort var på gång och rusade till centralredaktionen och slog på TV-n som stod där. Och då visades än en gång reprisbilderna – trodde jag – på planet. Men det var inga reprisbilder, utan ytterligare ett plan som flög in i byggnaden bredvid.
Plötsligt förstod jag och mina arbetskamrater på redaktionen att det som nu hänt i New York hade ändrat hela nyhetsarbetet. Jag insåg att ledaren om det norska valet aldrig skulle publiceras – nu fanns det en större händelse att kommentera.
Att omedelbart förstå vilka konsekvenser det som nu hänt skulle få gick förstås inte. Jag cyklade därför hem och åt middag och återvända några timmar senare till redaktionen och skrev en ledare med rubriken: ”Pearl Harbor i New York”
Här följer några utdrag ur min text som publicerades som ledare i Västerbottens Folkblad följande morgon, alltså den 12 september 2001:
När dessa rader skrivs, så har ännu ingen grupp tagit på sig skulden för attackerna. Och det finns ingen anledning att spekulera i vilka som ligger bakom den. Däremot står det klart att ett syftena med dåden varit att visa att även supermakten USA är sårbar. Illusionen om att dyrbara vapensystem kan ge amerikanska medborgare ett hundraprocentigt skydd mot våld och terrorhot dog definitivt tisdagen 11 september 2021…
Problemet med den hår typen av attacker är inte bara att de är svår att skydda sig mot. Problemet är också att det är svårt att slå tillbaka mot den här typen av fiender. Det är lättare att slå till mot ett land än mot en terrorgrupp. Alla typer av motattacker riskerar också att de drabbar oskyldig människor.
USA har tidigare slagit till mot fel mål då man syftat till att slå tillbaka mot terrorister. Sådana motanfall ger också terroristerna ännu en seger, eftersom de ofta kalkylerar med att motattacker ska underblåsa nya konflikter.
Dagarna efter 11 september 2001 började spekulationerna om vilka som låg bakom dådet och om och hur USA skulle kunna hämnas mot eventuella terrorister. Redan började spekulationer om att Usama bin Ladin kunde ha varit ansvarig. Jag skrev den 13 september 2001 en ledare i Västerbottens Folkblad under rubriken “Hämnd mot vem? Och sen?”, vars slutord var:
Många konflikter i dag är religiösa och/eller etniska, men i grunden ligger oftast sociala motsättningar som orsakats av svåra och orättvisa levnadsbetingelser.
Om vi ska få en säkrare värld så måste vi också se till att världen blir rättvisare. Det är bland fattig och förtryckta i kåkstäder och flyktingläger som dagens terrorister kan värva morgondagens självmordsbombare och självmordspiloter.
Den som tror att hämnd är rätt vägen att bekämpa terrorism är inne på en farlig väg. Hämnd är terroristernas taktik, inte demokraters väg.
Hans Foste Hjälte
Se även: 20 år sedan attentatet not World Trade Center – När USA gick i Usama bin Ladens fälla.
Och: 11/9 – Chile – 11. september fortalt av de som gjorde det.
Vi behöver stöd från dig!
Vi vill kunna fortsätta och bygga ut vår oberoende och granskande journalistik. Vi tar inte in annonser eller har presstöd. Vårt arbete sker på ideell grund, men vi har kostnader för lokalhyra och teknisk utrustning. Därför behöver vi stöd från våra läsare… Läs mer
Swisha valfritt belopp till: 123-4673182
—eFOLKET:s redaktion
