Kapitalistisk logik i skolan: Stor äter liten

På ett LO-seminarium den 15 januari presenterades rapporten Skolindustrin – Hur mångfald blev enfald författad av journalisten Kent Werne, som under många år har fördjupat sig i frågan om vinster i välfärden.

Sammanfattning av rapporten

Det hävdas ofta att en vinstbegränsning hotar mångfalden och valfriheten i skolan. I rapporten visas att det tvärtom är vinstdriften som undergräver mångfalden, eftersom den leder till koncentration och oligopol.

De flesta friskolor drivs i vinstintresse. 2016 gick tre fjärdedelar av friskolepengarna till vinstdrivande aktiebolag, jämfört med hälften för 15 år sedan.

De fem största koncernerna omsatte nästan 13 miljarder skattekronor 2016, en tredjedel av alla friskolepengar. Över 100 000 elever går i deras skolor, nästan tre gånger fler än för tio år sedan. Mer än hälften av alla elever i fristående gymnasier går numera i skolor som tillhör de tio största koncernerna.

Överlägset störst är Academedia, med en omsättning på 7,8 miljarder kronor i Sverige förra året. I koncernens 369 svenska förskolor, grundskolor och gymnasieskolor går fler än 60 000 elever. Man kontrollerar en femtedel av hela friskolesektorn och omsätter nästan lika mycket som alla stiftelser och föreningar tillsammans.

Academedias omsättning har tiodubblats sedan 2007. Bakom den exceptionella tillväxten ligger en rad uppköp av mindre skolbolag och andra skolkoncerner, på senare har t ex Pysslingen och Vindora (Praktiska gymnasierna) köpts upp. De uppköpta bolagen och koncernerna finns kvar som olika varumärken i Academediakoncernen, vilket ger sken av fortsatt mångfald.

Skolkoncernerna är också vinstmaskiner. 2016 gjorde de fem största ett samlat rörelseresultat efter avskrivningar på närmare en miljard (965 miljoner). Mest tjänade Academedia med 540 miljoner kronor.

Internationella Engelska Skolan var dock den mest lönsamma koncernen sett till rörelsemarginalen, 10 procent. Det innebar att var tionde skattekrona gick till annat än verksamheten.

Rörelsemarginalerna, och ytterst vinsterna, skapas genom stordrift och strömlinjeformning, men framförallt genom lägre lärartäthet. Samtidigt har koncernskolorna en större andel barn med högutbildade föräldrar, vilket gör det möjligt att driva verksamheten med färre lärare.

Det hävdas ofta att vinsterna återinvesteras i verksamheten. Mycket har dock gått till att köpa upp mindre skolbolag och koncerner, och till att betala räntor på uppköpslån. Expansionen, och koncentrationen, har därmed finansierats med skattemedel.

Koncentrationen har drivits på av riskkapitalbolag med ”konsolidering” som affärsidé. Genom belånade uppköp tar de ofta över företag i branscher där vinstmöjligheterna är goda och säkra.

En skattefinansierad marknad med obegränsade vinstmöjligheter, och med frihet att köpa och sälja skolor, styrs av en kapitalistisk logik där stor äter liten och koncentrationen tilltar. Mindre skolföretag och framförallt idéburna alternativ trängs samtidigt tillbaka. Därför hotar vinstdriften också mångfalden, och i slutändan den reella valfriheten.

Att mångfald och valfrihet är möjlig utan vinstintresse är uppenbart om man tittar på andra länder, där skattefinansierade friskolor inte alls är ovanligt.

– Valfrihet har alltid varit överideologin sedan systemet infördes på 1990-talet men alltid i kombination med friheten att göra vinst. En kapitalistisk logik följer med på köpet: Koncentration till allt större koncerner. Med koncentration och oligopol har valfriheten blivit illusorisk, framhöll Kent Werne.

Efter den inledande föredragningen följde en paneldiskussion med Ardalan Shekarabi, (S), civilminister, Therese Guovelin, LO:s förste vice ordförande och Ann-Charlotte Hammar Johnsson, (M), suppleant i utbildningsutskottet.

– Det som slår mig mest i rapporten är ägarkoncentrationen och att det framgår så tydligt att vinstmotivet är främsta syftet med att företagen har gett sig in på skolans område, sade Therese Guovelin.

Sverige är numera ensamt i världen med ett skolsystem med offentlig finansiering, en selektering av elevurvalet med ökad segregation som följd och ingen gräns för hur stora vinsterna får vara sedan Chile övergav ett liknande system härom året.

– Högerns övertro på marknadslogiken i skolan är unik. Tittar man på högerpartierna i Danmark, Norge och Storbritannien så har de tagit ställning mot vinster i skolan, sade Ardalan Skekarabi.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson ansåg att den bästa metoden för att få en bra skola är nationella kvalitetsregler och mål om vad det är som skolorna ska åstadkomma med sanktioner för de skolor som inte sköter sig.

Skekarabi påpekade att vi redan idag har många kvalitetsregler som skolinspektionen kontrollerar efterlevnaden av och menade att med ytterligare regler och kontroll närmar vi oss total likformighet och ännu större administrativ börda för lärarna.

– Det skulle hota deras professionella autonomi. Kvalitet i skolan uppstår i mötet mellan lärare och elever och kan aldrig regleras fram. Politiker ska vara försiktiga med att gå in och detaljstyra.

Therese Guovelin framhöll att även om det är flest barn till akademiker som går i de vinstsyftande skolorna, så finns även LO-medlemmars barn där och de vinstdrivna skolorna är sällan intresserade av att satsa på specialundervisning eller annat stöd till elever med särskilda behov.

– Kommunala skolor måste alltid vara beredda på att ta emot fler elever, exempelvis när skolor går i konkurs eller för att ta emot ensamkommande flyktingbarn, fortsatte hon.

Den moderata utbildningspolitikern såg inga avgörande problem med ägarkoncentrationen hos ett fåtal koncerner och att det tas ut stora vinster från skattebetalarnas pengar i stället för att användas i skolornas verksamhet.

– Det är bara bra att det blir överskott i verksamheterna så att det kan gå till ytterligare investeringar och därmed kunna sprida goda exempel vidare.

Shekarabi påpekade att under en period när Anna Kinberg Batra var partiledare, fanns det en vilja hos Moderaterna att diskutera de problem som skolsystemet ger upphov till.

– Eftersom regeringen lutar sig mot Vänsterpartiet så går det inte att göra upp om skolan. Jag tror att vi hade kunnat hitta en lösning om det inte vore för Vänsterpartiet, kontrade Hammar Johnsson.

Therese Guovelin ansåg att vinstbegränsningsförslaget som regeringen lägger till riksdagen i vår tar flera steg i rätt riktning men att det inte är tillräckligt.

Länk till rapporten: http://www.lo.se/home/lo/res.nsf/vRes/lo_fakta_1366027478784_skolindustrin_pdf/$File/Skolindustrin.pdf

Tommy Jansson

Liknande artiklar: