Krönika: Vem är jag att tala om det här för er?

Jag hade först tänkt skriva ett reportage om intersektionell postkolonial feminism runt om i världen – hur synen på den ser ut idag i feministiska kretsar. Men i min upprymdhet så kom jag på mig själv, med att nästan upprepa det jag redan läst så många gånger – Jag tänker inte skriva om detta ur ett vi-och-dom-perspektiv, för vem är väl jag att tala om det här för er?

Jag vill berätta hur jag tycker att vi vita, priviligierade människor behöver lära oss. Vi lever i ett samhälle som känns mer och mer främlingsfientligt, och samtidigt som kulturer växer och världen öppnas, så lever vi i en värld där rasistiska och högerpopulistiska politiska makter stärks. Vi måste tillsammans bli bättre på att lära oss av varandra. Vi måste, som på många andra plan, utbilda oss: “Vi och dom” ska försvinna och istället bli bara “vi”.

Jag vill dela med mig med er bland annat böcker, poddar och hemsidor där jag lär mig mer om intersektionalitet. Detta med fokus idag på postkolonial feminism.

  • Antologin: Svart kvinna – Fanna Ndow Norrby (2017)
  • Ungdomsboken: The hate U give – Angie Thomas (2017)
  • Essän: We should all be feminists – Chimamanda Ngozi Adichie
  • Podd: Raseriet – Podden med Amie & Fanna
  • Instagramkonto: @svartkvinna
  • Hemsida: rummet.se

Linnea Eriksson

Liknande artiklar:
“Och en dag ska barnen säga: tack, mödrar, det gjorde ni bra. Ja, en dag
Tina Wilhelmsson bjöd på en fantastisk resa under första dagen av Folk och kultur. Hennes
Det var en gång ett litet barn och en skolpolitiker från Eskilstuna. En solig dag
Vad blev 2017 för slags politiskt år: Ett skitår som de föregående eller ett år