I mitt inlägg här i eFOLKET 10 mars –8:e-marsfirande med bitter eftersmak – skriver jag på slutet om “försvarsminister” Peter Hultqvist som “beviljades vapenfri tjänst av samvetsskäl”.
Jag skriver också att Richard Alexander Almskoug var Sveriges förste vapenvägrare 1863.
Där hade jag lite för bråttom när jag skrev och borde ha kollat uppgifterna mer noga.
En av de först dokumenterade vapenvägrarna i Sverige var Olof Hansson från Broby i Skåne. Denne vägrade 1863 militärtjänstgöring av religiösa skäl … Bland fribaptisterna praktiserades länge vägran att göra krigstjänst med hänvisning till Jesus exempel, och hundratals unga män dömdes till böter, fängelse eller straffarbete. Ibland i över ett år. Källa Wikipedia.
Vad som lurade mig var bilden i inlägget i Wikipedia. Det var ett foto av Richard Alexander Almskoug där han står med foten på ett brutet svärd, med bildtexten “Dömdes till 3 månaders straffarbete för vägran att bära och bruka vapen. Avled hastigt under strafftiden”.
Richard Alexander Almskoug var den förste som vägrade vapentjänst av politiska skäl. Det var 1909. Han avled under fängelsevistelsen på grund av binjurebarksvikt. Det hävdades att han till en början nekades läkarvård. Och när han slutligen fick vård var det för sent. Han avled i Västerviks kronohäkte söndagen den 30 maj 1909, 22 år gammal.
Om Richard Almskoug (1887-1909) kan man läsa:
“Richard Almskoug föddes i djupaste misär, levde i fattigdom och dog i fängelse”.
Citatet är en träffande sammanfattning av Almskougs liv.
Hans levnadsöde tycks ha varit fullt av fattigdom och ändå framträder bilden av en ung man med stark övertygelse om rätt och fel här i världen. En person som inte lät sig stukas av sina livsvillkor. Född 1887 i ett fattighus på Kvarnholmen tillbringade han sina första år som en “Norrgårdsunge”, det vill säga ett barnhemsbarn. På barnhemmet fick han möjlighet att läras upp i sin fars yrke, skomakaryrket.
18 år gammal hade han redan blivit influerad av både socialistiska och anarkistiska ideér, och inbiten vapenvägrare hade han blivit också, eftersom han avskydde allt som hade med det militära och dödandet att göra … Det var bara en tidsfråga innan han skulle hamna i konflikt med staten på grund av sin övertygelse att inte göra militärtjänst … 1901 hade det i Sverige tagits beslut om allmän värnplikt. Det slutade med att han sattes i fängelse i april 1909.
I ett fuktigt, kallt och dragigt fängelse blev han sjuk och avlider. Dödsorsaken sades vara binjurebarksvikt, men andra menade att Almskoug dog av brusten blindtarm…
Den som vill läsa mera om Richard Alexander Almskoug och hans korta liv kan gå in på:
Pacifisten: Den 22-årige pacifistens grav i Kalmar: Richard Almskoug.
Där kan man läsa mera om Almskoug, och även få en inblick i den “tidsanda” som rådde då.
Som exempel kan nämnas att förläggaren Henning von Melsted blev dömd till fängelse för att ha publicerat Leo Tolstoys pacifistiska uppmaning att inte skjuta på folkmassor.
På tal om böcker – Almskoug inspirerades av Bertha von Suttners bestseller Ned med vapnen.
Man ska ha klart för sig att detta hände bara några år innan första världskriget bröt ut och man kunde se hur nationalstater runtom i Europa “rustade för krig”.
Det var då en av arbetarrörelsens huvudparoller var:
Inte en man, inte ett öre åt militarismen!
PS.
Utifrån boken som inspirerade Richard Almskoug finns mycket att berätta. Bland annat att Bertha von Suttner inte bara var baronessa i dåvarande kejsardömet Österrike. Hon var också författare och pacifist och kanske mest känd för sitt antimilitaristiska verk Ned med vapnen som kom ut 1889. I boken beskriver hon även den “extrema nationalismen” som en grogrund för krig.
Bertha von Suttner var nära vän med Alfred Nobel, som fascinerades av hennes fredsarbete. Man kan nog säga att det var Bertha von Suttner som inspirerade Alfred Nobel att instifta fredspriset.
1905 fick Bertha von Suttner ta emot Nobels fredspris.
Rolf Waltersson
