Klimatkompensation. Halkade in på ämnet när jag kollade upp landgrabbing i Afrika. Enligt Omvärlden – en digital tidning som ägs av Sida – satsade svenska myndigheter under en tioårsperiod 20 miljoner kronor på att klimatkompensera flygresor utan att de har fått det i uppdrag. Myndigheterna ska satsa pengar på det de har i uppgift att sköta, inget annat. Naturvårdsverket fick nej av riksrevisionen när de ställde frågan. Andra har inte ställt den utan klimatkompenserar i tron att de gör rätt.
Klimatkompensation tillkom som ett instrument för att få ner utsläppen, efter att Kyotoprotokollet skrivits under 1997. För att kontrollera verksamheten lades ett krav på certifiering. Jag har hittat fyra olika certifieringar. Clean Development Mechanism, Gold Standard,VER (voluntary Emission Reduction) och Plan Vivo.
Gold Standard startades av bl a WWF och Greenpeace, har godkänts av ett stort antal miljöorganisationer, och kontrolleras av oberoende revisorer. Anser sig vara socialt ansvarstagande. Låter som det bästa alternativet.
Om vi nu bortser från sådana enkla faktum som att klimatkompensation inte fungerar – när pengar satsas på sol- och vindenergi innebär det i allmänhet att mer energi produceras, inte att smutsiga kolkraftverk läggs ner och att det är ett sätt för oss att fortsätta med business as usual – är det bekymmersamt att privata företag med vinstintressen står för det praktiska arbetet.
Energimyndigheten satsar pengar i Green Resources trädplantering i Uganda. FN har godkänt klimatnyttan av det MEN vem kontrollerar att hanteringen går rätt till? Förmodligen samma ugandiska regim som är mer intresserad av utländska investeringar än av att försvara de egna böndernas intressen.
Tricorona är ett annat av de företag som gett sig in i branschen. De har tre projekt P G. Biomassa i Indien, trädplantering i Panama och spisar i Ghana.
Zeromission är mer intresserat av att visa sitt eget resultat än att ange vad de satsar i, verkar det som.
Också Vi-skogen kom upp när jag googlade på Klimatkompensation. Och det är klart – att om inte klimatkompensation vore ett sätt att komma från det egna ansvaret – skulle jag hellre ge pengar dit än till ett kommersiellt företag.
Vi-skogen bedriver ett agroforestryprojekt i Östra Afrika. De planterar träd, lär ut hur man kan dra nytta av trädplantering och kombinera den med odling. Det är ett utvecklingsprojekt och som månadsgivare får jag regelbundna rapporter om vad som händer. Jag dumpar inte mitt dåliga samvete utan hjälper till att skapa utveckling.
Siv Aksila