Foto: Jo Zimmy / visual hund, public domain.

Om de uppseendeväckande händelserna i Washington D.C.

PETER WIDÉN:

Onsdagen den 6 januari 2021 började med goda nyheter. Nattens sammanräkning av rösterna i senatorsvalen i Georgia visade den ytterst reaktionära och Trumptrogna duon Kelly Loeffler och David Perdue besegrats av demokraterna Raphael Warnock och Jon Ossoff. Warnock blev Georgias förste svarte senator. Kelly Loeffler som han besegrade hade gjort sej känd som superlojal tiill Donald Trump (som aktivt stöttade hennes valkampanj) och som sympatiskt inställd till Qannon, en bisarr konspirationsteoretisk strömning. Genom Warnocks och Ossoffs seger var demokraterna garanterade dominans i både representanthuset och senaten. I Senaten kommer både republikaner och demokrater att ha 50 delegater men Kamela Harris kommer som vicepresident att ha utslagsröst.

Onsdagen den 6 januari var också dagen då representanthus och senat skulle godkänna delstaternas elektorsröster och därmed slå fast att Joe Biden och Kamela Harris godkänts för att den 20 januari sväras in som president respektive vicepresident i USA.

Detta godkännande brukar vara en enkel formalitet men i år hade flera Trumptrogna republikanska senatorer och framförallt representanthusdelegater beslutat att stöda Trumps fantasier om att han själv i verkligheten hade vunnit en stor majoritet men bestulits på valsegern genom organiserat valfusk från demokraternas sida. Stödet bestod i att de krävde en undersökningskommission.

Trumpsidan hade mobiliserat till en stor manifestation till stöd för linjen att man bestulits på valsegern. Den samlades inte långt från kongressbyggnaden, Capitolium. Vid middagstid hölls tal till de tiotusentals demonstranterna. Tal av Donald Trump själv, en av hans söner, hans advokat och rådgivare, den f.d. New York-borgmästaren, Rudy Giuliani, med flera. Senator Josh Hawley från Missouri var också där och hälsade de församlade. Talen var mycket aggressiva. Donald Trump själv på pekade att man inte vinner med svaghet. Han uppmanade demonstranterna att senare marschera ned till Capitolium för att sätta press på de republikanska ledamöter som ännu inte slutit upp i kampanjen för att inte erkänna Bidens valseger. Hans son, Donald Trump jr, höll ett extremt aggressivt tal liksom Rudy Giuliani som menade att motståndarna skulle sätta i fängelse och att det som nu skulle genomföras genom att marschera ned till Capitolium var en “Trial by Combat” (Rättegång genom Kamp).

Donald Trump lovade att han skulle marschera tillsammans med demonstranterna, ett löfte han inte höll och antagligen inte hade tänkt hålla.

Vi vet vad hände. Den Trumplojala mobben med inslag av nazister och högerextremister som Proud Boys började när de väl kom fram att trycka på för att se hur långt de kunde gå. Det visade sej att de kunde gå långt. Polisbevakningen var patetisk. Snart var den högerextremistiska mobben uppe på trappor och avsatser för att därifrån slå sej in genom fönster och klättra uppför fasaden och in i byggnaden. En del av dem verkade först mest gå omkring och ta selfies men snart började man aggressivt att försöka ta sej in i kamrarna där delegaterna satt. Man använde påkar och tillhyggen för att slå sönder dörrar. Därinne låg delegaterna i skyddsställning och poliser barrikaderade dörrar. Det var vid ett sådant tillfälle när det var nära att en dörr skulle ge vika som en vakt avlossade sin pistol genom dörrens fönster och en kvinnlig mobb-medlem träffades dödligt. Under tumultet dog ytterligare tre personer. Ledamöterna evakuerades och högermobben lyckades ta sej in i kamrarna liksom in på olika ledamöters kontor som genomsöktes och delvis vandaliserades.

Under hela tiden vägrade president Trump (som befann sej twittrande i Vita Huset) att uppmana mobben att dra sej tillbaka. Istället riktade han sina twitter mot sin egen vicepresident Mike Pence som inte hade följt Donald Trumps linje att försöka blockera godkännandet av Biden/Kamala.

Sent om sider uppmanade Trump demonstranterna att gå hem, men i samma twitter hyllade han dem och återupprepade med emfas att han var valets verklige segerherre och att han med valfusk blivit bestulen segern.

När mobben avlägsnats från byggnaden återupptog senat och representanthus röstandet. Det visade sej att nu endast 7 senatorer (mot ursprungligen 14) höll fast vid att valet hade varit riggat. Bland annat hade den tidigare samma dygnet besegrade Kelly Loeffler från Georgia fått kalla fötter. I representanthuset röstad dock 122 republikanska kandidater på Trumplinjen.

Vi kan alltså se att de Trumptrogna ledamöterna splittrats i två taktiska läger. Dels de som, efter att i fyra eller till och med fem år stött honom, nu i elfte timmen hoppar av. Dit hör vicepresident Mike Pence liksom senatorn Lindsey Graham och den avgående Kelly Loeffler. Andra höll fast vid att, till och med efter den högerextrema av Trump stödda attacken på kongressbyggnaden, rösta enligt Trumps direktiv. Dit hör senatorerna Ted Cruz från Texas och Josh Hawley från Missouri.

I verkligheten finns ingen politisk eller moralisk skillnad mellan dem. De har alla stött Trumps politik och ledarskap. Somliga kanske för att de verkligen omfattat Trumps linje. Andra av ren opportunism. De som önskat att kunna väljas om har insett att den nuvarande väljarbasen kontrolleras till avgörande del av Donald Trump. Så grupperna har gjort olika bedömningar. Några tänker att även om Trump försvinner måste man hålla sej väl med den högerextrema väljarbasen. Andra som kanske har andra karriärplaner är rädda för att om de står lojala med Trump efter detta kuppförsök som vi såg den 6 januari så kan det vara problematiskt i framtiden. Det är svårt att avgöra vilken av grupperna som väcker mest illamående hos iakttagaren. Ta Lindsey Graham som stött Trump på det mest lojala sätt genom hans presidentperiod. Har Graham plötsligt upptäckt Trumps karaktär? Eller tycker Graham att Trump varit schysst fram till nu men plötsligt spårat ur?

Loeffler hade dagen innan med Trump stående leende bakom sej från en plattform i Georgia gett Trump linje totalt stöd. Nästa kväll efter mobbens aktion drog hon tillbaka sitt stöd och förklarade sej för att Biden/Harris skulle tillträda. Då var hon utslagen i senatsvalet och hade en annan karriär att fundera på. Total ryggradslöshet. Antagligen hade hon aldrig trott på lögnerna om Demokraternas valfusk som hon matade åhörarna och väljarbasen i Georgia med.

Eller Ted Cruz och Josh Hawley som trots att de vet att det är fantasier fortsätter att föra Trumps linje i senaten?

Oavsett om de tillhör råttorna som lämnar skeppet eller som stannar så måste vi påminna dem att det som hände igår inte var någon plötslig vändning eller skärpning. Trumps politik och karaktär har varit där hela tiden. De som valt att tjäna honom har liksom vi andra ögon att se med och öron att höra med. Redan under valkampanjen 2015 visade han var han stod. Genom sina ohämmade rasistiska attacker på mexikanska invandrare. Genom sina attacker på press och media som presenterades som folkets fiender, en linje han fullföljt och trappat upp under hela presidenttiden. Genom att anklaga politiska motståndare för att vara kriminella och hetsa kram krav på deras fängslande (t.ex. Hillary Clinton) Hans förnekande av klimatkrisen. Hans nedmontering av miljöskyddet. Hans intima samarbete med det israeliska koloniala projektet där han “skänkte” Golanhöjderna och västbanken till Israel och förklarade att palestinierna inte hade något val än att underkasta sej. Hans fientlighet mot varje reform av sjukvårdssystemet och mot den begränsade reform som Obama-care utgjorde. Hans stöd till vapenlobbyn. Hans fientlighet till kampen mot rasismen, Black Lives Matter och andra uttryck för den.

Allt detta har hans republikanska samarbetsmän stått bakom. Att tvätta av sej det ansvaret genom att nu “hoppa av” är ett trick som inte får gå hem. Dessa individer, oavsett om de är råttor som nu lämnar (McConell, Pence, Loeffler. med flera) eller tillhör gruppen som tror att de tjänar på fortsätta att hävda att Trump vann valet som Ted Cruz och Josh Hawley De är två sidor av samma mynt som ska ihågkommas som de avskyvärda de är.

En annan fråga som idag diskuteras bland journalister och kongressledamöter; Skillnaden mellan polisens agerande mot den fredliga Black Lives Matter -demonstrationen som förra året anfölls med tårgas, vatten och batonger för att göra det möjligt för Trump att korsa gatan från Vita Huset och posera med en bibel, och frånvaron av till och med förberedelser igår. Svarta kongressmedlemmar reser frågan vad som hänt om en Black Lives Matters-demonstration spårat ur och folk försökt ta sej in i kongressen. Ja, polisens rutinmässiga våld när om en svart man så mycket som begår en trafikförseelse pekar nog på vad som då skulle ha hänt. Det faktum att vi igår hade att göra med en nästan totalt vit folkmassa (några som kunde varit exilkubaner eller andra högerinriktade Latinos kunde också skymtas) som dessutom hade presidentens stöd hade ett avgörande betydelse tror många. Till och med Joe Biden har tagit upp detta.

Det är sant att enskilda poliser gjorde heroiska insatser inne i Capitoleum men ser man till helheten är det många frågor som måste ställas. Man visste att demonstrationen skulle komma. Man visste att många deltagare tillhörde grupper som ofta demonstrerar beväpnade osv. Frånvaron av någon som helst plan för att möta ett försök till intrång återstår att förklara.

Det är många frågor som måste ställas. Hur lyckas man få så stora grupper att faktiskt tro på fabricerade konspirationsteorier? Vad betyder detta nya läge för den socialistiska vänstern? Vilka likheter finns med situationen i andra länder? Skulle konservativa krafter som SD, KD och Moderaterna kunna utveckla sig till en företéelse med samma kraft som Trump och den US-amerikanska extremhögern uppnått? Ambitioner finns. Liksom ideologi.

Till sådana och flera frågeställningar måste vi återkomma i eFOLKET.

Peter Widén

Liknande artiklar