Kvinnliga pionjärer 6: Virginia Woolf

Ett år har gått sedan min lyckade föreläsningsserie “Kvinnliga pionjärer” på ABF Eskilstuna. Under sju tisdagskvällar kom 25–30 personer för att lyssna på bland andra Birger Schlaug, Julia Ryberg och Lena Lennerhed. Nu fortsätter jag med sju nya delar i eFOLKET, den andra även som föreläsning på ABF Ludvika.

Mycket om Virginia Woolf fokuserar på hennes utsvävande sexliv (eller myterna om det, intellektuella kvinnors homosexualitet igen) och tilltagande sinnessjukdom. En tv-serie (Life in Squares) och film på sistone är tyvärr inga undantag. Därigenom reducerar man den så kallade Bloomsburygruppen till dekadenta bohemer och reducerar deras radikala idéer.

Virginia föddes den 25 januari 1882 vid Hyde Park som Virginia Stephens. Biografin, som den här krönikan bygger på, skrevs av Quentin Bell, son till systern Vanessa och Clive Bell. Han är därigenom förstahandskälla till Virginia men biografin är inte, som många andra om kända släktingar, en okritisk hyllning. Quentin är tydlig med vad han vet och inte, samt har långa citat ur brev och dagböcker.

Bloomsburygruppen

1905 flyttade familjen Stephens från Hyde Park till Bloomsbury, som gav gruppen dess namn. Flera medlemmar hade ett förflutet från antingen King´s eller Trinity College vid universitetet i Cambridge: författaren Lytton Strachey, konstkritikern Roger Fry, ekonomen John Maynard Keynes, Virginias make Leonard Woolf och Vanessas Clive, samt konstnären och senare sambon Duncan Grant.

“Först var de ett gäng vänner som träffades för att leka och diskutera. Sedan blev de en av de mest inflytelserika, radikala och banbrytande intellektuella grupperna i brittiskt och europeiskt 1900-tal /…/ Bloomsbury kämpade för jämlikhet och fri sexualitet”, mot de viktorianska ideal som dittills regerat. De var pacifister och ville avveckla Storbritannien som kolonialmakt.

Flera medlemmar var gifta men hade relationer, både hetero- och homosexuella, med varandra. Vanessa och Clive gifte sig 1907, men hade ett öppet äktenskap. Hon hade affärer med Roger Fry och Duncan Grant, som hon fick dottern Angelica med. Virginia och Leonard gifte sig 1912 efter att han kom hem från Ceylon/Sri Lanka. Hon hade en långvarig affär med kollegan Vita Sackville-West.

Virginia och Leonard övervägde att skaffa barn, men avstod på grund av sinnessjukdomen. Hon älskade syskonbarnen, men avundades också Vanessas moderskap. Leonard engagerade sig politiskt, men Virginia mådde allt sämre och gjorde åtminstone ett självmordsförsök. Paret pendlade mellan London och landet, innan de slog sig ner i Hogarth House i Richmond och grundade ett bokförlag.

Trots gruppens pacifistiska kamp, utbröt Första världskriget 1914. Två år senare kom en lag om tvångsuttagning till krigstjänst. Leonard frikallades för att vårda Virginia. John Maynard Keynes arbetade på Finansdepartementet, långt från uttagningsnämnderna. Duncan Grant höll på att kallas in, men klarade sig genom arbete i jordbruket. 1918 kom vapenstilleståndet, men Europa var för alltid skakat i sina grundvalar.

Mellan världskrigen

Jag fokuserar på Virginia Woolfs socialism och feminism. Om man ändå ska säga något om relationen med Vita Sackville-West, så inleddes den 1925. Hon var då gift med diplomaten Harold Nicholson och hade två söner. I filmen Vita & Virginia söker hon upp gruppen för att komma nära Virginia, något som liknar stalking. Harold hade egna affärer, men blev ändå svartsjuk.

Han försöker hindra relationen genom att ta arbete i Teheran, men Vita lämnar honom och reser hem. Förhållandet kompliceras av Virginias tilltagande sinnessjukdom och Leonards svartsjuka. Det avslutades 1935, men vänskapen höll i sig resten av Virginias liv. Hon skrev “Orlando”, om en person som byter kön, utifrån Vita och dedikerade romanen till henne. Vita dog 1962, 70 år gammal.

1930-talet var mycket tragiskt. Lytton Strachey dog 1932 och Roger Fry 1934. Decenniet avslutades med våld. 1936 utbröt spanska inbördeskriget, då Francos fascister störtade den folkvalda republiken. Clives och Vanessas son, författaren Quentins storebror, Julian reste och stupade där den 18 juli 1937. 1 september 1939 utbröt Andra världskriget, då Hitlers trupper marscherade in i Polen.

Slutet och arvet

Jag har tidigare skrivit om hur Andra världskriget chockade våra kvinnliga pionjärer, från Elise Ottesen Jensen och Astrid Lindgren till Virginia Woolf och Karin Boye. De två senares sista tid liknar varandra. Båda hade försökt ta sitt liv förut och “lyckades” nästan samtidigt 1941, Woolf 28 mars och Boye 24 april. Vad som utlöste vad vet vi inte eller bör spekulera i, men båda upplevde en tuff period.

På morgonen gick Virginia till sitt arbetsrum ute i trädgården. Där skrev hon två brev, till Leonard och Vanessa – de människor hon älskade mest.

Jag är säker på att jag håller på att bli galen igen. Jag känner att vi inte kan gå igenom ännu en av dessa förfärliga perioder. Och den här gången kommer jag inte att bli frisk. Jag börjar höra röster och jag kan inte koncentrera mig. Så jag gör det jag tycker är bäst. Du har gett mig den största möjliga lycka. Du har på alla sätt varit allt som någon kan vara. Jag tror inte två människor kan ha varit lyckligare tills denna förfärliga sjukdom kom /…/

Du ser jag kan inte ens skriva det här riktigt. Jag kan inte läsa. Vad jag vill säga är att det är dig jag har att tacka för all lycka i livet. Du har aldrig visat mig annat än tålamod och otrolig godhet. Jag vill säga det – alla vet det. Om någon hade kunnat rädda mig skulle det varit du. Allting har tagits ifrån mig utom vissheten om din godhet. Jag kan inte fortsätta att förstöra ditt liv längre. Jag tror inte två människor kunde ha varit lyckligare än vi varit.

Virginia tvingade ner en sten i jackfickan och vandrade ut i floden Ouse. Kroppen hittades inte förrän 18 april och Leonard begravde den i trädgården.

Som våra andra kvinnliga pionjärer återupptäcktes Virginia Woolfs författarskap under 1960-talets feministvåg, särskilt Ett eget rum (A Room of One´s Own) från 1929. Idag lånar Moderna museets rum, som helt fokuserar på kvinnliga konstnärer, sitt namn från essän. (Mer om Siri Derkert, Hilma af Klint och Virginia Woolf till hösten.)

Jag undrar var Bloomsburygruppen skulle sagt om EU. När Boris Johnson står vid parollen “The People´s Government”, talar om den största konservativa valsegern sedan 1980-talet och avslutar med “let´s get Brexit done, but first let´s get breakfast done”. När kungadömet riskerar falla sönder och den förr så hyllade Labourledaren kryper ut med svansen mellan benen.

1936 lanserade John Maynard Keynes en ekonomisk teori, som länge var vägledande för socialdemokratiska regeringar i Europa. Marknaden kunde inte lämnas fri. Välfärd och full sysselsättning måste tryggas genom aktiv finanspolitik och statliga interventioner. Regeringar skulle spara i goda tider för att satsa sig ur dåliga. Numera får Marknaden härja fritt och avregleringar är svaret på allt.

Av Tobias Persson

Litteratur:
Virginia Woolf av Quentin Bell (1972)

Serien “Kvinnliga pionjärer”

  1. Fogelstad
  2. Sex i folkhemmet
  3. Moa Martinson
  4. Den okända Astrid Lindgren 1
  5. Den okända Astrid Lindgren 2
  6. Virginia Woolf 1
  7. Virginia Woolf 2: Mrs Dalloway

Läs också:

Liknande artiklar