Vilken framtid vill vi ha? Du och jag? Och våra barn och barnbarn? Det är hög tid för dig och mig att bestämma sig.
Det är oroande. En glaciär i Antarktis som fått namnet Thwaites, men kallas domedagsglaciären, och är lika stor som Storbritannien håller på att kollapsa. Därav smeknamnet.
Arton komma tre grader Celsius på klotets kallaste punkt – det är lite för mycket. Forskarna har upptäckt ett stort hål på det ställe där glaciären flyter ut i havet. Fjorton miljarder ton is i sammanhanget riskerar att hamna i världshaven. Vad är det värt? En hel del groggis. Hålet har bildats på tre år och du och jag förväntas oroa oss mer för hur många varor H&M sålt under tiden eller något annat lika ointressant.
Forskarna har dessutom upptäckt varmvatten under glaciären. Havsvatten fryser vid minus två och då räknas ett nollgradigt vatten som varmt. Vattennivån i samtliga jordens hav stiger med 60 centimeter när Thwaites försvinner. Vad händer sedan? När glaciärerna som ligger bakom Thwaites går samma öde till mötes? Forskare försöker lista ut vilken takt avisningen kommer att ske i.
Samtidigt kommer larmrapporter om att 77 procent av alla Antarktis hakremspingviner har försvunnit sedan sjuttiotalet. De lever av krill. En orsak till minskningen kan vara varmare vatten och mindre mat.
Illa. Riktigt illa. Lika illa som rapporterna om att isbjörnarna uppe vid Arktis svälter. Men inte riktigt lika illa som att trettio procent av alla humlor försvunnit. Vi människor är beroende av humlorna för att kunna äta en varierad kost.
Isbjörnar och pingviner är däremot beroende av oss för att kunna leva ett fullgott liv på sina egna villkor. Det borde vi unna dem.
Siv Aksila
