Kåre Strindberg, medlem i Gröndal-Liljeholmen S-föening, har tillsänt eFOLKET en artikel som handlar kriget i Ukraina, NATO och den US-amerikanske förhandlingsförespråkaren Jeffrey Sachs. Anledningen var att eFOLKET den 30 maj länkat till en artikel författad av Sachs.
Jeffrey Sachs påstås av Strindberg “rycka ut för Kreml” och dessutom vara en förespråkare för den kinesiska regeringen.
Nationalekonomen Jeffrey Sachs har under sin karriär verkat inom den US-amerikanska universitetsvärlden, Världsbanken, Internationella Valutafonden (IMF), Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s utvecklingsfond.
Jeffrey Sachs är liberal och var redan under slutet av 80-talet verksam i Polen som ekonomisk rådgivare åt polska Solidarność. Under 90-talet var han rådgivare åt regeringarna Ryssland och Ukraina med inriktning på att snabbt etablera kapitalism. Forna Jugoslavien och Bolivia är andra länder där han verkat utifrån en nyliberal agenda.
Jeffrey Sachs delar alltså inte alls den internationalistiskt socialistiska grundsyn som är eFOLKET:s.
Men han har i fråga om kriget i Ukraina engagerat sig djupt utifrån ett humanistiskt perspektiv. Han vill inte att tiotusentals, kanske hundratusentals skall slaktas och Ukraina förödas. Han har också uttryckt starka farhågor för att konflikten kan utvecklas till ett krig med kärnvapen. Och hans perspektiv inrymmer en framtid då den auktoritära Putin-regimens dagar är slut.
Jeffrey Sachs har inte, trots vad Kåre Strindberg påstår, försvarat Rysslands angrepp på Ukraina. Däremot har han visat på USA-s strategi, sedan årtionde tillbaka och trots tidiga löften om motsatsen, handlat om en framflyttning av NATO:s positioner österut.
Mot USA:s nu rådande militarism ställer Sachs de slutsatser som John F Kennedy kom fram till, och som han formulerade i sitt berömda tal den 10 juni 1963. Ett tal som utmanade den tidens militarister, och som möjligen kostade Kennedy livet.
Den monotona pågående militaristiska propagandan som nu sedan länge dagligen sköljer över Sverige har skapat ett klimat där varje ifrågasättande av den USA-dominerade krigsalliansen stämplas och brännmärks som ett stöd till Putin-regimen. Kåre Strindbergs text är ett uttryck för detta McCarthyistiska stämningsläge.
Glömda är USA-regeringarnas alla illdåd. Gömd är den notoriskt manifesterade supermaktsarrogansen. I stället ska i strid med alla blodiga fakta USA framhållas som en demokratins vakthållare och garant. Sverige skall nu underkasta sig den av supermakten kontrollerade och med kärnvapen bestyckade militäralliansen. Vilket bland annat resulterat i USA:s, Frankrikes och Storbritanniens förbud mot en svensk ratificering av FN-resolutionen om förbud mot kärnvapen.
Idag trycker militaristerna på för fortsatt krig i Ukraina. NATO:s vapen ska knäcka Ryssland. Det kommer att kosta kanske hundratusentals – ukrainska och ryska liv. Det västliga militärindustriella komplexet gnuggar händerna. Och svenska ”militära experter” understryker varje dag i medierna att ”nu handlar det för Ukraina om tålamod” och att fortsätta kriget. Det är inte svårt att känna äckel inför den hurtiga likgiltigheten inför det massiva dödandet som de naturligtvis inser blir följden. Något som bland andra Birger Schlaug med vämjelse kommenterat — (Birger Schlaug, ledare i ETC.)
Kravet på ett slut på dödandet och omedelbara förhandlingar är något som måste bäras fram underifrån, av en mobiliserad folklig anti-militarism. Och den anti-militaristiska rörelsen måste utvecklas och på internationell och internationalistisk grund göra upp med det psykopatiska styre som annars kommer leda världen till katastrof.
Genom att delta i hetsen mot dagens röster för anständighet och humanitet ställer sig tyvärr Kåre Stridsberg på fel sida om stridslinjen.
Vi publicerar nedan hans text som innehåller den gängse propagandabilden och de i medierna tyvärr gängse förvridningarna av det faktiska skeendet.
Strindberg vill beskriva den pågående konflikten i svart mot vitt, som en strid mellan gott och ont. Tyvärr handlar det om svart mot svart, om militarister mot militarister. Vi har alltså en mycket svår uppgift framför oss. Men vi har inget val. Vi måste kämpa. De korrupta militaristerna i Kreml, Washington, Stockholm och Kiev måste kämpas ned – av en solidarisk internationell folkrörelse. Endast en militant pacifism förmår lägga grunden till en anständig värld.
Man må hävda att uppgiften framstår som övermäktig. Men man behöver inte för den skull håna och beljuga dem som idag kräver ett slut på dödandet, och som med ovedersägliga fakta fäster uppmärksamhet på supermaktens metodiska, våldsamma och cyniska strävanden efter total hegemoni och resurser.
eFOLKET
Kåre Strindberg:
Jeffrey Sachs rycker ut för Kreml. eFOLKET har lagt ut en länk den 30 Maj till en artikel av Jeffrey D. Sachs:
“The War in Ukraine was Provoked”.
Artikeln är ett klassiskt exempel på desinformation och manipulering av fakta.
Det överraskar att den är skriven av en amerikansk Fil. doktor. Sachs är en känd förespråkare för den kinesiska regeringen. Sachs stöder även den ryska regeringens narrativ om varför den ryska statsledningen bara var tvungna att attackera Ukraina 2022.
Artikelförfattaren Alf Kåre Strindberg är präst i Svenska Kyrkan, f.d. grafisk arbetare, folkmusiker och skribent.
Jag bemöter Sachs´ text i tio punkter:
- “USA:s obarmhärtiga strävan att expandera NATO”. Den är en önskan inte bara av USA, utan av praktiskt hela Europa. Mot vem är det obarmhärtigt? Mot Putin?
- “USA:s roll i att installera en ryssofobisk regim i Ukraina genom det våldsamma störtandet av Ukrainas pro-ryske president Viktor Janukovitj i Februari 2014.” Den korrupte Janukovitj, som satte ryska revanschistiska intressen före ukrainska, avsattes av det ukrainska folket. en ersättare valdes av ukrainska folket – inte av USA. Ryssofobi är en psykiatrisk diagnos. Den är en anklagelse om rasism mot den ryska folkstammen. Man kan vara kritisk mot den förda ryska politiken, inrikes och utrikes, utan att vara rasist. Många ryssar är kritiska mot landets regering.
- “President Bidens personliga roll i kriget som deltagare i störtandet av Janukovitj”. Janukovitj fördrevs 2014 av det ukrainska folket. Då var inte Joe Biden president. Han tillträdde först 2021.
- Ländernas önskan om utvidgning av Nato har “en negativ effekt på utvecklingen av rysk demokrati“. Tvärt om, men den har en negativ effekt på rysk revanschism, som önskar dominera de forna warszawapakts-länderna utanför det forna Sovjet-Ryssland. Den folkliga ryska opinionen som önskar närmande till väst lever farligt nu i det auktoritära Ryssland. Mord och Novitjok talar sitt tydliga språk.
- Ryssland “väcker allvarliga farhågor om konsekvenserna för stabiliteten i regionen, … fruktar också oförutsägbara och okontrollerade konsekvenser.” Rysslands grannländer är trötta på Rysslands imperiedrömmar. Folkens självbestämmanderätt upplever Putin-gruppen som destabiliserande. Andra Världskrigets problematik kommer här i retur.
- När det inte går som makthavarna i Kreml vill “skulle Ryssland behöva besluta om det skulle ingripa; ett beslut som Ryssland inte vill behöva.” Inte det? Nå, låt bli då.
- “Efter Janukovitjs störtande bröt kriget ut i Donbas, medan Ryssland gjorde anspråk på Krim.” Rakt emot folkrätten godtar inte Ryssland Ukrainas suveränitet, utan ockuperar delarav Ukraina. Det skedde dessutom före Ukrainas närmande till Nato.
- Enligt Aftonbladet 25 Februari 2015 skall den ryska tidningen Novaja Gazeta ha kommit över hemliga dokument, som utvisar att Rysslands regering tog fram planen att annektera Krim redan innan Viktor Janukovitj störtades.
- Sachs anför en Geoffrey Roberts, som ska ha skrivit frågan: “Kunde krig ha förhindrats av en rysk-västlig överenskommelse som stoppade Natos expansion och neutraliserade Ukrainai utbyte mot solida garantier för ukrainsk självständighet?” Vi lever efter Münchenöverenskommelsen 1938, då Storbritannien och Adolf Hitler gjorde upp om Tjeckoslovakiens delning, över huvudet på tjeckoslovakerna. Hur gick det? Det blev nödvändigt att krossa löftesbrytaren Adolf Hitler militärt. Ukraina bjuder inte på några territorier. Vilket land skulle göra det?
- Jeffrey Sachs gör ett sista försök: “Nyckeln till fred i Ukraina är genom förhandlingar.” Kanske det, men föga troligt. Antingen skall Ukraina avträda fler landområden, eller så skall Ryssland återlämna alla ukrainska områden. Läget utvisar att ingen sida ger upp utan ett militärt avgörande.
Summa:
- Alla grannstater till Ryssland avvisar de ryska kraven på inflytande och hegemoni.
- Länderna är självständiga och väljer anknytning till både EU och till Nato.
- Militäralliansen Nato var inte för dem förstahandsvalet, lika lite som det är för Sverige, men betraktas som en nödvändig utväg för att försvara ett oberoende.
- Irländarna sjunger i Foggy Dew: “that small nations might be free.”
- Demokratin är värd att försvara, även militärt.
- Den ryska imperialismen är inte värd att försvara.
- Ryssland är välkommet med in i den fulla europeiska gemenskapen.
- Förstå vilka rustningsbesparingar som då skulle kunna göras för avspänning i Europa!
Alf Kåre Strindberg
16 juni 2023
