Det gäller att vara starkast i naturen och i samhället. Foto: Rolf Waltersson.

Sothönsens revirstrider

Det är inte bara människor som slåss – som krigar om makt och kontroll över oljetillgångar, värdefulla mineraler och andra råvaror.

Ja, ibland undrar jag om man över huvud taget vet varför man krigar. Vi kan ta kriget i “forna Jugoslavien” där olika folkgrupper under långa tider levt i fredlig samexistens. Men så, helt plötsligt, får de veta att de egentligen är fiender som ska förgöra varandra.

Och om vi tar första världskriget som ett annat exempel. Vad hade egentligen tyska och franska arbetare för otalt med varandra som fick dem att gräva ner sig i leriga skyttegravar för att kasta granater och giftgas och skjuta skallen av varandra?

Nationalismen! Det var när överheten började vifta med nationsflaggor och mana till kamp för den egna nationens överhöghet och förträfflighet, som man fick folket att sluta upp bakom “sin” flagga, “sin” nation. Man skulle ut i krig för att “försvara nationen” hette det.

En del “förvarar nationen” så till den milda grad att de måste “försvara den” på andra sidan jordklotet.

Fåglarna däremot har inga nationsgränser. De som så önskar och måste kan flytta fram och tillbaka. En del flyger från Sverige och långt ner i Afrika – och sedan tillbaka.

Men visst finns det en del “kivande” mellan fåglar och andra djur. Det kan vara att man “pinkar revir” över ett område.

Och i häckningstider blir det revirstrider om de bästa boplatserna, men även strider hanar emellan om honorna.

Jag har under många år bevittnat fåglarnas revirstrider vid Ekeby våtmark och skrivit i eFOLKET. (“Ekeby våtmark” 14 januari 2020, och “Revirstrid” 6 oktober 2020 mellan skäggdoppingar)

Vid de allra flesta striderna handlar det bara om “markeringar” – att den svanhanne som burrar upp sig och ser störst och starkast ut räcker för att rivalen väljer att ge sig av utan någon närkamp.

Men vid enstaka tillfällen brakar de ihop i en vild brottning.

Nu ska jag visa några bilder från revirstrider mellan sothöns. Det är ytterst sällan jag sett det vid våtmarken. Men ibland ryker de ihop. Det går så snabbt att ögat inte hinner uppfatta vad som händer. Men tack vare extremt korta exponeringstider på kameran, mellan en tusendels sekund eller en tvåtusendels sekund, kan man “frysa bilden” och då se vad de håller på med.

Efter att ha cirkulerat runt varandra, som två boxare i ringen, brakar de ihop i en snabb slagserie.

Sothönsen hoppar upp så att de liksom står på stjärtfjädrarna. Sedan försöker de sätta sina stora fötter med vassa klor i bröstet på varandra.

Efter en kort tid, bara några få sekunder är det hela över, och de simmar iväg åt olika håll. Ibland ligger någon eller några honor intill för att bevittna tvekampen.

Hur de avgör vem som är segrare vet jag inte. Kanske det är honan som är “domare”. Den hon tycker var bäst vinner hennes gunst och utses till vinnaren som får para sig.

Ungefär som i boxning – blir det inte knock out får domarna avgöra. Den som fått in flest “rena” träffar vinner.

De gånger jag bevittnat revirstrider mellan sothöns är nu fram på vårkanten då det är dags för fortplantning för att garantera ännu en generation sothöns. De här bilderna är tagna i början på april 2013.

Under de år jag gått vid Ekeby våtmark har jag nog bara bevittnat sådana här tvekamper mellan sothöns på nära håll vid 4-5 tillfällen.

Jag har aldrig sett att någon sothöna blivit skadad. Men det är klart, med sådana klor kan det ju hända.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar