Sedan den 12 maj har Eskilstuna folkhögskolas konstlinje (årskurs ett) haft sin slututställning i lokalerna på Gösta Wasastiernas Gränd 4 i Eskilstuna. Jag fick en privatvisning i utställningen av eleverna Charlie Waruelin, Iona Ristilä, Lovisa Manell och Elna Björkner.
I sista minuten hinner jag se utställningen som visar ett stort utbud av vad eleverna har hållit på med under deras första år på konstlinjen på folkhögskolan.
I möte med fyra av klassens elever, Charlie, Iona, Lovisa och Elna så visas jag runt i utställningen som dom tillsammans med sina klasskamrater satt ihop.
Det är en lyckad komposition av massa olika konstnärliga tekniker, allt från grafik, måleri, kroki och skulptur finns med.
Vi diskuterar hur året har varit på skolan, vad dom har gjort och hur klassen sett ut. De olika åldrarna i gruppen ser alla som en fördel
– Vi är blandade åldrar, från 19-50 år och vi har kommit bra överens, tycker Charlie och dom andra håller med.
– Vi kommer till en plats och samlas i något gemensamt, i konsten, lägger Iona till.
Alla fyra har förhoppningar att fortsätta på folkhögskolans andra år som är ett fördjupningsår. Då kan du bestämma lite mer själv vad du ska hålla på med, medans ettan handlar om att prova på olika tekniker. Mina funderingar var givetvis vad de ville jobba vidare med i år två.
En osäkerhet sprider sig i soffan där vi sitter och dom påstår att de inte har någon direkt plan för vad de ska göra sitt andra år på konstlinjen.
Men när jag frågar var och en vad de skulle vilja ta med sig och utforska mer från första året så blir det en hel del som faktiskt dyker upp.
– Jag vill lära mig att måla bättre med akvarell, säger Charlie som vill lära sig att göra barnböcker och illustrationer till dessa.
– Jag vill fokusera på att hitta min konstnärliga identitet, fortsätter Iona och vill göra en portfolio sitt andra år för att sedan kunna söka vidare till någon konsthögskola.
Lovisa vill hitta sin stil i sin konst.
– Den känns lite spretig nu, så skulle vilja hitta min egna stil och gå in för saker och göra klart dom, lägger Lovisa till.
Elna är öppen för vart vägen går.
– Jag vill utmana mig själv och göra större grejer, säger Elna.
Jag tänker på hur mycket som går att lära på ett års tid, inte bara om konst utan sig själv genom gruppen och konsten. Personlig utveckling är en stor del i att gå på folkhögskola och det ska bli kul att följa Elna, Lovisa, Iona, Charlie och se vad dem och deras klasskamrater hittar på härnäst.
Linnéa Lindbom
