Hos doktor Brax

Under ytan i en mälarvik har dr. Brax sin mottagning där han tar emot sina patienter,  en brokig samling av insjöfiskar. Denna dag, då ytan endast smeks stilla av en nordanvind som skapar små krusningar på ytan, är den förste patienten Herr Gösta Mälström,  utan fru. – Goddag Gösta och var har du frugan då?, öppnar doktorn med.- Hon har lämnat mig, säger Gösta trött.- Oj då, fasligt varmt vatten vi fått, inflikar dr. Brax. – Ja och syrefattigt är det också, mina gälar går på högvarv och så det här med frugan…- Vi får ta lite prover, ekg på gälarna,  pcb-halter, hormoner,  ja det vanliga, så får vi prata om det sociala sen.
In simmar en söt liten mört, med sköterskebricka. – En ny liten fjälla, flörtar Gösta. – Ja och pigg är hon, inflikade Anders. För han hette Anders i förnamn. Den förra hon var lite bakom flötet,  och lite taskig mot en del patienter, pratade dr. Anders på. Han skämtade till det lite då han såg att Gösta var klart deprimerad. Gösta uppskattade det och kände sig bekväm. – Proverna tar bara en kvart, så vi kan prata en stund, berätta lite om frugan och hur ungarna mår, öppnade dr.Brax med.
– Gösta viftade till med ryggfenan, gälarna öppnade och stängde sig i en hastig takt.
– Hon träffade en sån där slimmad börshaj, säkert från något akvarium någon tröttnat på och slängt i viken bortom Kvicksundsbron. – Farliga vatten där, säger Anders, mycket rika som har jättevillor där, utsläppen visar på mycket opiater, och uppåttjack. Det är många av oss som försvunnit där, dom blir så höga att dom hoppar upp på land. Vilket sätt att ta sig själv av daga. Du har väl inte funderat på självmord, Gösta? – Nej, inte nu, men när det var pilktävlng på isen lekte jag med döden, jag blev en serienafsare på alla beten som hängde där och lockade…

-Ojdå, inte bra, Anders  lade sig på sidan, blev platt och bligade på Gösta med ena ögat.
Och barnen då? – Ja den ena är tvåkönad, en har allvarliga identitetsproblem. -Pappa, sa han en dag, är jag verkligen en gös.?…
Jag känner mig mer som en av abborre…
Han umgås mycket med en gammelgädda som lurar i vassen, och då menar jag sover…ja, fortsätter, Gösta, är jag så jävla trött på alla nya invasiva arter som kommit hit, om dom smugit in via Slussen i Stockholm eller blivit utplanterade , jag är inte rasist, men vad gör alla rödingar här?
Och visst är jag för religionsfrihet, men dom där sikarna…rena löjan…-Nu är proverna klara, nu ska vi se, säger Anders och viftar till den lilla sköterskemörten lite grann på ändan. – Oj då, du har för höga värden av antibiotika, pcb-halten är oförändrad, men du har höga värden av plastpartiklar, har du simmat långt? – Ja jag irrade runt lite med en ål, efter att frugan drog. Vi festade till det lite och hade ganska djupa diskussioner om livet efter Mälaren. – Jag vill inte bli rökt, sa han, hellre luad. Vi stötte på en lake, hög som en sportfiskare. Men han drog varenda fråga i långrev, så jag tröttnade på han. Ålarna har blivit knepiga. – Ja, dom har en ämnesomsättning som inte bryter ner alla lugnande medel som släpps ut. Antibiotika, metylfenidat,kokain, små plastpartiklar, och hundratals andra kemiska substanser tillsammans blir för mycket.  Den där knölen du har är i alla fall inte kräfta, så du kan vara lugn. – Puh..Gösta suckar, tänk att sluta sitt liv i en kräftbur! Tänk, förr när man kunde vila sig under näckrosorna, lugnt och stilla. Nu har det där sjögullet, eller vad det heter, brett ut sig, omöjligt att simma lugnt där. Och om jag ska bli uppäten, ja då vill jag att det är en trevlig och sympatisk person som tillagar mig på rätt sätt, men jag blir väl mald till minkmat eller nåt ännu värre…- Nej, nu är tiden ute, säger dr. Brax. Jag skriver ut de vanliga braxlapparna åt dig! Därtill är jag nörd och tvungen, lägger han till och skrattar sådär som bara braxar kan. Väntrummet är fullt av snorgärsar, det går nåt virus. Du får ha det så bra du kan, Gösta. Jag bokar in några tider åt dina ungar… vanföreställningar om att vara abborrar har blivit vanligare nu. Kanske en könskorrigering för den andra. Det är mycket nu. Och så håller du till i din vik, inga utflykter eller äventyr. Minst simma 30 varv om dan. Ja, du vet… Hur högt är högkostnadsskyddet nu ? Undrar Gösta. – Över två laxar, säger Anders. Då blir jag pank denna vecka också… Gösta vänder sig om åt något håll, simmar lojt  förbi de andra i väntrummet.  Hans ögon är grumliga i det dyiga vattnet, han tar sats och vänder upp mot ytan, kippar en gång av luften, men vänder neråt igen. Efter bara tjugo- trettio meter syns han inte längre…

Åsyna vittne till denna episod var jag. Peter Danngren

Liknande artiklar: