Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed fick Nobels fredspris så sent som i höstas – han lyckades åtminstone temporärt att sätta stopp för konflikten med Eritrea. Helt nödvändigt för landets utveckling. Etiopien har ingen egen kust. Landet behöver hamnar. Men har han därmed löst problemen på hemmaplan? Nej. Där tycks konflikterna eskalera och sprida sig som gräshoppssvärmar.
Som när artisten Hachalu Hundessa dödades i slutet på juni.
Under oroligheterna efteråt dödades ett åttiotal personer. En oppositionsledare, Jawar Mohammed, och ytterligare 34 personer greps.
Amnesty rapporterade i maj att 39 “utomrättsliga” avrättningar utförts av säkerhetsstyrkor och att 10 000 personer fängslats anklagades för att vara medlemmar i en väpnad grupp i Oromoregionen.
Att Abiy Ahmed överhuvudtaget valdes som premiärminister 2018 beskrivs av en del källor som en amerikansk kupp. Etiopien befann sig i upplösningstillstånd. Tigray People’s Liberation Font (TPLF), som styrt landet sedan 1991, hade Obamaregimens stöd trots konflikten med Eritrea och trots att de interna problemen ökade. Den då mest akuta konflikten utlöstes av en utvecklingsplan som innebar att Addis Abebas yta utökades på bekostnad av närliggande Oromoområden.
Även en blind höna kan hitta ett korn, sägs det. Trumps administration inledde en diskussion med Eritrea. Samtidigt som utrikesminister Rex Tillerson besökte Etiopien pågick förhandlingar om premiärministerposten. Några timmar innan valet bytte Amharapartiet sida och röstade fram Abiy Ahmed, som kommer från folkgruppen Oromo. TPLF blev överkörda.
Etiopien skiljer sig från övriga afrikanska stater. Bortsett från de år italienarna (1936-41) ockuperade landet blev det aldrig koloniserat av någon europeisk makt. Det går alltså inte att skylla förhållandena i landet på någon annan men samma problem finns i övriga Afrika också. De hundra miljonerna etiopierna tillhör 80 olika etniska grupper som dominerar olika områden. Enligt Wikipedia talas det ett hundratal olika språk.
Med sådana premisser är det inte lätt att åstadkomma den samhörighet som krävs för att skapa en nationell identitet.
I Abiy Ahmeds vision av det nya Etiopien finns tanken att alla folkgrupper ska vara representerade inkluderade i styrelsen av landet – något som tidigare inte varit fallet. Men att nå det målet är inte enkelt. Särskilt inte om och när det blir nödvändigt att blanda in säkerhetsstyrkor.
Siv Aksila
