Konflikten i Ukraina kan vara gnistan som sätter igång det vi redan kallar tredje världskriget. Men det här är inget nytt krig. Det är samma gamla krig, en förlängning av det vi kallar andra världskriget, som inte var samma krig för alla som deltog, skriver Diana Johnstone i Consortium News.
Den 11 februari 2007 anlände Putin, säkerhetskonferensen i München, och bad om att västmakterna skulle förstå honom. Det är lätt att inse detta, – om man vill görs det. Putin utmanade den “unipolära värld” som påtvingats av USA och betonade Rysslands önskan att tillsammans ansvarsfulla och oberoende partner arbeta tillsammans med för att bygga en rättvis och demokratisk världsordning som skulle säkerställa säkerhet och välstånd inte bara för en utvald få, men för alla. Reaktionen från de ledande västerländska partnerna var indignation, avvisande och en 15-årig mediekampanj som framställde Putin som någon sorts demonisk varelse. Sedan det talet har det faktiskt inte funnits några gränser för västerländska mediers förolämpningar riktade mot Putin och Ryssland.
Diane Johnstone berättar om hur USA skriver om historien ända från andra världskriget till våra dagar:
It goes on and on. The “war to end war” of 1914-1918 led to the war of 1939-1945, known as World War II. And that one has never ended either, mainly because for Washington, it was the Good War, the war that made The American Century: why not the American Millenium? The conflict in Ukraine may be the spark that sets off what we already call World War III. But this is not a new war. It is the same old war, an extension of the one we call World War II, which was not the same war for all those who took part. The Russian war and the American war were very, very different.
For Russians, the war was an experience of massive suffering, grief and destruction. The Nazi invasion of the Soviet Union was utterly ruthless, propelled by a racist ideology of contempt for the Slavs and hatred of “Jewish Bolsheviks.” An estimated 27 million died, about two thirds of them civilians. Despite overwhelming losses and suffering, the Red Army succeeded in turning the Nazi tide of conquest that had subdued most of Europe. This gigantic struggle to drive the German invaders from their soil is known to Russians as the Great Patriotic War, nourishing a national pride that helped console the people for all they had been through. But whatever the pride in victory, the horrors of the war inspired a genuine desire for peace.
America’s World War II (like World War I) happened somewhere else. That is a very big difference. The war enabled the United States to emerge as the richest and most powerful nation on earth. Americans were taught never to compromise, neither to prevent war (“Munich”) nor to end one (“unconditional surrender” was the American way). Righteous intransigence was the fitting attitude of Good in its battle against Evil.
Läs hela texten:
- DIANA JOHNSTONE: For Washington, War Never Ends – consortiumnews.com, 16 mar 2022
