För överklassens välmående och goda humör: Svällande kapitalinkomster, högre löner, mer bonus, fler arvoden, lägre skatter och –som grädde på moset – trevliga bidrag för hemmets skötsel.

RUT-bidraget motverkar de politiska jämställdhetsmålen

Ytterligare en rapport har presenterats från det fackliga idéinstitutets Katalys i serien om det svenska klassamhället. I rapporten Vilka är “vi” i jämställdhetspolitiken? författad av forskarna Birgitta Jordansson och Linda Lane vid Göteborgs universitet görs ur ett marxistiskt perspektiv en historisk tillbakablick fram till dagens RUT-tjänstesamhälle.

Länk till rapporten

Rapporten syftar till att anlägga ett klass- och etnicitetsperspektiv på den svenska jämställdhetspolitiken. En förskjutning av politiken har skett i en nyliberal samhällskontext där individualiserade lösningar får hantera den grundläggande konflikten mellan lönearbete och ansvar för hemmet som är en av kärnpunkterna i de jämställdhetspolitiska målen.

De pekar på att definitionen av jämställdhet är oprecist och att målet om lika rättigheter kombinerat med en individualisering av politiken, har lämnat öppet för att ställa frågan om vilka “vi” egentligen är jämställdhetspolitiken.

I rapporten visas att borgerlighetens kvinnor historiskt har slagits för att deras egna ekonomiska och juridiska rättigheter skulle jämställas med männens. Samtidigt såg de ofta det som självklart att arbetarklassens kvinnor skulle vara deras tjänare i hemmen även om rösträttsstriden delvis var klassöverskridande.

– Det fanns en hierarki mellan kvinnor ur olika klasser då arbetarkvinnor anställdes som hembiträden i de borgerliga hemmen och där den borgerliga kvinnan fick auktoritet som överordnad tjänstefolket, skriver Jordansson och Lane.

Men med efterkrigstidens rekordtillväxt, flera jämställdhetsreformer, kvinnornas inträde på arbetsmarknaden och utbyggnaden av offentliga sektorn, som både blev arbetsplats och möjliggjorde kvinnornas förvärvsarbete, pressades borgerlighetens preferens för tjänare i hemmet starkt tillbaka och frågan var i praktiken död under flera årtionden.

Efter ett antal testballonger under flera år från borgerliga debattörer, sjösatte alliansregeringen 2007 Rut-reformen som innebar skatteavdrag för hushållsnära tjänster som städning.

Författarna framhåller att RUT var ett statligt initiativ på helt andra premisser än då staten gick in med universella styrmedel som till exempel föräldraförsäkring och daghemsbyggen.

– Med den ideologiska förskjutning som ägt rum, menar vi att klass försvunnit ur jämställdhetspolitiken, skriver författarna.

Det är känt sedan de första utvärderingarna att det är hushåll med goda eller mycket goda inkomster som i mycket stor utsträckning nyttjar det skattefinansierade bidraget till städning i hemmet. Det är kvinnor som köper RUT-tjänster i högre grad än män, vilket visar att hushållsarbete kvarstår som angelägenhet för kvinnor.

– Reformen har med andra ord inte förändrat synen på var huvudansvaret för vissa – mer välbeställda kvinnor – att hitta lösningar på förgivet tagna föreställningar om hur arbetslivet ska vara organiserat. Att låta kvinnor redovisa skattereduktion i deklarationen bli på så vis en moderniserad form av att – som medelklassmannen tidigare i historien – ge förutsättningar för att betala hembiträde för att avlasta sin hustru.

Författarna framhåller att RUT-reformen blir ett tydligt exempel på hur visionära mål via segregerande verktyg, bidragit till en skiktning som har sin bas i klass och etnicitet – “vi:et” i jämställdhetspolitiken har blivit villkorat.

Tommy Jansson

Liknande artiklar: