Replik till Ronny Svensson angående höghastighetståg
Man kan naturligtvis resonera som så att alla pengar som staten satsar någon annanstans än i Dalarna är till nackdel för oss. Men i så fall får man ju också räkna med att alla som bor i andra delar av landet kommer att motsätta sig investeringar i Dalarna.
Det är ett missförstånd att förslaget till ny järnväg för höghastighetståg främst skulle gynna storstäderna i banans ändpunkter. Det är i stället de boende i de inre delarna av Götaland, som skulle få de stora restidsvinsterna och nya möjligheter till regional pendeltågstrafik.
På sträckor som Linköping-Jönköping och Jönköping-Borås finns idag inga vettiga järnvägsförbindelser alls, utan en tågresa innebär omvägar och byten och tar 1,5-2 gånger så lång tid som att åka bil.
Det går en halvtimme fortare att åka tåg Stockholm-Göteborg än Linköping-Göteborg, trots att sträckan är 1,7 gånger så lång!
Den som tittar på dagens järnvägskarta förstår varför. Den nya banan skulle dramatiskt öka arbetsmarknaden för boende i Östergötland-Småland-Västergötland och därmed minska inflyttningen till storstäderna.
Ett annat motiv för den nya banan är att efterfrågan på tågtransporter ökat så mycket att kapaciteten på södra stambanan inte räcker. I stället för att bygga den nya höghastighetsbanan, kan man bygga fler spår parallellt med de befintliga, vilket även det medför höga kostnader och intrång i natur- och kulturvärden.
Man ska dock notera att höghastighetsbanans motståndare inte förordar det heller, utan de föreslår att banavgifterna på södra stambanan ska höjas. Det vill säga genom att göra det dyrare att köra tåg ska person- och godstransporter välja andra färdmedel.
Detta går helt stick i stäv med vad som krävs för att klara klimatutmaningen. Dessutom kommer även detta att kräva investeringar – i mer motorvägar.
Måste man åka i 320 kilometer per timme, kan man inte bygga en ny vanlig järnväg Tranås-Jönköping-Borås? Den frågan kan man absolut diskutera. Även en sådan järnväg skulle innebära stora förbättringar i denna del av Sverige.
Men alla typer av järnvägar kostar väldigt mycket att bygga – samtidigt som de ger stor nytta under lång tid. Vi får vara tacksamma att man på 1800-talet mäktade med att bygga de stambanor som vi idag åker på!
Under ett halvsekel 1940-90 byggdes inga järnvägar i Sverige. Det innebär att det idag krävs desto större satsningar– både nya banor på sträckor där det idag inte finns några spår alls OCH höjd kvalitet på befintliga banor, som till exempel Dalabanan.
Margareta Björck,
Falun, tidigare Linköpingsbo
- Texten finns även publicerad i DalaDemokraten
- Läs även: Satsa på tågtrafik i hela landet!
