Arbetarrörelsen, liksom många författare och intellektuella, drabbades 1933 omedelbart av nazisternas omfattande och systematiska terror.

Kjell Anderssons lästips: Uwe Wittstocks Februari 33 – Litteraturens vinter

Den tyske författaren och journalisten Uwe Wittstock föddes i Leipzig 1955, och är verksam både som författare och som journalist.

Hans bok Februari 33 – Litteraturens vinter, om det nazistiska maktövertagandet och förföljelsen av Tysklands intellektuella, har  rönt välförtjänt uppskattande kritik; och allvarsamma reflektioner om paralleller till vår nutid.

Weimarrepubliken, grundad 1919 på det militaristiska kejsardömets ruiner, hade 1933 i praktiken kollapsat både ekonomiskt och politiskt. Nazisterna kunde då under ledning av Adolf Hitler gripa makten därför att de av de borgerliga politiska, militära och ekonomiska eliterna sågs som en “lösning” på krisen. Arbetarrörelsen skulle krossas. Det innebar också den totala undergången för det som fanns kvar av den unga parlamentariska demokratin i Tyskland. En undergång vars inledande steg även de traditionella tyska borgerliga partierna i Tyskland bidrog till. Nazismen var den pansrade näve som den tyska borgerligheten satte sitt hopp till. Somliga trodde att Hitler väl vid makten skulle “mogna och kamma till sig”. Andra hade inga som helst betänkligheter.

Konsekvenserna av händelseutvecklingen 1933 blev förödande också för den så kallade intelligentian i det dåvarande Tyskland. De författare, skådespelare och journalister som inte hann fly undan den nazistiska borgerliga diktaturen gick inte sällan tragiska öden till mötes. Om detta handlar Uwe Wittstocks Februari 33.

Inom loppet av bara några få veckor från slutet av januari till mitten av mars gick Tyskland från en demokrati (om än illa fungerande och i behov av grundlig reformering) till en nazistisk diktatur.

Boken följer några av de författare och intellektuella som tidigt hade kämpat mot de demokratifientliga mörka krafterna. Här finns namn som dramatikern Bertolt Brecht, författaren Alfred Döblin, österrikaren, tillika författare, Joseph Roth och Erich Maria Remarque. Den senare nog är mest känd för sin pacifistiska antikrigsroman På västfronten intet nytt. Vidare har vi bland dessa nu till livet hotade författaren Rudolf Ditzen, som tog sig namnet Hans Fallada. Han hörde till de få av de förföljda författarna som valde att stanna kvar när Tyskland efter det nazistiska maktövertagandet.

Wittstock beskriver en gränslöst brutal och politiskt i turbulent och våldsam period. Den nazistiska terrorn inleddes redan under 20-talet och ledde till blodiga sammandrabbningar då vänstersympatisörer bjöd motstånd på gator och torg.

Händelseutvecklingen 1933 ledde till en massflykt från Tyskland av skådespelare, regissörer och Författare samt journalister. Joseph Roth till exempel insåg redan tidigt vad som skulle ske när Hitler blev vald till Rikskansler. Joseph Roth gick till järnvägsstationen i Leipzig, där han då jobbade på en tidning,och köpte en enkel biljett till Paris. Han kom från en judisk släkt och var uppväxt i en stad vid namn Brody som då låg i utkanten av Dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Nuförtiden ligger Brody i Ukraina. Joseph Roths kanske mest kända roman har titeln Radetzkymarschen.

Den boken är en svidande kritisk granskning av just Dubbelmonarkin Österrike-Ungern, som då bestod av ett lapptäcke av små och medelstora stater och där det det en handfull olika språk. Pluralismen var också religiös. I befolkningen fanns både katoliker, protestanter, grekiskt ortodoxa, muslimer och en stor befolkningsgrupp judar. Dubbelmonarkin gick under som rike och statsbildning efter första världskrigets slut 1918.

Radetzky-marschen anses av många vara snäppet bättre än Robert Musils tegelstensroman, Mannen utan egenskapers, som också handlade om Dubbelmonarkin. Vi kommer här i eFOLKET att under våren att återkomma till Joseph Roth. Han har på grund av den politiska utveckling som nu skett i Europa där fascism och nazism återigen börjat växa fått en renässans.

Flera av Roths romaner belyser hur nazismen växte fram under 1920- och 30-talet.

En annan av de tyska författarna från den här tiden hette Rudolf Ditzen, alias Hans Fallada. Även honom kommer vi på eFOLKET att återkomma till, senare under våren.

Boken februari 33 berättar även om hur några av den intellektuella eliten missbedömde Hitler och och den nazistiska diktaturens troliga varaktighet. Några trodde 1933 att Hitler skulle sitta kvar vid makten som rikskansler bara ett halvår. Det blev längre och värre än så. Och priset i sorg och obeskrivligt lidande för mänskligheten blev fruktansvärt.

Uwe Wittstocks bok, utgiven på Nirstedt/litteratur, 367 sidor, har översatts av Jens Christian Brandt.

Kjell Andersson

Liknande artiklar