Jag grävde ner tårna i myllan
de slog rot och det växte upp ett hus
väggar som omslöt och skyddade
en dörr som grannar knackade på
med en sockerkaka i handen.
I fönstret prunkar krukväxterna
gödda och vattnade
med barnens skratt och ilsketårar
jag sveper om mig sjalen
den som är brokig av alla minnen.
Här vill jag bo tills solen har gått ner
eller tills bomben kommer
eller kronofogden.
Lena Staaf
Läs också:
