Kommersialismen invaderar språk och tänkande
Det kan ses som någonting gynnande och positivt att göra staden till ett varumärke. Men att vilja gå med vinst och hösta in profit på kulturevenemang kan få stora konsekvenser. Där stadens invånare, och vad de faktiskt vill och kan delta i, inte blir inräknade i ekvationen.
Ett exempel på hur konsekvenserna kan ha förödande effekt är hur det blev under våren, då Spring Pride och Å-loppet slogs ihop och blev en vårfestival. Evenemang som Pride hamnar i skymundan, kulturen byggs upp för att visas utåt och inte för stadens bästa.
Att låta Pride bli ännu mer kommersiellt genom att sätta ihop det med ett annat evenemang tar bort allvaret i hur viktigt det är att Pride existerar, och vi glömmer bort dess bakgrund. Evenemangets viktigaste publik, HBTQ personer, hamnar i skymundan när syftet istället blir att det ska bli en folkfest ”för alla” och sedan sätts ihop med Å-loppet.
Tro mig, jag tycker det fortfarande är viktigt att vi har Pride och att folk vill delta. Men ur ett historiskt perspektiv så var faktiskt det första pridetåget en aktion mot diskriminering och polisbrutalitet mot HBTQ personer. Det kan tyckas som att vi har kommit långt idag och det inte längre handlar om detta problem i Sverige.
Det förefaller som att Spring Pride nu har blivit till vilken folkfest som helst När det borde vara en dag som för många kanske är enda dagen på året som de får vara sig själva. Men detta faktum uppmärksammas aldrig. Spring Pride i Eskilstuna hamnar i skymundan. Och riskerar att helt absorberas av något annat jippo. Det behövs mer alternativ i kulturen till alla invånare i staden, som inte har råd att betala inträde eller kanske inte känner sig trygga i en miljö där personer dricker.
Vi får inte underskatta kommersialismens och vinsttänkandets konsekvenser. Och låt oss inte luras till att förväxla kommers med frihet och glättiga slagord med verkliga rättigheter och faktisk jämlikhet.
Linnéa Eriksson
