Varför vill Hultqvist behålla kärnvapenhotet?

Ledarskribent: Hans Hjälte

Ryssland tillhör kärnvapenmakterna, och är tillsammans med USA överlägset alla andra länder när det gäller kärnvapen. Men i sånt fall kan man fråga sig varför vår försvarsminister och de borgerliga partiernas talesmän när det gäller militärfrågor, är sådana motståndare till att Sverige skriver under den nya FN-konventionen som en stor majoritet av FN:s stater, inklusive Sverige, har varit med om att utforma. Frågan måste ställas till Peter Hultqvist: Varför vill du behålla kärnvapenhotet?

Om man anser att Ryssland utgör ett militärt hot så måste det ju i logikens namn vara bra om det genomförs en avrustning av kärnvapen, en eventuell hotbild skulle ju i så fall vara betydligt mindre allvarlig. De som nu påstår att det finns ett hot mot Sverige borde ju rent logiskt hylla ett beslut om att avveckla kärnvapnen. Frågan man måste ställa sig är varför de vill ha kvar kärnvapenhotet.

Den farliga hotbilden för Sverige är inte Rysslands militärmakt som sådan. Det allvarliga hotet är att Sveriges säkerhetspolitik, som idag bygger på nära alliansens med USA, ökar konfliktytorna mellan de två största kärnvapenmakterna i världen. Sverige som alltid tidigare arbetat för avspänning bidrar idag istället till en ökad spänning i Europa.

Idag finns det officiellt åtta kärnvapenmakter: USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike Indien, Pakistan och Nordkorea, vilka alla har genomfört kärnvapenprov samt ytterligare en stat som anses ha kärnvapen, Israel. Risken är stor att flera länder skaffar sig kärnvapen och att detta ökar risken för en kärnvapenkonflikt. Den spända situation i Korea visar vilken oro och vilka hot som kan uppstå.

När USA och Storbritannien 2013 bröt mot FN-stadgan och anföll Irak och störtade landets regering med falska påståenden om att Irak hade ”massförstörelsevapen” = kärnvapen, insåg statsledningen i Nordkorea att de själva skulle kunna stå på tur för att invaderas. Slutsatsen de drog vara att vare sig de hade eller inte hade kärnvapen så skulle de kunna anklagas för att ha kärnvapen.

Den dåvarande ledaren Kim Jong-Il ville inte hamna i samma situation som Saddam Hussein. Hans logiska slutsats var därför att Nordkorea skulle skaffa egna kärnvapen, eftersom de skulle göra en eventuell angripare tveksam. Nordkorea blev därför en kärnvapennation den 9 oktober 2006, då man sprängde sin första atombomb. Bara några månader senare lät USA avrätta Saddam Hussein. Kim Jong-Il drog då säkert en lättnadens suck över att han ansåg sig ha skaffat en bättre livförsäkring än vad Saddam hade haft.

Den slutsats vi istället bör dra, är att kärnvapen aldrig kan bli ett skydd. Tvärtom så riskerar kärnvapnen att militära konflikter får oöverskådliga konsekvenser. Kärnvapen måste avskaffas och samtidigt måste en demilitarisering genomföras i alla länder. Folkrätten måste återupprättas. Den militära rustningsspiral som USA har gått i spetsen för under 2000-talet måste omedelbart brytas.

De militära rustningarna är ett av de största hoten mot människans överlevnad på jorden. Dessutom bidrar vapenindustrin och de militära övningarna till ett enormt slöseri med värdefulla råvaror och fossila bränslen och bidrar på så vis till att öka utsläppen av växthusgaser. Mänskligheten har helt enkelt inte råd med det militära resursslöseriet.

Istället för att påtala de verkliga hoten mot mänskligheten skapar politiker skenbara hot. Istället för att avslöja de politiker och representanter för militären som sprider dessa hotbilder så bidrar okunniga och dåligt pålästa journalister i de stora dagstidningarna till att sprida dessa påhittade hotbilder. Dessutom finns det journalister som medvetet har blivit en del av det militära propagandaministeriet i Sverige.

Hans Hjälte

Liknande artiklar: