Sverige tar ytterligare steg mot reellt Nato-medlemskap

Medan regeringspartierna S och Mp fortfarande påstår sig stå för svensk alliansfrihet framstår det allt tydligare att politiken handlar om att i realiteten knyta Sverige till militäralliansen. Anledningen till att socialdemokraterna och miljöpartiet tvekar att hörsamma den borgerliga oppositionens uppmaning och sätta också en formell anslutning till Nato på dagordningen anses av många bedömare vara rädslan för kraftigt negativa reaktioner bland de egna gräsrötterna.

Det senaste steget i riktning mot en allt fastare Nato-anknytning är planerna på att ansluta Sverige till den av Storbritannien ledda så kallade elitstyrkan JEF (Joint Expeditionary Force). Till JEF, som grundades 2014, är sju Nato-länder anslutna.

Den svenska militärledningen, som nyligen offentligt förordade ett svenskt Nato- medlemskap, är naturligtvis positiv till en anslutning av JEF. I ett remissvar skriver generallöjtnant Dennis Gyllensporre, chef för Högkvarteret (sedan 1994 benämningen på krigsmatens högsta ledning), att “ett deltagande i JEF bedöms medge relevant träning och övning enligt Natos standarder och metoder”. Han skriver också att det skulle vara positivt för “försvarsmaktens förmåga till väpnad strid tillsammans med andra nationer”.

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) ska återkomma till riksdagen med “ny information” om JEF, och liberalernas medlem i försvarsutskottet Allan Widman har i en intervju i Svenska Dagbladet (15 april) uttryckt missnöje med att regeringen och Hultqvist dröjer.

Men han är egentligen inte orolig.

– För min personliga del har jag inte hyst någon som helst tvekan om att försvarsministern vill att Sverige ska delta i JEF-samarbetet, säger Widman i Svenska Dagbladets intervju.

Beredningen av försvarets remissvar pågår, men någon information har ännu inte nått riksdagens försvarsutskott. Vilket alltså har irriterat herr Widman. Som gärna, liksom sin partiledare, tycks vilja befinna sig i förgrunden när det handlar om Nato och krigiska spörsmål. Det är ju framförallt Björklund och liberalerna som med stor energi argumenterat för att Sverige nu ska skaffa sig missiler som “kan nå långt in i Ryssland”.

Det finns bedömare som tror att Hultqvist och den socialdemokratiska ledningen kan undgå uppror från gräsrötterna så länge man inte förordar regelrätt medlemskap i Nato. Andra förmodar att s-ledningen kommer att möta ett växande internt motstånd. Att Mp-ledningen redan nu har mycket allvarliga problem, internt och med väljarna, också i fråga om inställningen till krigsmakten, är uppenbart.

Liknande artiklar: